Idag rekommenderar jag Marinas blogg. Funderar också på att damma av min rosapantertröja.
Eftersom media är här titt som tätt skulle jag vilja uppmana dem att ta sig en titt på pedofillobbyn på nätet.
Om någon undrar varför kvinnor som berättar om övergrepp de utsatts för som barn blir bemötta med spottloskande förakt och raseri på sina håll, kan det vara upplysande att veta att pedofiler ofta uppfattar sig som renhåriga, humana och utsatta för förföljelse och hot.
Läs till exempel denna pedofilblogg skriven av en Alex (kan det vara den Alex som Algot blev förväxlad med...?)
Jag fick för längesedan ett tips om att DOS inte bara bestod av misogyna gamänger utan hade kontakt med pedofillobbyn. Vet icke om det stämmer, men det är väl värt en undersökning. Både journalistiken och rättssamhället borde ta sig an detta.
Robert 2 fällde en kommentar under det förra inlägget som jag låter stå eftersom det är väldigt talande.
291 kommentarer:
«Äldst ‹Äldre 201 – 291 av 291Medborgare Y:
Jo jag vet det. (Rättare sagt, visste inte att det var Astrid Lindgren som hittat på ordet skragga).
En välriktad smädelse är aldrig fy skam!
Astrid Lindgren har för övrigt tecknat en rad fantastiska och inte alltid så snälla kvinnoporträtt - Prusseluskan, Kommandorskan, Krösa-Maja - man kan känna igen typerna, karaktärerna, de fungerar att referera till. Jodå, Astrid Lindgren är större än Nobelpriset.
När jag skriver att man inte får kalla en fisig hård och falsk typ för skragga, så är det för att det kan påpekas av pedofillobbyn.
Ullis, som man kan rimma vanärande på: jo, och gärna flera tigrar, i gungstolar eller balanserande på lina (om man vill göra det extra svårt)
Thomas_E
Nog påpekar väl folk här och poängterar att lögner kan förekomma!?
Är alla överens om att lögner kan förekomma?
Thomas_E
Nog tycker jag folk har poängterat gång efter annan att lögner kan tänkas förekomma.
Frågan är om det är så vanligt att man kan börja kalla det en farsot, dvs att man använder anmälningar om sexuella övergrepp som ett led i en vårdnadstvist?
Det med minnesluckor och förträngning av starka traumatiska minnen rent generellt - vill inte uttala mig för tvärsäkert om detta, bättre då att leta upp empiriska studier. Även förövare lär kunna ha minnesluckor, som inte nödvändigtvis beror på droger eller alkohol. De som hävdar att glömska av trauman inte finns brukar peka på att det ligger i psykets natur att inte låta viktiga minnen försvinna, eftersom man lär sig undvika faror med hjälp av dem. Det är ett behavioristiskt synsätt som har stora brister. Soldater som får minnesluckor efter krig, Estoniakatastrofens överlevare - visst finns det väl exempel på bortträngning?
Men det tål att tilläggas: ingen har förnekat att det finns kvinnor som ljuger om övergrepp.
Nämn en soldat som fått minnesluckor utan fysisk skada eller droger. Jag vet ingen men jag är inte så påläst.
Bör tillägga att de kalla kårar jag får när jag läser en viss blogg bland annat beror på en del ruskigt föraktfulla saker som där har skrivits om faktiska övergrepp. Jag vill gärna läsa mer om utvecklingen av juridiken på det här området, men inte hos någon med de värderingarna.
Även jag är intresserad av peddo-manualen.
Någon som vet var jag kan finna eländet?
Jag skulle egentligen vilja föreslå att man kontaktar en tidning.
Fast å andra sidan - Om ett barn känner obehag av att en vuxen är för närgångna på ett eller annat sätt - är det då inte att betrakta som ett övergrepp även om det aldrig går så långt som till nåt väldigt avancerat eller t.ex penetrering?
Barnet kan ju tänkas uppleva det värre än vad den vuxne tycker han/hon gjort sig skyldig till...
...och liksom känna på sig att nej det här känns fel. Barn är ju inte dumma!
Thomas E,
1) Ja
2) Nej...eller Ja...beroende på vad det är du undrar.
Det finns de som påstår att de varit utsatta för övergrepp av olika slag men där det inte stämmer.
Thomas E: jag har inga soldatnamn... du har rätt i att här krävs mer empiri, och mer studium av minnesforskning i största allmänhet.
Bara i all hast ett påpekande: ibland nämns Freud i den här debatten, men ofta på ett missvisande sätt. Freud menade (aningen förenklat...) att påståenden om incest var fantasier hos barnen och inte minnen.
Han menade inte att det var frågan om en sinnessjukdom (som Gardner tycks göra), men när det gäller tendensen i Freuds teori går den mer åt Gardnerhållet än åt det motsatta. Därför blir det totalt absurt med angreppen på Freud från Gardnerförespråkarna.
Funderare, Jag har inte sagt att jag avfärdar vad du kallar "den andra sidan" men jag når inte fram med vad jag säger, varför kan inte jag svara på. IC når inte fram till mig med vad hon egentligen vill säga - det kan jag däremot svara på. Jag tycker inte om användandet av fraser som "otäcka överlevare" och andra nedlåtande epitet. Detta får mig att undra över vad hon egentligen vill. Jag tycker heller inte om hennes beskrivning av verkligheten och att det är synd om oss andra som inte förstår ser. Jag vill inte diskutera under sådana ok.
Allt detta flyttar fokus från dom frågor som är viktiga. Det är iaf min uppfattning.
Jag läser hennes blogg men har slutat kommentera just av dessa anledningar. Och att vi tycker olika om en del saker behöver inte betyda att vi inte kan tycka lika om annat. Men jag tänker inte försöka banka in det i skallen på någon. IC är duktigt otrevlig emellanåt - det gynnar inte hennes "case" precis.
