torsdag 26 november 2009

Enkelt

"Medan Lundgren i och med sin avgjort intressanta roman riskerade allt, riskerade Norén med sin skildring av en borgares vedermödor ingenting."
Tack, Jonas Thente. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga.
Men handlar också om ett val. Medan Norén köper japanska kostymer köper jag en billig rosapantertröja. Det handlar om två olika rörelser.
Det man gör, det vet man.
Spelade jag galen för att göra karriär? Nej. Grumlade jag gränsen mellan verklighet och fiktion? Absolut inte. Var jag omedvetet inspirerad av doku-såpor? Nej. Utförde jag en ironisk lek med självbiografin? Nej nej.
När något slags medieinstitut hörde av sig för att höra vilka strategier jag haft för att få så mycket uppmärksamhet, så...
Media är inte alltings mått. Skulle jag då tala om hur många gånger jag avböjt att ställa upp i TV?
När Guillou skrev om mitt eventuella självmord så var det ett eko av hur tongångarna gick, en del av det syntes på kultursidorna annat rasslade och tjattrade på krogar, redaktioner och bokmässor, men allt det snacket var fullständigt opersonligt. Det brukade ta omvägar via anklagelser mot Bonniers för att de hade givit ut boken. Bortsett från att det var ett omyndigförklarande av mig så fanns det en gammal klyscha begraven där: Bonniers exploaterade en sjuk kvinna för att tjäna pengar. Jag kan garantera att det inte var så.
Det uppstod också en "jag-jag-jag"-debatt, jag tror den har klingat av nu; det ansågs att jag illustrerade narcissism och individualism. Aftonbladets ledarsida tog kraftfullt avstånd från egoismen.

"Det är inte systemet, det är fan du" skrev Katrine Kielos i sin populära blogg (förmodligen omedveten om att "systemet" är vad den napoletanska camorran kallar sig själv idag). Hon rekommenderade mig att läsa en bok som gav goda råd till kvinnor om hur de ska uppföra sig. "Din häck är för bred" tror jag den hette.
Tyvärr har hon släckt ner bloggen, idag är hon Aftonbladetskribent, men jag minns kommentarerna: "Du är grym, Katrine!" "Du är skön, Katrine!", en del unga kvinnor skrev att de skulle ha mig som avskräckande exempel. "Vi sexiga coola tjejer", skrev någon, kan läsa den för att lära oss hur man inte ska bli en Maja Lundgren. Ingen av dem hade läst boken.
De skribenter som i stället skrev utifrån sig själva och sin personliga läsning av boken, brukade reagera annorlunda.

Jag kan tillägga att det nästan inte finns några inslag av paranoia i boken. Jag tror att en del av det som förefaller mest osannolikt kommer att betraktas som sant i framtiden. Till exempel de dolda budskapen.

Det var inte synd om mig då, och det är inte synd om mig nu. Boken är ursinnig, det är inte ett fiktivt ursinne utan ett reellt. Det förväntade svaret: "det är inte systemet, det är fan du" är strukturens egen röst, man kan strunta i min person och bara granska värderingarna, acceptansen av villkoren, och vad den tillägnelsen för med sig.
Jag påmindes om det i Therese Bohmans blogg, när jag upptäckte de bortretuscherade kvinnorna på Vallgrens omslag - en tendens som förstärkts i hans Kunzelmann och Kunzelmann (en sammanställning av konst och man?), en roman där kvinnorna är mer eller mindre helt frånvarande. Jag känner igen det mycket väl, det är lite svårt att begripa det men förakt för kvinnor finns även i min generation.
Therese Bohman anklagar Bonniers för bortretuscheringen på Den vidunderliga kärlekens omslag, men jag måste säga att den är kongenial. När jag sedan läste om hennes krav på sexighet i litteraturen och avståndstagande från kvinnliga förebilder så tvekade jag att säga ifrån, inte för att göra mig osams med kulturetablissemanget (där är hon omtyckt) utan för att äldre kvinnor bör tänka två gånger innan de ger sig på yngre.
Nåja. Jag tycker att det var såpass dumt skrivet av Bohman att jag sätter mig över det tabut.
De camorristiska strukturer jag beskriver i Myggor och tigrar finns kvar, och jag skulle tro att ju mer finanskris desto synligare blir de.

