måndag 8 september 2014

Song of Joy

Come, sing a song of joy
For peace shall come, my brother
Sing, sing a song of joy
For men shall love each other







Skönt ironisk klang den där biten har fått.

Det är begripligt att Ukraina, ett fattigt land, vill vara med i EU även om den här konflikten sannolikt inte handlar särskilt mycket om EU. Frågan är mer hur EU resonerat. Det är ekonomisk kris, dessutom lär Ukraina vara mycket korrupt. Det är inte säkert att bidragen hamnar där de ska. Därför skulle man kunna gissa att EU agerar Natos lockbete. Att Ryssland inte vill ha Nato inpå knutarna är väl inte så oväntat.
Civilbefolkningen vill inte ha krig, utan förmodligen fred och demokrati. Det brukar väl vara så.
Ukrainakonflikten är ett steg mot EU:s upplösning, det är jag övertygad om. Det kan även handla om ett steg mot ett tredje världskrig.
Nationalismen - ja, vänstersinnade menar ju att själva EU-idén är nationalistisk. Schengenavtalet har lett till den beryktade inre utlänningskontrollen. 

Jag kanske borde skriva lite mer om The Last Night in Peace, den gamla uppsatsen. Jag gick alltså i en internationell skola, och idén bygger på att barnen i skolan ett antal år senare hamnat på olika sidor, kommit att tillhöra fiendenationer. Den stora skräcken är att USA ska bomba Jugoslavien. Min skola hade fått stänga då en italiensk och en tysk kille nästan slagit ihjäl varandra.
 Inget om Ryssland, lustigt nog.




Paragraf 3005. Welcome to hell.

6 kommentarer:

Mariannesson sa...

Ja inte var det väl meningen att det skulle gå så här. Med EU menar jag.

maja lundgren sa...

Nej, och om jag inte missminner mig var väl tanken att Europa skulle bli mer självständigt mot USA också.

maja lundgren sa...

Han har en vacker röst, Julio. Det får man lov att säga.

Verutschkow sa...

"Song of joy" skrevs väl ursprungligen av Bethåven och inte av en viss Måsart ...

maja lundgren sa...

Japp, står det Mozart någonstans?

maja lundgren sa...

Jo Bethåven är mer svärmisk än Måsart.
Svärmisk och rusigt politisk.
Men den jag inte kan med, det är Bach. Nästan allt är alldeles för statiskt för mig. Knäppt att det har kommit att förknippas med det gudomliga. Om det finns något som motsvarar vår föreställning om det gudomliga, så är det inte som Bach.