Ulrika
Har just varit inne och läst i Alex blogg för att se om jag kunde finna peddo-manualen där men det blev ett kort besök. Det blev ett kort besök därför att det lilla jag läste fick det att vränga sig rejält i mig av motstånd och avsky.
Jag är full av respekt för alla dem som mäktar med att gå i debatt med pedofilerna, och för dem som aktivt arbetar med att kartlägga och motarbeta detta avskrädshögens bottenskrap-HÄR hör den benämningen verkligen hemma.
Oj, såg inte att jag behövde blippa... Undrar om jag svarade rätt person...
Till tigerkonstnärerna: har ni ritat tigrarna med musen eller plattan?
Ulrika
Det finns de som ifrågasatt om inte Freud hade egna incestuösa intressen också.
Grabben har gjort mycket bra men var klart sexfixerad. Kvinnosynen var heller inte den bästa.
Jag läste någonstans under det här inlägget att peddomanualen menar att man ska (kommer inte ihåg formulering) misstänkliggöra "överlevarna"... Stämmer det?
I sådana fall har de lyckats "plantera" sina uppfattningar hos såna som tar avstånd från pedofili...
Ulrika (som snart ska ge sig iväg)
En länk som anhängare av bortträngdaminnen-teorin bör klicka på:
http://harvardmagazine.com/2008/01/repressed-memory.html
Ulrika
Mus.
Den anda som IC-bloggen genomsyras av är bigotteriets. Kvinnor som blivit utsatta för övergrepp betraktas som smutsiga, svaga, otäcka, avskrädesindivider man ej bör komma i kontakt med. Hos IC finns också en hangup på bröst (topless och amning på caféer är en styggelse). Det är mycket gammaldags, på sätt och vis viktorianskt.
Jag tror att den bloggen ses som ljuset i tunneln både för falskt anklagade pappor, för pedofiler och hebefiler, och för feministhatare eller myndighetshatare i största allmänhet. På så vis är den intressant, men det är mycket som står där som är sårande för en humanistisk själ.
Instämmer med Maja.
Undrar om IC själv är medveten om vilka hon har i sin fanclub och vilkas intressen hon gynnar. Vilka som gör vågen varje gång IC producerat en ny drapa med misstänkliggöranden av överlevare, mammor i vårdnadstvister, ammande mammor, våldtagna kvinnor, ROKS, feminister och socialdemokrater.
Är det mevetet hos henne tro?
Eller är hon en "nyttig idiot"?
Det starkt konservativa i bloggen ger associationer till SD, helt klart.
Ja,
enligt IC ska man inte amma på kafer man ska öht inte ens ta med sig barn ut på restaurang. För att det förstör "hennes" kväll på restaurang.
Jag tror att IC är en "nyttig idiot". Hon har ju rätt enfaldiga resonemang och är otroligt könsfixerad.
Hon pratar hela tiden om att man inte ska se till kön trots att det är det som hela hennes blogg går ut på. Det är jättekonstigt att man själv inte ser en sån tankevurpa.
Könsfixerade IC har nog en privat problematik som tar sig såna här märkliga uttryck. Ibland förefaller hon faktiskt vara galen.
Könsfixering är hennes livsluft. (trots att hon själv tror att hon förespråkar ickekönsfixering)
Det finns en hel del som verkar galna här, men ni är säkert justa typer IRL. Men några här skulle jag nog inte vilja ha som bekanta, om man säger så.
Min fru avskyr Lisa Marklund by the way.
Min fru sa nåt klokt nu, feminism är jämlikhet men dom som kallar sig feminister är egentligen inte det utan oftast karlhatare. Hon Tog Liza som exempel.
Det var nåt nytt, Thomas_E, den har man ju aldrig hört förut...:-)
/IAMB
Så har jag inte tänkt på det förut...
Ulrika:
precis vad jag menar, du når inte fram till IC med din information och IC når inte fram till dig med sin information. Men i grunden så tycker ni lika om vissa saker. Och om att det handlar om barnens bästa (hoppas jag). Var i ligger felet?
Låt säga att IC och ME gör gemensam sak när det gäller utsatta barn. Tänk hur många kanaler de skulle ha tillsammans att nå ut med den informationen. Men för att få lite tillit från allmänheten så måste man hålla sig till fakta. Att hävda att de flesta, massor, enormt många osv när det inte är så. Även om ett fall är ett för mycke, oavsett om det gäller en oskyldig vuxen eller ett oskyldigt barn. Att slänga sig med siffror som när de granskas inte stämmer med sanningen, ja då tappar man intresset. Nästa gång man skriver om "de flesta" så vet man att jo jo, kanske 25 st och inte 100 000 som det verkar. Som att alla 25 000 yrkesverksamma socionomer skulle vara manshatare......
De berättelser som man fått ta del av på båda sidorna är enormt viktiga och borde komma fram i media. Inget barn ska behöva tvingas till en misshandlande och/eller sexuellt utnyttjande förälder. Men en förälder ska inte behöva bli oskyldigt anklagad och i vissa fall dömd för något som inte är sant. Och detta på 2000-talet.
Angående skillnaden mellan att hata karlar och att hata manssamhället (patriarkatet): läs gärna "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg. Den kom ut ca 1978, men kom i nyutgåva 2004. En av de roligaste böcker jag läst.
/IAMB
Thomas E: det lär finnas karltokiga karlhatare också. Någon statistik har jag emellertid ej. Kan jämföras med Strindbergs ord: "jag är endast kvinnohatare i teorin" (citerar ur minnet).
Apropå avskrädeshögar, bottenskrap och sjukpensionärer, samt ord om att man inte bör befatta sig med "labila individer", så tror jag att Robert 2:s kommentar inne hos IC faktiskt sammanfattar rätt mycket av människosynen och samhällssynen bakom den typen av attacker. Han skriver om "Majas underklasskrog".