Men nu får det räcka.

Jag tror att systemet kommer att upplösas.
Lite Blanche på det.


10 kommentarer:

Anonym sa...

Well Maja din tråkmoster. Peter Englund, Malte Persson och många fler gör en helt annan bedömning av den intellektuella kapaciteten hos Bohman. Why? Ett (be)lysande exempel ur hennes blogg:

"Jag tycker inte att någon yngre författare idag får litteratur att verka så sexigt (som i attraktivt, åtråvärt, glamouröst, coolt och ROLIGT) som Per Hagman fick det att verka, eller gud, Amanda Ooms, med sin fina page och själfulla blick och ett glas vitt och ett paket cigaretter på fotot på baksidan av Nödvändighet, ingen författare får mig att tänka HENNE VILL JAG VARA! på samma sätt idag – för att jag är äldre nu, naturligtvis, javisst, men finns det några författare som får tonåringar idag att tänka så?
Det låter ytligt kanske "

Majas bibelblogg sa...

Vem är Therese Bohman?

maja lundgren sa...

Bohman är kulturskribent och bloggare.

maja lundgren sa...

majas bibelblogg: jag såg videon med tvångsmatning av gäss i din blogg: djuren och naturen kommer att hämnas, säger jag bara. Ojojoj. Fy bubblan.

Tristan sa...

Bohman har inte förstånd nog att inse sina egna begränsningar. Kanske är det en sensuell brist i medvetandet eller en empatisk brist i det undermedvetna? Tyvärr allt för vanligt bland dem med bristande intellektuell kapacitet!

maja lundgren sa...

Tristan: "bristande intellektuell kapacitet" - jag tror inte att man kan säga så, det går inte att uttala sig om någons kapacitet. Men att läsa Therese Bohman är stundom som att lyssna på en Olympiadocka som skruvats upp av det forna Aftonbladet kultur. Krav på traditionellt berättande, önskemål om sexighet, avståndstagande från feminism och alla som "snöar in på det här med att vara kvinna", lagom eller liten bildning, och en charmerande vimsig stil... Men jag uppskattar en del i hennes blogg också, bland annat hennes fynd i konsthistorien, och jag tycker fortfarande att hon ska tuta och köra.

Anonym sa...

Tristans kommentar fick mig att minnas detta (dock INTE med tanke på Therese Bohman)...

"Mognad är konsten att kunna erkänna någontings värde i stället för att obarmhärtigt klassa ned någonting så snart man blir besviken över dess begränsningar." ur Flykt av Kate MIllett

/Majvor

maja lundgren sa...

Ja, alltså jag gillade inte "bristande intellektuell kapacitet", och om jag ska vara uppriktig inte "har inte förstånd nog att inse sina begränsningar" heller. Om något så är det väl tvärtom, i så fall. Som jag ser det. "Sensuell brist i medvetandet" förstår jag inte vad det betyder, Tristan...

maja lundgren sa...

Majvor: Det var bra ord av Kate Millet. Jag har inte läst Flykt, men blir nyfiken.
Tristan: ta inte illa upp, men jag kände att jag ville säga ifrån lite mot formuleringarna...
Buona notte a tutti!

Anonym sa...

Antecknade orden ur Flykt 1979, så de har varit mig till nytta/hjälp i 30 år nu med att finnas där i bakhuvudet. Minns inte det minsta i övrigt av innehållet i boken. Vet inte ens om jag har den i bokhyllan. Där råder ingen större ordning! Vilket väl avspeglar min läsning...

Antecknade detta 1983 ur Visdom från hela världen av Poul Henningsen (samma andemening vad jag förstår):

"Du skall älska dig själv lite högre än du älskar andra, annnars blir du utnyttjad. Men du skall betrakta en annan människa som ett konstverk, som du inte har rätt att ingripa störande i för dina egna planers skull."

/Majvor