fredag 22 augusti 2014

De tog plats i offentligheten

Släng dig i väggen, Benny Goodman!



Nu orkar jag inte tänka tunga tankar på ett tag - på alla de här krigen. Så det blir lättsamt i bloggen en tid framöver. Nyckfullt och underhållande, som någon beskrev det (fast då blev jag nästan sur; det var då också ett sätt att beskriva min imposanta, aktningsvärda, ärevördiga, magistrala tungviktare till blogg).
Lättsamt, således. Eventuellt blir det knep och knåp. Musik utan tvekan. Eventuell polemik får hålla sig till kommentarfältet. 
Man behöver det underbara ibland. Återförtrollning. And all that jazz.

De här raderna påminner lite om Wolf Biermanns Ermutigung (nej låt dig ej förhårdna...):

Då allt som kämpade och sjöng skall stelna,
som strålade och slogs:
ögonens gröna färg, den mjuka rösten
(Marina Tsvetajena) 
                                            * * *

Dagens astronomibild visar kometen Jacques, som tydligen skådas bäst från Venus. Oh-là-là, så att säga. 
                                            
Medan Expressen hänger ut extremvädret idag (avslöjar alla subversiva temperaturer) låter jag bli att säga: "varför är vänstern så tyst om..." eller "varför är liberalerna så tysta om..."

Tystnad är ju bra. Det kan gärna vara knäpptyst hela tiden. Men i så fall ska det vara tyst om allting, inte bara om valda delar.

(Apropå nyckfull och underhållande: typsnitt och storlek på bokstäverna sköter sig själv i min blogg för tillfället: jag vet inte vad det beror på). 

Trevlig helg och keep cookin'




25 kommentarer:

maja lundgren sa...

Jag ska ta lite mer Blanche Calloway and her Joy Boys framöver också

maja lundgren sa...

Svårt att fatta att såna där smalisar kan få ljud i en saxofon,

maja lundgren sa...

Missa inte mitt roliga skämt "Expressen hänger ut extremvädret"

Anonym sa...

"Man behöver det underbara ibland." Ibland - man behöver det alltid. Vad man inte behöver är dönickar som Brecht och Farrokhzad som censurerar sig själva (under förevändning att det är Tiden som gör det). Det är alltid samma visa med de där moralisterna, de skapar bara massa regler, inget sväng. Raka motsatsen till Frances Carroll & The Coquettes.

Pompe

maja lundgren sa...

OK. Alltid. Men raden om grönskan kommer ur "Tredje rikets fruktan och elände", en väldigt bra pjäs som skrevs 38 i Tyskland. Och det är ett utrop snarare än ett påstående - vad är det för tider när det nästan känns som ett brott att tala om grönska (i sitt sammanhang är det fullständigt begripligt, hela det tyska språket var för övrigt annekterat av nazismen, Klemperer skriver om det där också - snart nog varje ord var belastat, p.g.a nazisternas uträknade propagandaspråk). Kan man flytta över de raderna (som inte uttalas av Brecht själv utan en gestalt i pjäsen) till nutiden?
Nej, Athena Farroukzads sommarprat blev nog lite väl mycket plakatpoesi ändå. Jag har också rätt svårt för uttalanden som "den och den poetens dikt gör all annan poesi överflödig". Det är deppigt, dessutom knappast ärligt menat. Och jo, jag tycker att kommunistmodet (inklusive Johan Jönson, som för övrigt sparkat till en eller annan bok av mig) är dystert. Det är nämligen gängbildning det handlar om också. Kotterier. Och åtminstone Aase Berg i DN brukar gärna använda maktspråk: nu är det det här som gäller, fatta det, töntar! Athenas artiklar i Aftonbladet är för mycket maktspråk för mig också. Så visst, det finns ett drag av censur och tvång över det hela.

maja lundgren sa...

Och kolla bara Viola Smith, trummisen alltså.

Anonym sa...

Intressant att du nämner Aase Berg. Henne har jag alltid haft svårt för. En käck och förnumstig skolfröken, alltid med pekpinnen i högsta hugg. Frihetens fiende. Olidlig, kort sagt.

Pompe

Marianne Johansson sa...

än en gång maja vill jag tipsa dej om birger schlaug - t ex vad han säger på sluttampen i 'nyhetspanelen' - gårdagens 'gomorrron sverige' i svt1... - där - när redan 12 minuter hunnit förrinna - säger han - birger schlaug - Något!

maja lundgren sa...

Jo. Jag tycker att det är flera problem med nykommunismen inom litteraturen. Det jag har svårast för är gängbildningen. Det anses alltså bra idag att formera grupper, citera varandra och föra fram varandra. Samtidigt som man åberopar sig på att vara politiska, revolutionära.
Det handlar främst om Bonnierförfattare och en del av dem riskerar att bli tagna i örat av någon bjäfsig Liljestrand, men de flesta gör inte det.
samtidigt som man mestadels bryr sig väldigt lite om att nå ut mer än till den närmsta kretsen. Tråkigt nog är Aase Berg en av dem som är mest pekfingeraktig, på så vis att hon i DN gärna talar om hur man får och hur man inte får skriva. Det blir extra besynnerligt när det då handlar om en typ av litteratur som mer eller mindre medvetet gör sig svår: språkmaterialismen. Jag tycker inte att poeter ska anstränga sig att skriva publiktillvänt, de ska vara fria att skriva hur de vill.
Men kombinationen av att trots allt säga sig företräda folket (för man kan ju inte vara vänster och samtidigt strunta i medborgarna, eller hur), att skriva medvetet krångligt och samtidigt påstå "haja att det är det här som gäller nu, töntar!" - ja det är väldigt trist helt enkelt.
Dessutom, en konstig sak, är att "makt" och "position" ibland ses som något positivt. Kanske i kölvattnet av hemska uttryck som "ta plats i offentligheten" och "ta för sig".