Thomas E
Du efterfrågade en soldat som fått minneslucka utan fysisk skada.
Tycker du söker på psykiskt drabbade soldater bla från världskrigen, Korea och Vietnamnkrigen osv där finns nog den mesta informationen.
För de krig som varit nyligen finns färskare info om man söker reda på den.
Kan däremot berätta om en släkting som under första världskriget tappade minnet. Han deltog som frivillig i den amerikanska armèn.
Det släkten vet är att han inte var fysiskt skadad, men att många av de han slogs med slets i bitar runt omkring honom när de landsteg och intog stränder (han var med i flera landsstigningar).
Du har väl sett dokumentär filmerna som finns?
Det sista han minns är en strand fylld med blod, kroppsdelar, smärta, skrik, ljudet av granater och kulor.
Nästa minne är när han vaknar upp i livet efter 35 år i USA.
Släkten i Sverige tror han stupat och inte blivit återfunnen då så många av hans trupp slets i bitar.
Han vet inte vad som skett efter stranden.
Det enda han har är brev, vänner som berättar, språket och att han kan ta sig till vissa ställen men kan inte förklara hur han vet var det ligger.
Det man fått reda på från armèn är att han inte blev fysiskt skadad på något sätt, utan fraktades hem efter den sista strandstriden och intagandet av ett markområde.
Det blev ett före stranden liv, efter stranden liv och ett liv efter uppvaknandet.
Han är tydligen inte ensam om det här fenomenet.
minnesluckor utan fysisk skada (posttraumatisk stress)
http://ltarkiv.lakartidningen.se/1997/temp/pda15490.pdf
Klart intressant och borde undersökas noggrannare, men det är nog inte så lätt, Bergslagstroll. Det konstiga är att folk krigat i alla tider, men att inget fall liknandes det du skriver om har dokumenterats före 1796. Hur försörjde han sig i USA?
Om man gör illa sig så brukar man komma ihåg besväret men inte smärtan. Klantar man sig och gör illa sig igen, då första kommer man ihåg smärtan vid förra olyckan. Undra var smärtan gömmer sig under tiden? Eller andra känslor som man glömmer när man inte behöver dom men blir påmind om när det gäller.
Är detta ett försvar av kroppen för att inte fylla känslohårddisken? Om man sen hör med de som har mycket värk så vet de att om man stryker på huden en bit ovanför "värken" så lättar smärtan. Något om att hjärnan registrerar endast en känsla åt gången och att den föredrar de goda känslorna och därför blockerar de dåliga känslorna eller hur det nu var.
Före 1796? Nej då daltades det inte med soldaterna, inget sånt här psykologiskt pjåsk förekom. Den där veklingen som inte stod ut med lite lemlästning, hur försörjde han sig - ja han blev väl sjukskriven, fejkade säkert lite stressyndrom så att han kunde leva på skattebetalarnas bekostnad.
Funderare:
Du efterfrågar ett samarbete mellan IC och mig… Jag undrar hur du egentligen tänker… Har du följt med i den senaste tiden händelser?
För att kunna samarbete måste det finnas ett visst mått av förtroende och mitt förtroende för IC ligger mycket nära nollpunkten.
Sedan undrar jag hur det kommer sig att du och andra vill få mig att arbeta med andra frågor än de jag har kunskap om och har erfarenheter av? (du kan givetvis inte svara för andra, det får de gärna göra själva)Är det inte upp till mig att välja mitt eget arbetsområde och arbetssätt?
Bara för att jag fokuserar på utsatta barn och inte föräldrar som falskeligen anklagas eller föräldrar som inte borde få vara föräldrar, så ”bryr jag mig egentligen inte om barnen”. Då är jag bara intresserad av de som har samma historia som mig… Det om något är att förminska det jag har gjort och det jag gör. Hur skall man då kunna samarbeta?
Om jag skall vara helt ärlig så är situationen så infekterad mellan mig och IC att jag inte kan förhålla mig objektivt till vare sig henne eller hennes uttalanden och åsikter.
Därför har jag inte ens läst kommentarerna till hennes senaste inlägg.
Dessutom så krävs det av andra att jag på mycket kort tid skall gå igenom en enorm mängd studier, rapporter och i vissa fall(ursäkta språket) skitsnack.
Något som många missat är att jag blir överöst med exakt samma material och argument gång på gång på gång. Då kan man börja undra vad syftet är...
När jag då vägrar ge mig in i det, ofta med samma person(!) så utmålas jag som svår och ovillig att se andras syn på saken. Det är bara det att jag har sett den synen ett antal gånger, har bemött den ett antal gånger och ingen av gångerna har det förändrat mina åsikter.
Att överbelasta någon med material är ett mycket bra sätt att ”förlama” motståndaren och se till att den framstår som omöjlig.
Glöm inte att jag har debatterat dessa frågor i två år. Jag fanns långt innan MA och IC ”uppfann” nätet.
I och med att jag har en kronisk sjukdom som gör att min energi aldrig är lika hög som hos en frisk människa, så måste jag välja bort det som stjäl kraft och energi från det som är viktigt för mig. För att beskriva situationen kan jag berätta hur min reumatolog beskrev den för mig; ”Sjukdomen kräver energimässigt och tidsmässigt, minst lika mycket som två heltidsarbeten gör. Året om, utan semester”. Sen skall jag hinna leva också…
Kan vi vara överens om att jag har rätt att välja hur och vilka ämnen jag skall arbeta med? Och vem jag skall samarbeta med…
Maja:
Jag har skrivit flera kommentarer igår och idag, som försvinner när jag skall skicka iväg dem. Jag vill bara att du skall veta att jag inte ignorerar dina frågor och svar till mig.
Skall kolla igenom och försöka hitta dem igen så snart jag hinner.
Det samma gäller Caroline… Tack för din förståelse. Skrev ett långt svar till dig igår, men det försvann tyvärr. Men kontentan var: Tack!
