söndag 10 augusti 2014

En kuriös dröm

Vad ska jag berätta då, jag kan väl nämna att jag drömde att jag hade en affär med Putin. Jag tror inte att det finns någon politisk innebörd i drömmen. Den psykologiska tänker jag inte ens försöka analysera. Han var mystisk och elegant och studsade omkring i ett mörkt rum.

Videon har ingenting med innehållet i inlägget att göra etc etc. Möjligen har de elegansen gemensamt.



Fasiken vad bra quien maneja mi barca är - det behövs inga reservationer i stil med "vem vet, jag kanske inte hade tyckt att den var lika bra om jag hört den för första gången idag".
Den håller.
Hej så länge.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hihi rolig video...
Calamity

Anonym sa...

Avslöjande! Nu förstår vi vad ditt Natomotstånd handlar om...
Äsch, skämtar bara.
Zigge

Anonym sa...

Men jag skulle gärna höra det där med kvantmekaniken. Blir det nåt inlägg om det eller inte??
Zigge

maja lundgren sa...

Jag tvekade givetvis länge innan jag berättade om drömmen. :)
Nej, mitt Natomotstånd beror på att jag vet att USA och Nato är det stora hotet mot världsfreden. Det innebär inte att Ryssland är en teddybjörn, men det är helt enkelt så i dagsläget att det är USA och Nato som är hoten mot världsfreden.
Tänk om amerikanarna hade lyssnat på mig innan de invaderade Irak. Jag tänkte åka till Vita Huset och förklara varför det inte var en god idé.

maja lundgren sa...

De liberala marionetterna på vissa kultursidor är inte lika stora hot mot världsfreden, eftersom kultursidorna spelat ut sin roll. Just därför - det är viktigt för liberalerna att vidmakthålla det kalla kriget, de städslar alltså gärna barn till forna dissidenter i öst, för unga att ha egen erfarenhet av sovjetväldet men listiga nog att veta att det är lukrativt att odla sina föräldrars nationalpatos. Det som var betydligt mer förklarligt förr. Man ärver inte förtryckthet, egentligen. Men i den liberala pressens ekonomi är det ett slags adelskap.

maja lundgren sa...

Hur som helst: det är stor lycka att jag mobbades ut från Expressen kultur, det gör att jag kan stå ännu friare med min kritik och mina avslöjanden.

maja lundgren sa...

Det innebär förstås inte att jag tycker att Rysslands stöd till regimen i Syrien, är just bättre än USA:s till Saudi Arabien. Till exempel. Men det är USA som slår omkring sig som en galning, med den nattståndna borgerligheten i ryggen, det är de som har öppnat upp för AlQuida och ISIS. Och för guds skull, blanda inte in homosexualiteten i det här. Det har ingenting med någonting att göra.

Här är en bra analys, för er som kan franska.
http://www.lefigaro.fr/international/2014/08/08/01003-20140808ARTFIG00329-jean-pierre-filiu-l-etat-islamique-agit-comme-un-rouleau-compresseur.php

Mariannesson sa...

Vad menar du med att man inte ska blanda in homosexualiteten?
Jag tycker att det är svårt - jag är helt ense med dig om Irak. Då är Ukrainafrågan svårare. Lite svårt att stödja de proryska rebellerna ändå, och eftersom det är i vårt närområde kan man nog vara lite rädd för den ryska björnen ändå. Men ett svenskt Natointräde tror jag absolut inte på.

maja lundgren sa...

Å, det är enkelt - "Israel är det enda land i Mellanöstern där man får vara homosexuell", tas till som argument för behandlingen av palestinierna. Det är ohyggligt.

maja lundgren sa...

Men det är ovanligt viktigt idag att inte vara en flockmänniska. Eller en kotterimänniska. Därför kommer jag även att tala om vad det är jag inte gillar med den yttersta vänstern. "Free Joel!" och lite annat i den stilen. "Krossa sionismen!" Vet inte, kanske tar det efter kvantmekaniken, och utilitaristiska Tännsjövänstern, och vad är det mer för inlägg jag lovat? :-)

maja lundgren sa...

Varför förändras allt hela tiden? Det är omöjligt att ha en åsikt överhuvudtaget eftersom förutsättningarna förändras. Fem års fängelse är ju inte alls försvarbart.
Jag ska helt enkelt upphöra med att ha åsikter.

maja lundgren sa...

http://www.svd.se/kultur/osteuropa-slickar-sina-postkoloniala-sar_3817260.svd

Det här är också intressant - även om jag inte är helt säker på att motsatsparet är hundra procent relevant. (Jag vet att jag själv påverkas mycket av mitt Natomotstånd, och hyser farhågor om att det finns ett slags önskan om att Sverige skulle gå med i Nato och kriga mot Ryssland om Ukraina (en konflikt jag erkänner att jag inte vet tillräckligt mycket om men som jag tycker verkar betydligt krångligare än att det handlar om nazister mot Ryssland och tvärtom, eller... ah, jag stoppar där tror jag). Hur som helst så tror jag inte att t.ex Oksanen inte har ett brett gehör, som artikelförfattaren skriver: jag menar att USA:s operationer i nuläget är långt mycket allvarligare för världen i stort, och erkänner alltså att jag inte riktigt engagerar mig på samma sätt i östblockets postkoloniala sår. Däremot bör jag upphöra att raljera över det - absolut.
Så länge Sverige inte går med i Nato...

maja lundgren sa...

Ja, jag ska bli bättre på att lyssna även på detta. Det lovar jag.
I synnerhet om Sverige drar sig bort från Nato.

maja lundgren sa...

Jag ska läsa Hynek Pallas artikel en gång till. Det är självklart att någon som vuxit upp i skuggan av "skjuta borgare med nackskott"-retoriken så gott som omsatt i praktiken, blir förbannad på att vänstern - eller för den delen många icke-vänster, Liljestrand var ju oväntat lyrisk över Atena F:s sommarprat - anammar den typen av kampretorik. Jag måste för övrigt lyssna på pratet en gång till, man ska vara noga. Jag tror också att det spelar stor roll om man har en bakgrund i Sydamerika, t.ex i någon USA-stödd diktatur, eller om man har en bakgrund i en öststatsdiktatur. Återkommer om det här eftersom det är av största vikt (jag diskuterar vad som helst, så länge Sverige inte går med i Nato - man behöver inte nödvändigtvis välja mellan pest och kolera, ett svensk-finskt försvarssamarbete plus diplomati kan räcka ganska långt - baltikum oroar sig antagligen för att Tyskland ska dra sig ur Nato, och därmed riskera att baltikum blir en mumsbit för Ryssland) Återkommer, tänk att man måste ha hela världen i huvudet hela tiden.

maja lundgren sa...

Det där att f.d öststatsbor skulle bli beskrivna som mer känslosamma, som Pallas skriver, har jag inte stött på (mer än att jag uppfattar Oksanens skrivsätt som bitvis rätt melodramatiskt, å andra sidan är det ju väldigt lite litteratur jag riktigt uppskattar ö.h.t)