Det ska jag kolla Marianne.
Något! Det är bra - det allra bästa är kanske att säga Inget, men därefter kommer Något!
:-)

maja lundgren sa...

Ja, man ska ta sig i akt för att kritisera unga förfartare, men jag har lite svårt för den här collagetekniken, inte för att det inte alltid har citerats och blinkats mellan böcker, men nu, i och med avskaffandet av geni-rollen och upphovsrätten, så norpas det nåt så otroligt. Och lapptäckena känns inte sådär alldeles originella alltid.

maja lundgren sa...

förbifartare, hihi

maja lundgren sa...

Den stolta lärjungen till Mickel Montaigne, Marie de Gournay

maja lundgren sa...

Det fanns inom vänstern (som en tendens, som ett påhopp från dem som menade att bildning är överklass och man behöver inte läsa något som är äldre än allra högst 50 år gammalt, och som en reminiscens av något slags kulturrevolution, just det där svartrocksaktiga, "Kafka suger elefantballe", gamla döda vita män har inget att säga OSS, NU, VI, HÄR, BORT MED DOM

maja lundgren sa...

Missa för allt i världen inte att läsa förklaringen till dagens astronomibild (man får den genom att klicka på bilden). Man kan vara emot Nasa av ideologiska skäl men det är lite synd om man fråntar sig rätten att ta del av de underbara utblickarna. Jag ska väl erkänna att jag knäppte av sommarpratet nån gång när det handlade om vita män på månen. Eftersom nyfikenheten på rymden är barsnlighetens a och o höll jag på att säga.

Anonym sa...

Vilket band! Aldrig hör talas om dem. Underbart!

maja lundgren sa...

:-)

Anonym sa...

Ja, nu när geniet, ensamhetskulten, outsiderskapet och allt det där är avskaffat är det väl inte skamligt längre att vara anpasslig och pragmatisk, att bejaka makt och position och spelets regler. Det enda skamliga är väl egentligen att vilja stå utanför grupperingar och kotterier och vara ensam, dvs. högmodig och odemokratisk.
På tal om Farroukzad har hon tidigare, när hon recenserade den unge danske poeten Yahya Hassan, förespråkat (själv)censur. Vad jag minns ansåg hon att han borde ha tigit om erfarenheterna av patriarkalt våld inom sin muslimska familj, eftersom det kan tjäna islamofobers och rasisters syften.

Pompe

maja lundgren sa...

Ja, högmodet det högmodet... Det finns kollektiv narcissism också.

maja lundgren sa...

Ska man tala "farlighet" så är det den kollektiva narcissismen som är väst. Man kan titta på ISIS propagandavideor, med suggestiv musik och broderskapskult. Kan locka till sig unga män som vill berusa sig med tillhörighet och bravader, med våldsutövning som enligt vissa uppgifter kan vara en kick ett tag, för män och vissa kvinnor som är lagda åt det hållet, att känna gemenskap inför en tydlig fiende. Det är inte alltför lättvindig kulturrelativism att påpeka att en liknande hänförelse fanns inför det första världskriget.
Var började jag - jo, kollektiv narcissism är utan större tvekan "farligare" än en enskild människas högmod, men

maja lundgren sa...

"den kollektiva narcissismen som är väst", nej det var inte ett utfall av antiamerikanism utan en felskrivning.
Värst.

maja lundgren sa...

Linderborg beskrev det som beklagligt att jag bara uttalade mig i mitt eget namn i en blogg - hade det stått i en tidning hade Aftonbladet kunnat "stämma skiten ur" tidningen. Det tror jag hon har fel i - många har t.ex blivit jämförda med Breivik utan att någon tidning blivit fälld för förtal. Men poängen här, är att en människa i den svenska offentligheten bör vara placerad i ett stall, kopplad till minst en institution, och alltid uttala sig för en intressegrupp. I Athena F:s fall är det ju ganska tydligt - Bonniers + Aftonbladet + Biskops Arnö, plus att hon fått in en lärjunge från Biskops Arnö på Aftonbladet - Lidija - genom att uppmuntra angrepp på kursarna.
Återkommer,

maja lundgren sa...

Dagens astrobild: den lilla pricken på solskivan - syns om man förstorar upp bilden - är Merkurius.

maja lundgren sa...

Nå. "Isis mamma" osv är INTE (som någon skrivit) en myggorochtigrar som lagt till klass och etnicitet.
Det finns klass och etnicitet på i princip varje sida i myggorochtigrar.
Men nej, "Isis mamma" är karriärism.
Tvungen att säga det eftersom min bok fått efterföljare som använt den på ett konstigt sätt.

Anonym sa...

Bonniers + Aftonbladet + Biskops Arnö + Augustnominering + sommarprat. Tja vad säger man. Rask karriär, hehe.
Jag kollade på Babel, hon citerade Inger Christiansen: "Allt vi äger har vi stulit av varandra".
Hm...
Oväntat ändå att en vänsteraktivist skulle omfamnas av etablissemanget. Till och med Jens Liljestrand applåderar.
Zigge

maja lundgren sa...

Jaha. Nej jag kan faktiskt inte med det - Lidijas idolporträtt av skrivarkursledaren samtidigt som hon angriper kursarna, och att hon fick beröm för det och börja skriva i DN och Aftonbladet. Jag tycker att det är hemskt.