Marina: kommer du ihåg att plippa på senaste? (apropå kommentarer som försvinner).
Ska säga att jag också blir lite förbryllad när någon menar att Marina borde samarbeta med Ingrid Carlqvist. Det handlar inte bara om lite glåpord från det hållet, utan om ett genuint reaktionärt förakt som sitter mycket djupare än engagemanget för falskt anklagade pappor. Nej, det borde i så fall finnas bättre samhällsjournalister som tar upp frågan på ett mindre aggressivt och enögt sätt.
Varför jublar denna individ när hon kan sätta rubriken "kvinna våldtog kvinna"?
Thomas E
Hur han försörjde sig?
Det måste jag faktiskt få återkomma om när jag vidtalat någon äldre släkting.
Ja du, på den tiden var de säkert mer tåligare än vad vi är idag, man förstod inte vad som drabbade vissa människor, man kallade dem för svagsinta eller något annat.
Därför att när hon kan sätta den rubriken, "Kvinna våldtog kvinna" så kan hon skriva följande:
"Vad säger ni om det - håller teorin om könsmaktsordningen äntligen på att falla samman som det korthus det alltid har varit?"
Jag tycker det vore orimligt att anta att män är förfördelade om det inte finns någon könsmaktsordning. Hur faasen skulle det gå till?
Hon är rätt manisk på att berätta om kvinnor som är onda, det uppfattar jag som en stor drivkraft hos henne. Därför utbrister hon jublande att en kvinna våldtog en annan kvinna. Liksom YEES där satt den!
För att våldtäkter intresserar henne inte, utan det som intresserar henne är att bevisa att KVINNOR ÄR ONDA.
Så uppfattar jag det som jag läser när jag läser där. Jag säger inte att det är sant, men det är så jag känner.
Jag insåg ikväll att denna blogg är för tung för mig, jag blir faktiskt deprimerad av det som tas upp och orkar inte sätta mig in i detta något mer. Allting är inte svart eller vitt och ni som orkar bör fortsätta diskutera om det ger er något, men jag ska koncentrera mig på annat. Ha det så bra, och hoppas ni kommer överens så småningom, för egentligen tror jag alla som är här tycker ungefär samma sak.
Thomas E: det var väldigt tråkigt att höra, det har varit roligt att ha dig här. Kanske allra mest och särskilt när det handlade om oändlighetsdiskussionen. Det är inte alls meningen att någon ska bli deprimerad eller tycka att det känns meningslöst och tungt. Utan tvärtom. Jag tror också att de flesta nog är ganska överens, klart att man kan ompröva sina åsikter, och tanken är att det ska kännas fritt och högt i tak, ibland kritiskt men ändå i grund och botten med något slags värme. Ja det är iallafall avsikten. Hur som helst, det kommer nog att uppstå många andra diskussioner här också, om alla möjliga ämnen, till exempel infinitesimalkalkylen, och du är alltid välkommen.
Så ha det så bra så länge.
Kram!
Säg hej till Thomas E nu så att han vet att ingen här är gramse.
Hej då Thomas!
Hoppas du ändå tittar in någon gång ibland.
Var rädd om dig därute:-)
"... det som intresserar henne är att bevisa att KVINNOR ÄR ONDA."
Ja, räcker det med det? Ibland känns det som hon vill bevisa att kvinnor t.om är ONDARE än män och att det kryllar av onda kvinnor.
Hej då Thomas!
Angående hon med stort H lol, man får väl ändå säga att det är ju fint att hon engagerar sig för oskyldigt anklagade pappor. Det finns säkert såna också och det måste ju vara hemskt att få en incestanklagelse på sig om man är oskyldig och ingen tror på en. (Sen kan säkert hon begå misstag i sin iver att tro på en "oskyldig" också)
Om hon bara kunde avhålla sig från att få det att låta som att alla kvinnor, mammor är onda och ljuger - det känns en aning överdrivet ibland.
Hemskt också att håna och förlöjliga personer som har varit utsatta för övergrepp!
Flera frågar efter pedofilernas debattguide. Här är e n länk. Hoppas okej Maja? //MW
http://newgon.com/wiki/Debate_Guide
Även jag uppfattar ICs ambition att utmåla kvinnor som ondskan själv. Och är de inte onda så retar de henne genom att exponera sina bröst när de ammar sina barn.
Det är lite obehagligt med kvinnor som hatar kvinnor, man undrar hur de känner inför sig själva.
Det rör sig om projektion, den saken är helt klar. Hon räknar ju inte sig själv till den svaga och ofullkomliga skara kvinnor som älskar att förgöra i sina texter.
Som studie är hon intressant.
Kanske stackarn lider av totalt självförakt och måste projicera det på andra? Ja, som studie är hon intressant.
Bloggen är dock banal i sin ensidighet och avsaknad av intressanta analyser. Ren propaganda skulle jag vilja kalla det för. Och inte ens särskilt skicklig.
Maniskt om samma hela tiden. Kvinnor är onda, kvinnor är onda, kvinnor är onda, kvinnor är onda, kvinnor är onda, kvinnor är onda. Sida upp och sida ner.
Det är inte utan att man undrar vad som har hänt. Hon bär sitt eget kors osynligt men nog fasen bär hon symptomen rätt tydligt.
Det är ett önsketänkande Marina, att ni skulle kunna samarbeta. Ni båda verkar ha mycket kunskap om var sin sida i detta. Utsatta barn och oskyldigt anklagade föräldrar. Ni är ju båda överens om att detta finns eller? Att ni skulle ha samma åsikter om allt är väl lite att ta i. Efter att ha läst vad ni båda skriver och därför är det inget jag ens ägnat en tanke åt.
Och Maja, ett önskat samarbete för sakens skull inte för IC eller ME. Tänk vad bra om samhället verkligen fick se hur det kan vara och hur det kan gå till. Ta lite lärdom av de som har den eller nått sådant.
