Jag fick berättigad kritik när jag publicerade videon som visar gatumusikanten Petru Birladeanus död, och kanske framförallt rädslan och likgiltigheten bland människorna runtomkring. En ljudmatta av sorgesam musik har nu lagts över videon, vilket har fått mig att överväga att plocka bort den.
Mordet på Mariano Bacioterracino (även det inspelat av övervakningskameror) är det andra döendet som nu har offentliggjorts.
I Italien trycker tidningarna sedan länge bilder av lik, medan svenska tidningar brukar vara mer restriktiva.
Jag tänker inte ifrågasätta Roberto Savianos goda vilja när han
analyserar videon (han påpekar att den är allt annat än Hollywood, förklarar de "vardagliga" reaktionerna runtomkring, och motiverar offentliggörandet med att mördaren på så vis kan identifieras).
Men på ganska kort tid har två videor som överskrider tabut att visa människor som blir mördade, människor som dör, hamnat på YouTube. I en översikt såg jag att någon - en ironiker? - hade kategoriserat videon med Mariano Bacioterracino som "entertainment".
Hur detta gränsöverskridande kommer att påverka situationen i Neapel är ovisst. Det hade varit fullt möjligt att endast publicera bilder av mördarens ansikte, om identifikation var det man eftersträvade. Om det var "debatt" som skulle väckas, så handlar det om en grov idealisering av journalistiken.
Det finns många övervakningskameror i Neapel, och där sker många mord. Det kommer antagligen inte att stanna vid dessa två inspelningar.
Jag tror inte att Roberto Saviano är ett "mediefenomen", hans syfte är seriöst, men det finns något som glöms bort när mordet visas om och om igen medan Savianos journaliströst analyserar.
Han överdriver Nords chock i hopp om att väcka Syd.
7 kommentarer:
Jag tycker inte att Saviano har en "journaliströst". Och han kanske inte visste att det skulle visas om igen. Nar man ser nyheter vet man inte om det har klippts ihop.
Heja Maja på nåt sätt---
jag tror inte du och Saviano är oense??
Anonym, och Zigge: nej, och jag tror att om ni läser noga (jag inser att det kan vara lite tungt, och jag kan berätta att läsarna flyr från min blogg när den blir så här, svenskar är också napoletanare) så märker ni kanske - ja, ni märker kanske motståndet. Förhoppningsvis. Jag tänker ibland "oh lord, please don't let me be misunderstood"... jag ska förklara mera en annan gång!
Ingen brådska Maja...
(jag kollade bloggtoppen: din brukar ligga på ca 20:e plats kategori kultur men det här fick den att sjunka till 213:e...)
Härligt Zigge sicken rutchkana! *s*
Åh nej, så illa är det inte med läsarflykten. Plats 43 på bloggtoppen är det. Antal besökare har legat ganska stabilt på samma nivå de senaste veckorna. Däremot är det tydligen så att antalet läsare gått ner en del sen "storhetstiden" för några månader sen.
Å andra sidan var det då som det härjade ett stort antal anonyma som bara ville säga fula saker om Maja och rent allmänt ställa till bråk. Så en del av de besökarna kan du kanske både ha och mista Maja.
Jag tycker att det är bra att du blandar allvar och lättsamt, det är ju precis så livet är. Att du inte får så många kommentarer på sådana här inlägg är en annan sak. Jag tror att många som jag känner att att man inte har så mycket vettigt att tillföra bara. Man kan tycka att det är intressant ändå. Det gör i alla fall jag.
Det kulminerade med helgen då en del fick sina signaturer kapade, tror jag. Det var tur att ni schysstisar stod pall.
Skicka en kommentar