måndag 16 november 2009

Purr-fect

Idag fyller mina katter ett halvår. För att fira:



Några ord om vådan med katalogtexter: min nya bok är inte en uppföljare till Myggor och tigrar, som jag har sett spekulationer om att den skulle vara.

18 kommentarer:

Systerdyster sa...

GRATTIS Xerxes och Atossa. Mamma Rizzo och alla brorsorna vinkar.

Otroligt läraktig katt som klarat grundkursen och även använder svarta tangenter. Nora tyckte tydligen att mattes elev behövde lite ackompanjemang i sin träliga etyd. Spelar dina katter något instrument eller nöjer de sig med att spela med hasselnötter? Zlatan kan slänga sig i väggen, dribblande katter är ingen barnlek.

Gratulerar förstås dig till din nya roman också.

maja lundgren sa...

Ja, det blev fel datum eftersom klockan hann bli tolv innan jag postade inlägget. (De är födda den femtonde, väl?)
Det märks ju på katten i videon att hon härmar sin matte pianoläraren. Atossa promenerar någon gång på tangenterna till mitt piano. Det är för ostämt för att jag ska kunna spela på det, så hon har inte fattat att man bara använder framtassarna.
Ja, tack tack, det är en mycket annorlunda historia. Men vi ska inte orda så mycket om den ännu. Den ser dagens ljus i mars.

Systerdyster sa...

Jag ska kolla födelsedatumet med Johanna. Vet bara att det inte var sjuttonde maj, det är ju inga norska skogskatter du har.

Bitten sa...

Grattis..

maja lundgren sa...

Tack, drutten. Ja det känns kul. Systerdyster: jag är nästan bombis på att det var den femtonde Johanna sa. Men kolla gärna igen!
"Nora" i videon är allra roligast framåt slutet, tycker jag, när hon spelar duett med eleven.

Bitten sa...

Hon är ju så söt så det är inte sant!! :-) Fast man undrar om dom smort in tangenterna med nåt lockande.. :-) Har du inget piano så du kan lära Xerxes och Atossa spela duett med varann??

valens sa...

Många lyckas tonsätta, komponera medan andra kanske bara ponera...
Patetisk...
Men från Patetisk Till glädjen
Han komponerade Till glädjen under total dövhet.
Han i slutet av premiären av sin glädjen , då han vände sig för att se de stormande applåderna från publiken, inte kunde höra något och därför började att gråta...

http://video.tiscali.it/canali/truveo/1174563648.html

Oj, dessa gudomliga stackars katter...

Tristan sa...

"Nora" var ju en helt underbar liten kisse! =))

Maja, eftersom du inte är musiker kan du kanske lära dina missar att skriva istället! :-)

valens sa...

Ipse dixit...

valens sa...

Missar (missade?) att skriva...

Observera ordspelet med mästerverkens titlar:
Pathétique - Till glädjen (Glädjesymfonin) Schillers dikt...

quod erat demonstrandum...

Leroy sa...

Grattis till missarna!

Så klart även till matte.

(Som gett dom ett tryggt hem och ger goda förutsättningar trotts hur verkligheten ser ut på gården och utanför hemmets trygga vrå.)

Ett x-tra pluspoäng till dig Valens som skriver så vackert och poetiskt.

Inte surealistiskt utan förväntansfullt realistiskt och nyanserat.

Hoppas Sysster dyster får anbud från ansvarsfulla vårdnadshavare som kan utgöra samma skillnad.

Hoppas att stundande brud har det gott.

LEroy

Leroy




Leroy

Leroy sa...

Ursäkta upprepningarna.
Leroy

Systerdyster sa...

Födelsedag fortfarande okänd. Vi försöker fråga den ömma modern, men då hon är född hos ett Jehovas vittne låter hon hälsa att hon inte firar några födelsedagar överhuvudtaget.

Jag minns bara att det var en onsdag!

maja lundgren sa...

Tristan! det var inte igår
jo mina hjältegryn är framme och fibblar med tangentbordet ibland. Mest för att de är irriterade för att jag inte ägnar dem tillbörlig uppmärksamhet. Jag förklarar att jag måste tjäna pengar till kattmat men de tycks mena att vi kan leva på luft och kärlek. Resultatet av deras invasion är något slags språkmaterialism. Eller kattspråk. Vem vet vad det betyder.
Men någon gång ska jag stämma pianot, jag hade svårt att lära mig noter (nästan som ett slags motsvarighet till ordblindhet, eller dyslexi bör man väl säga) men lärde mig ändå en del, på gehör mest.
Valens: ponera, ja jag har för mig att det uttrycket kom på tal någon gång...
Tyvärr bryts länken, men jag ska försöka igen.
Han grät alltså, mäster Beethoven. Jag skulle då vilja förtälja en zen-buddhistisk anekdot, men risken är att det blir för klämkäckt eller själfullt. Och framförallt att det möjligen blir en väl lång kommentar.
Jag drar den ändå:
Det var en zen-mästare som var så helig att varje gång han gick ut så kom fåglarna flygande till honom med blommor i näbbarna, för att hälsa honom. Då drog han sig tillbaks och mediterade i tio år till, och när han gick ut igen så hade fåglarna upphört med att komma flygande med blommor i näbbarna.
När jag berättade den för en kompis sa han: "det där är överkurs". Och det är det ju... men applåder är något ganska otillförlitligt, om en enda människa klappar med en hand kan det vara mer värt än om miljoner klappar i takt.
Ja, och på det natti natti, givetvis.

maja lundgren sa...

Mest till Valens förstås, poesilejonet, så mjukt och sant.

Anonym sa...

Händel hade ett slaganfall (stroke) som lämnade honom medvetslös för flera dygn utan adekvat vård, men efter uppvaknandet komponerade han sitt major opus. Jag erfor något liknande före min lyckade arrestering av Bill Doolin. Guds hand?
/Deputy Marshal Chris Madsen

Leroy sa...

Deputy!

Så påläst och insiktsfullt.

Har du en Gerswin på lager kanske: http://www.youtube.com/watch?v=1j6avX7ebkM

Eller en cool black cat :

http://www.youtube.com/watch?v=Fqkr6wjvQ6c



Tänk att även djur kan visa att man bryr sig.

Helt otrolig film.

What a wonderful world. Se även en av de bästa tolkningarna av Louis: http://www.youtube.com/watch?v=0ltAGuuru7Q

Albumet What a Wonderfull world.

Wish upon a star.

Leroy

Leroy sa...

Om man får drömma lite:

http://www.youtube.com/watch?v=k_YfyKahP-0


en frihetskämpe:
http://www.youtube.com/watch?v=Bw2M3QJ-oR4

med slutord av Nalani Olds friend Lili`uokalani:
http://www.youtube.com/watch?v=1RNw03DIqwU

De har kämpat för ursprungsbefolkningar och barnens rätt till sitt ursprung when kingdom is taken away.

Vackert som Händel och andra symfonier.

Leroy