Det verkar som att ni går i försvarsställning för att jag önskar att istället för att ha två sidor när det gäller barnen hoppas att det fanns en gemensam sida, barnens sida. Detta betyder inte att jag anser att någon av IC eller ME inte skulle göra det. Men det är väl lättare att få stöd om man står som enad front istället för att kasta skit och vägra lyssna på den andra.
För det jag skrev var:
"Låt säga att IC och ME gör gemensam sak när det gäller utsatta barn."
Och genast så blir detta feltolkat och jag får till svar av ME:
"Du efterfrågar ett samarbete mellan IC och mig..."
Eller som Maja skrev:
"Ska säga att jag också blir lite förbryllad när någon menar att Marina borde samarbeta med Ingrid Carlqvist."
Ni gör samma generalfel som vissa andra. Ni läser tydligen vad ni vill och tolkar det som ni vill. Och det är detta som jag motsätter mig för hos IC. Ni som läst det jag skrivit där vet att jag starkt ifrågasätter vissa saker och uttalanden som skrivs där.
Hur kan du önsketänka att Marina ska samarbeta med någon som praktiskt taget spottar på henne. Jag tror det är där stötestenen ligger.
Att det är bra att samverka i stället för att motarbeta är väl en självklarhet, men att tussa ihop IC med Marina är onaturligt efter vad som sagt.
IC har samma problem som Monica Antonsson, kan inte diskutera utan oförskämdheter. Var in och tittade i hennes andra blogg och hittade där några stackars människor som försökt kommentera hennes blogginlägg som bryskt har blivit ivägvisade för att de inte har samma åsikter.
Funderare, jag förstår din poäng nu, men jag måste säga att det inte är särskilt svårt att tolka det som Maja och Marina gjorde. Men så är det, det är ingfet specifikt för IC eller ME, eller Maja, utan det blir lätt misstolkningar i textkommunikation.
Alltså det behöver inte alltid vara ett utslag av att man inte "ser den andra parten"...
Ja, jag håller med. Det finns inget självändamål med samarbete ALLTID. Inte med någon som visar sig så icke-samarbetsvillig som Ingrid.
Jag skrev ovan att jag förstår Funderares poäng nu, men samtidigt måste jag säga att det känns lite förmätet att önska samarbete och uttrycka den önskan här, då det uppenbarligen inte går. Tror att det är precis som ordvalet antyder, ett rent "önsketänkande", i bemärkelse helt osannolikt då.
Samarbete kräver två parter, inte bara en. Och Ingrid är knappast intresserad att döma av tongångarna på hennes blogg. Hon hugger direkt så fort någon uttrycker en annan åsikt. Hon är farlig för demokratin. T.ex. har hon anmält/ alt. Propagerar för att anmäla en nämndeman och aktiv politiker (förtroendevald) för att hon inte tycker som Ingrid.
Anledningen är alltså att denna nämndeman vågar kämpa för barns utsatthet i vårdnadstvister, och ta ställning för dem. Tycker det är skönt att en politiker inte bara pratar utan faktiskt har förmåga att leva sig in i saker och ting. Man får alltså inte göra så, men däremot får Ingrid kämpa för pappor som utsatts för oegentligheter, journalist som hon är.
Jag får det inte att gå ihop, helt enkelt. Hon ger sig inte förrän hon tystat alla. Det är inte det minsta ok, och inget man ska bemöta med samarbete alls. Dessutom tillåter hon mobbing på sin blogg, vilket enbart faller tillbaks på henne själv.
Det hat som förekommer där talar för sig själv.
Funderare, jag förstår också vad du menar med "gemensam sak". Det är så klart det absolut bästa, men som jag antydde tidigare ser jag en svårighet i detta på grund av att IC har en förkärlek för att skriva nedlåtande om de som kallar sig överlevare. Det är för mig det största problemet för det upplever jag som en läskig människosyn. Sen anser jag att hon är alldeles för extrem i sina uttalanden/åsikter om vissa saker vilket jag tror kan förstöra för hennes vilja att nå ut.
Jag kan inte minnas att jag, när jag ifrågasatt på ICs blogg blivit bemött med en diskussion som du har. Kan bero på att jag skrivit som Ulrika...
Ulrika
Men tänk tanken, ponera, fantisera eller låt säga att de skulle kunna begrava all denna skit och foka på det viktiga, barnen.
Om detta skulle funka i verkligeheten, nä det har nog runnit för mycket vatten under bron.
Men förstå vilken genomslagskraft de skulle ha tillsammans med all den kunskap de har.
Charlotte: ibland är det skönt att önska något helt annat än det som varit, är det fel eller? Som att fönstershoppa =)
Litet tillägg: när jag går in och skriver en kommentar som är kritisk eller tar tydlig ställning, så hoppas jag att det inte uppfattas som en åthutning. Eller som något slags fastslagande av åsiktslinje: så här bör man tycka.
Det andra är att just detta med ett slags avståndstagande från kvinnlig "labilitet" (att man t.ex inte beskriver pedofiler som avskräde men däremot kan tänka sig att kalla deras offer det) inte är något som endast är kopplat till en enda person; möjligen (det är inte blogginnehavarens rekommendation, bara en tanke) skulle diskussionen gå vidare om alla kopplade loss resonemangen från en särskild blogg.
I all hast, vet inte om det makes sense
Visst vore det fantastikt om man kunde föra en diskussion med personer från båda "läger" så att säga. Det skulle kanske kunna föra något framåt!?
Men det kräver en större människa än Ingrid Carlqvist.
Skönt att se att vi är flera som reagerar ICs fanatiska skriverier.
Ulrika:
kommer svagt ihåg vissa debatter hos IC där du varit med. Jag har flera gånger kommenterat där hur vissa kommentatorer låter mot andra. Och trevligt är det inte, tyvärr.
Håller med dig om att detta gör att det kan bli svårt att nå ut och få förståelse för sin sak.
Ibland vet jag inte om det är en del av kommentatorerna som "piskar" upp stämningen eller om det är IC själv. Visst när man skriver provokativt eller rättare sagt nedlåtande i sitt inlägg så får det ju stå för skribenten, men har det varit så från början eller har det kommit in kommentatorer som vill piska på debatten i en viss riktning och lyckats...
Bara en fundering...
Men samtidigt har jag en uppfattning om att man som journalist om någon är skolad och väl medveten om effekten av sina formuleringar och ordval, även om man skriver som privatperson. Kanske är helt ute och cyklar.
De erfarenheter jag har av det skrivna ordets inverkan är inte alls från det journalistiska gebitet. Men om man försöker nå en överenskommelse och att ett beslutsunderlag skall gå igenom bland ex. olika nationaliteter så är man noggrann med ordval och att heta frågor hanteras därefter men framför allt sakligt och med respekt. Visst, det kan låta oerhört OT, men det är ett val av olika förhållningssätt till det skrivna ordet. Det räckte inte med att ha knastertorrt på fötterna utan man skulle tamejf*n ha sprickor på hälarna...
För mig vart det befriande men ändå svårt att börja skriva på Internet som "mig" och inte min "yrkesperson".
Oj. vart kanske lite konstigt. Hoppas ni förstår vart jag ville komma
Ulrika
Funderare
Jag har nyss varit in och tittat på IC:s blogg. Varför är det önskvärt att Marina samarbetar med IC? Tycker du att IC verkar särskilt kompetent och professionell? För mig framstår hennes blogg som något jag inte vill ta i.
I och med att MW's inlägg med Debattguiden censurerades på AB-bloggen, har jag lagt ut den hos mig för den som vill läsa...
Maja:
Vet inte om du har sett det, men DOS utpekar dig som en som har "intressen inom pedofillobbyn".
Det är tyvärr så det blir när man tar ställning...
Funderare:
Jag kan förstå din tanke när det gäller att samla "kunskapsbanker" och engagerade människor, men valet av önskvärda samarbetspartners blev nog lite fel.
Även om jag vet att det finns oskyldigt anklagade föräldrar, så är det inte där mitt fokus ligger. Jag har t.ex tagit upp frågan om PAS, utifrån barnperspektivet. Vuxna har helt andra förutsättningar för att föra sin egen kamp sas och andra som känner att de brinner för de frågorna får stötta och hjälpa dem.
Jag har engagerat mig i några fall av falskeligen anklagade föräldrar IRL och det får räcka. IRL är det också barnperspektivet som är mitt fokus.
Många verkar tro att det de ser på nätet är allt jag gör, men det är helt fel. Jag arbetar aktivt med dessa frågor och jag kan lova dig att jag gör mitt för barnen. Att insinuera att mitt fokus inte ligger på barnen är att skjuta långt över målet.
"...låt säga att de skulle kunna begrava all denna skit och foka på det viktiga, barnen."
"Intressen inom pedofillobbyn?" Har du en länk?
http://twitter.com/DOSanningen/statuses/3305334821
Önskar dig en god natt
Fast det där var ju ganska roligt.
"Hennes undergroundengagemang börjar gå överstyr".
Låter mer som satir.
Gonatt.
Kanske OT, men ändå. När jag gick elev (det hette så på 80-talet, nu är blivande sjuksköterskor studenter) på kvinnoklinikens operations- och uppvakningsavdelningar, fick jag iaktta en mängd intrssanta ingrepp, samt en del riktigt vidriga. De vidrigaste var de kvinnor som gjorde s.k. tidiga aborter, före vecka 12, tror jag att det var. Dessa ingrepp utfördes med någon slags vacuumsug som fördes in i livmodern. Dessa kvinnor blev sövda med något slags "lättnarkos" men smärtlindringen var det inte mycket bevänt med. Deras kroppar stod som sprättbågar av smärta där de låg i gynstolarna. Detta apropå vad kroppen minns.
Jag blev illa berörd men fick höra att de sov och inte tog skada. Det var alltså inte själva aborterandet jag reagerade inför. Och jag är övertygad om att kroppen minns. Jag har inget minne av att dessa kvinnor i.ö. bemöttes otrevligt, men bakom kulisserna förstod jag att de inte stod speciellt högt i kurs bland personalen.
Den forskning om ssmärta som jag tagit del av på senare år tyder på att smärta (och då antar jag såväl fysisk som psykisk) ska stävjas i sin linda. Annars verkar det som om människor utvecklar en sorts "allergi" inför smärta. Alltså att man utvecklar en sorts överkänslighet som inte andra människor har.
Hjärnan och kroppen minns alltså mer än vi själva är medvetna om.
I samband med min yngste sons födelse konstaterades att jag hade cellförändringar i livmoderhalsen. Dessa förändringar både frystes och brändes och jag blev väl bedövad. När en väninna några år sedan skulle genomgå samma behandling kunde jag trösta henne med att "det varit rätt OK", inte helfestligt men inget att oroa sig för. Problemet var att man då hade rationaliserat bort den bedövning som jag fått. Min vöninna (som dessutom är narkossköterska) fick puffa i sig lite lustgas före ingreppet och höll på att svimma av smärtan. Hon anmälde episoden till patientombudsmannen. Hur det går till idag vet jag inte, kände bara att det var lite typiskt att spara in på just gynekologin. Jag har aldrig hört talas om en TUR-P (när man skalar av en förstorad prostata) som genomförts med lite sniffande på lustgas.
Jag kan iallafall tänka mig att nedsatt libido hos kvinnor i vissa fall kan bero på smärtupplevelser i våra intimare regioner.
Idag tar jag på mina röda strumpor...
Jag skulle kunna berätta om ett besök på Jungfru Marie gynekologmottagning i Perugia i Italien som nittonåring. Med mera - en del av de där skräckupplevelserna som gör att delar av livet liknar en sadistmelodram.
Systerdyster:
Intressant ang överkänslighet mot smärta...
Som reumatiker har jag blivit smärttålig när det gäller den kroniska värken, men om jag t.ex slår mig, får huvudvärk eller något annat som inte "hör till" reumatismen så känns det nästan outhärdlig. Får jag problem med t.ex livmodern då är det inte bara nästan outhärdligt, det ÄR det! Även om smärtan egentligen är lindrigare än huvudvärken eller ledvärken.
Där kan man ju fundera kring orsaken...
Maja:
Ditt "undergroundengagemang" är härligt:-)
De kan då få till det... Det går inte att förneka.
Kom förresten på en sak...
Jag tror inte man får göra som jag gjorde när jag lade ut Debattguiden. Får nog ta bort den och istället bara länka till den och lägga in några citat.
Upphovsrätten måste väl gälla pedofilerna också kan jag tänka mig.
Jaså var det upphovsrättsligt. Kan man tänka sig. Jag trodde bladet plockade bort den ur mw:s blogg för att den var så skräckinjagande.
Ja, i just det här fallet tycker jag DOS fick in något av en knäpp fullträff. (Om det nu var humoristiskt menat, men det får man väl ändå anta).
Men är det inte lite rörigt och konstigt om man i en site som kallar sig "den Obehagliga Sanningen" och som "hänger ut" människor (även om de kanske inte kallar det så själva) också ska kunna förvänta sig satir?? Jag menar uppsåtlig satir, inte ofrivillig.
Lite förvirrande är nätet allt. Jag sökte på "Anna Odell rättegång", eller något sådant, och en av de första träffarna var en artikel där hennes advokat berättade att han skulle kräva rättspsykiatrisk vård... svenskbladet eller vad det hette... alltså om man inte är så uppdaterad på svenska tidningar, kanske befinner sig utomlands... jaja skam till sägandes så tog det mig ett antal sekunder innan jag insåg att det här måste vara satir. Skickligt, men också rätt obehagligt gjort, och otrevligt skrivet om Claes Borgström.
Är det jag som i vanlig ordning saknar humor? (Har fått höra detta ibland.)
/IAMB
IAMB: visst är det märkligt och helt säkert är det inte att det handlar om humor. Det kan dessutom vara alltför lätt att skylla ifrån sig genom att säga "äsch, det där var bara satir".
Det är betydligt värre att hänga ut vanliga bloggare som ett led i något slags antifeministisk eller överlevarhatisk kampanj, än att försöka sprida konstiga rykten om en offentlig person.
OK, då får jag fortsätta att förklara mig. Allt för något jag fantiserade om, önsketänkande. Börjar nästan likna en annan blogg.........
Att IC har några poäng i sina inlägg kommer vi ju inte ifrån, eller? Hon har viss erfarenhet av det hon skriver om och lika dant med Marina, eller?
Varför jag fantiserade om att dessa två skulle en dag kunna arbeta tillsammans mot samma mål är väl inte konstigt när det är om dessa två det skrivs om på båda bloggarna, eller?
Detta är en fantasi Tristan och i en fantasin skulle det inte finnas några krig. Och jag skulle kunna hoppas att 2 människor med kunskap skulle kunna samarbeta. I en fantasi kan kossor flyga. Det är en fantasi med hopp om att de ska bli bättre, är det något fel på det?
Och som jag skrev tidigare:
"Om detta skulle funka i verkligeheten, nä det har nog runnit för mycket vatten under bron."
Ett barn som blir utsatt för en ljugande förälder mår dåligt. Ett barn som ska peka ut den ena föräldern falskt som en pedofil mår dåligt. Ett barn som inte förstår varför den ena förälderna försvinner med barnen från allt mår även de dåligt. Ett barn som blir utsatt för incest och sexuella övergrepp mår också dåligt. Ett barn som blir tvingad tillbaka till en förälder som misshandlar och utnyttjar en mår dåligt. Ett barn som inte får vara med en omtyckt förälder mår också dåligt.
En männsika kan inte jobba för alla dessa barn, de finns nog inte ork för det. (tror jag) Då är det väl bra om flera människor arbetar för alla dessa barn och dessutom samarbetar, eller?
Vad menade jag då med följande mening:
"Men tänk tanken, ponera, fantisera eller låt säga att de skulle kunna begrava all denna skit och foka på det viktiga, barnen."
Jo, Marina, du gör ett jätte bra jobb med din sk sida. Du besitter enorm erfarenhet av detta. Men som du själv skriver:
"Även om jag vet att det finns oskyldigt anklagade föräldrar, så är det inte där mitt fokus ligger."
Ok, min mening blev kanske fel formulerad, inte vet jag men jag förstår den. Jag tänker på alla barn, inte bara vissa för att det är där man har kunskapen. Som IC skrev, det finns så många andra som skriver om den andra sidan. OK, det har hon kanske rätt i och som sagt det är hennes blogg och hon bestämmer.
Men jag tycker inte om det, nopp. Det blir lite som att vissa är viktigare än andra. Och att sedan hävda att man ser till alla barn blir lite fel.
(IRONI) Jasså lilla vän, du lider, det var ju tråkigt. Men du får gå till någon annan för jag engagerar mig bara i andra stackars fall. (IRONI)
Hur som helst: ska det ö.h.t vara möjligt att skriva anonymt på Internet så måste det trots allt finnas en registrerad ansvarig utgivare någonstans. DOS är knott i förhållande till mig, liksom "Björn" var det, men de kan drabba andra värre. Vill återerinra om Arne Ruths och Peter Bratts artikel.
Funderare har alltid kloka synpunkter. Men ett samarbete mellan Ingrid Carlqvist och Marina Engan borde vara omöjligt. De har ju även engagerat sig på två olika sidor i ett helt konkret fall där det inte kan vara frågan om annat än ett antingen-eller.
Funderare
Inte vet jag om det har någon betydelse men jag fattade vad du menade...och det redan första vändan. :-)
Grynna
På tal om allvarliga påståenden på nätet...
Nu har en bloggare genom en akrobatisk tankevurpa lyckats komma fram till att jag orsakar barns död genom mitt engagemang.
Kan påpeka att det inte handlar om satir, utan om ett tydligt uttalande om att det är vad mitt bloggande leder till...
Någon har uppenbarligen råkat ut för kortslutning i topplocket.
Tack, jag börja ju fundera .....=)
Funderare:
Jag tycker att vi avbryter diskussionen om vad som blev sagt/hur det uppfattades. Det känns inte särskilt konstruktivt.
Jag upprepar: "Jag kan förstå din tanke när det gäller att samla "kunskapsbanker" och engagerade människor...".
Om min reaktion på din kommentar på något sätt lämnat obehag eller har gett en felaktig bild av dig och dina åsikter, så ber jag om ursäkt för det. Det har inte varit min mening.
I all hast
Funderare du har så rätt så. och jag tycker du är beundransvärd som tålmodigt och balanserat orkar bemöta mkt på IC blogg.
Problemet är väl att hon till stor del fått stå
oemotsagd.
Att det existerar en pedofillobby är en realitet likaså överlevarnas verklighet och kunskaper.
ICs blogg är kraftfull (vänligt sagt jag gillar inte hur hon skriver för mkt sensationsjournalistik för min smak)
men hon kan säkert ha en poäng och verkar def. insatt i ämnet.
Men det är ju överlevarna och ett flertal andra grupper också.
Och just förminskandet av överlevarnas erfarenheter är en av flera obehagliga detaljer på hennes blogg.
En annan är den faktiska föekomsten av pedofiler. Läser man hennes blogg verkar ju alla vara oskyldigt anklagade trevliga killar
Det gör mig Extremt Misstänksam som en viss madame uttrycker sig.
Ofta är kommentarerna dock intressantare än hennes inlägg. Så jag följer bloggen.
Caroline:
kunde inte ha sagt det bättre själv =)
På förekommen anledning vill jag påpeka att jag aldrig kommenterar anonymt, eller utan att länka till min blogg. Jag har heller ingen aning om vem "Daddy" är eller vilka som låg bakom DOS, även om jag måste erkänna att jag tycker det var kul att MW m.fl. blev uthängda, särskilt efter att hon falskeligen anklagat mig för både det ena och det andra, i skydd av sin anonymitet.
Jag står för allt jag säger och skriver, såväl på nätet som IRL, och jag har aldrig försökt vara anonym.
Robert, som bytte signatur till Robert 2 för att undvika att förväxlas med dig, kommenterar inte här längre. När det gäller innehållet i din blogg måste jag säga att jag personligen inte respekterar dina åsikter, och ställer mig tveksam till din rätt att torgföra dem.
Så synd för dig då att det finns något som heter yttrandefrihet.
Ja, Marina, det är du och de andra hysterikorna som bär skulden till att den lilla flickan dog. När folk inte längre vågar stanna bilen och fråga en treåring som är ute och går helt ensam vart hon är på väg, eftersom de är rädda för att bli beskyllda för att vara pedofiler, då beror det på pedofilhysterin som ni lever på.
Lustigt. Jag trodde det var pedofilerna själva som var upphovet till pedofilhysterin?
Blotta det faktum att det finns män och kvinnor som begår övergrepp mot barn, det är ju det som är orsaken till att vissa andra män (och kvinnor) känner sig angripna/anklagade.
Det är bara så hysteriskt och sjukt att angripa de som talar om övergreppen de varit med om som orsakt till en flickas död. Pedofilerna som begår övergrepp, de är inte ansvariga för någonting, liksom.
95% av alla övergrepp begås av en förälder eller en släkting eller nära vän till familjen, inte av en främling. När hysteriska människor ser pedofiler som vill våldta barn i varenda buske, då hamnar man i situationer som denna.
De är inte medskyldiga för att de skriver om övergrepp, utan för att de är beredda att använda vilka metoder som helst och vilka lögner som helst för att få problemet att framstå som så stort som möjligt.
Ja, pedofilhysteri som drabbar i onödan kan man ju diskutera.
Men jag tycker att du tillskriver Marina helt ofattbart massa ansvar. Du går så långt som att anklaga henne för en flickas död.
Här kan vi tala om hysteri.
Tänk den hysteri i form av misstänksamhet som möter många överlevare som t.om. nu blir anklagade för att orsaka små barns död? Och för att vilja göra " problemet" med övergrepp större än vad det är?
Du är tyvärr ute och cyklar här, Robert Stotzky.
Något ansvar har också du för vilka stämningar du piskar upp mot enskilda.
Men vad fan! Har en av Ingrids peddo-lobbyister hittat hit!?
Ja hon har ju stängt butiken för ett par veckor efter att ha uppmuntrat en anmälan mot en person som inte heller gillar sexuella övergrepp och som hon tyckte behövde tystas ner.
Men allvarligt, är inte "Roberts" kommentarer och blogg (om man orkar läsa smörjan) något av det mest über-infantila ni läst?!
När jag hör eller läser sånt här så undrar jag på allvar om vi verkligen ska ha allmän rösträtt.
Man borde uppnå en IQ i höjd med rumstemperaturen iaf innan man får rösta.
Robert, det var det tramsigaste jag hört. Tack o lov finns det inte en pedofil i varje buske...tillräckliga problem med de som finns. Skulle snarare påstå att det är de själva som skapar problemen.
Ulrika
Vilken sketa dålig blogg du har Robert Stotzky!
Men snälla fortsätt du med den fungerar nämligen utmärkt som exempel.
Skicka en kommentar