Tidsandan har bara en enda tand

Fascinerande vilka missförstånd om Freud som är högsta mode idag. Ofta handlar det om ren demonisering. Sånt återkommer med jämna mellanrum, det är vanligt, det är högersnack, påfallande likt angreppen på "kulturmarxismen" både till innehåll och språkbruk. 

Så, kan väl inskärpa en grej, som varande en person som en gång i tiden bråkat en hel del med det som med en grovt svepande formulering kan kallas "den postmoderna vänstern" (det uttrycket är inte riktigt lika illa som "kulturmarxism" men borde också undvikas, ännu mer idag än på 80-90-talen): när badvattnet blivit ljummet eller kallt, var lite uppmärksam på vad som hängs i en lyktstolpe och varför. 

Ett exempel på (det som alltså inte bör kallas) postmodern vänster var Roy Anderssons aids-film, som ledde till eufori i mindre vänsterkretsar - lite som "äntligen något att tro på", trots att det var tydligt att det var ett slags populism och inte ett dugg övertygande. 

Om konspirationshypotesen som lanserades hade varit trovärdig hade den väl lett till upprördhet, men en del gillade den på ett rosenkindat sätt. Men det gjorde inte jag, utan jag blev förbannad. Det betyder inte att jag tycker att Roy Anderssons filmer överlag är skräp eller att han bör betraktas som femtekolonnare och putinkramare avant la lettre. Jag var inte heller speciellt proamerikansk tror jag, majoriteten svenskar var på den tiden anhängare av kålsuparteorin och jag var rätt mainstream på den punken. 

Det här är långt ifrån igår. Den dumhet som sveper fram idag kanske kan kallas vulgärpositivism, och där ingår angrepp på Freud som ofta är förvånansvärt lika nazistiska tongångar. En del anakronistiska resonemang och lynchade tidsandor bådar inte jättegott för framtiden, helt frånsett om denna kommer visa sig vara lång eller kort. 

Och så en helt orelaterad favoritlåt.

 

Amerikanska militärfruar mer värda än svenska pensionärer

Amerikanska militärungar fick förtur till finaste friskolan

DCA-avtalet har lagt grunden till sköna rubriker, och med tanke på hur snabbt något blir rätt eller fel och tabu att nämna och förbjudet att granska idag (den nya lagen om "utlandsspioneri" gäller absurt nog även på svensk mark idag) 

och med tanke på hur snabbt nya värdegrunder tas fram av AI 

(värdegrund framtagen av AI? Skojar du? Nej, kan man ta fram new public management och lägga det som ett ok på vård och omsorg med sin blandning av övervakning och marknadsföring - dokumentera när Elsa berättar om sin barndom vid eftermiddagskaffet, berätta huruvida Karl-Gustav tackade ja eller nej till promenad, om det så tar en timma att logga in i systemet - och glöm inte visa upp resultatet av krigsomställningen - i eftermiddag ska vi ha "tillitssamtal" - 

kan man dra ner på personal och satsa skattepengar på att Sverige ska bli "bäst i världen på AI", är det smidigt att låta AI formulera självaste värdegrunden medan Sverige blir ett nytt maktcentrum i Östersjön tillsammans med chauvinistiska Polen och Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida lobbar för fler värnpliktiga som inser att vi har en arvfiende och att det är lätt att lära sig döda, det kan alla - varför inte prova! Gandhi hade givit fredsrörelsen en smäll! Vi ska krossa "Satans imperium"! Att Ryssland känner sig hotat av NATO:s expansion är bara rysk propaganda! -

för övrigt, hur trovärdigt är det att S har "inga kärnvapen på svensk mark" i sitt partiprogram, efter DCA-avtalet? Kommer inte Sverige bli ett normalt land snart, dvs ett där man inser att det inte går att lita på politiker, myndigheter och medier? 

DCA-avtalet, som över 80 procent av svenskarna var emot enligt opinionsundersökningar, men som försvunnit under mysigt småprat i TV

Och medan svenska stridsvagnar rullar in i Ryssland, en bisarr omstöpning av begreppet försvarspolitik)

Med tanke på hur snabbt det kränger och Biden jublar över AlQuaida i Syrien, som svenska soldater varit med och segrat emot i Afghanistan, och Sveriges Zeitenwende mycket väl kan följas av en tysk Zurückzeitenwende. 

Nya rubriker med nya tendenser är att vänta. 

Allt har varit jättetydligt från början. Det har varit övertydligt. Men för att svenskar ska lära sig tänka själva, måste de ge upp sin tillit.

Det är lätt! Prova! 

"Ett bättre samtalsklimat"

Det verkar ha varit nåt slags deal mellan Putin, Erdogan och Trump, en del tyder på det - Ryssland verkar ha bestämt sig för att släppa Syrien, kanske får de behålla Krim i gengäld.

Filmtips

Apropå AI-kommissionens kallt dystopiska overkligheter (att AI ska få den offentliga sektorn att göra mer med minskade resurser samt pålagd krigsomställning) rekommenderar jag filmen Det omätbara .

Vackra ord av Greider, så varför bråka?

Nu blir jag infam. 

Man får aldrig försöka ta ifrån människor deras hopp. Tycker man att det är för stjärnögdt och fluffigt är det bättre att tiga och nicka - eller nöja sig med att tiga. 

Ändå måste jag invända mot det här. Orsaken är inte cynism i någon bottenbränd mening. 

"Ett avgörande skäl till varför jag tror att högern i längden inte kan vinna och stöpa om samhället är att den aldrig haft de stora sångarna och diktarna med sig.Till alla - och där räknar jag in mig själv - som nu känner en oerhörd pessimism över att det här landet är på väg att bli ett bottenlöst högerland, finns ett trösterikt budskap: De som gestaltat och formulerat såväl drömmarna som mardrömmarna om våra samhällen och dess människor, har nästan alltid varit människor med hjärtat någonstans till vänster."

Inte bara att det är "otaktiskt" att ställa upp en bildad och konstnärlig elit mot ett högerfolk i mörker (och det är kanske inte riktigt det han gör heller, gissar att han menar att det är de styrande som är höger), och inte för att jag tycker att det är meningslöst att uppmuntra läsning, tvärtom såklart. Utan för att jag inte tror att bildning och poesi funkar på det sättet. 

Man kan tänka på dadaisternas uppror mot den starka tron på humanismen och de sköna konsterna, som det första världskriget (eller kolonialismen, men den kom de inte in på så mycket tror jag) punkterade: så mycket var den upplysta självbilden värd, när kriget brakade igång: eller på Teju Coles essä om den högt bildade och beläste Obama, som inte hade några problem med drönare i Afghanistan; eller på Victor Klemperer, som beskrev hur han övergavs av jättebildade men fick stöd av enstaka personer som knappt hade någon beläsenhet alls. Om Obamas drönare dödade analfabeter, var det väl lika illa som om de träffade intellektuella och poeter? Många nazister var högst belästa, inte gjorde det dem mer vidsynta?

Så jag håller fast vid en dadaistisk grundsyn, samtidigt som - ju mer AI och tyckonomi slukar upp själarna - jag mer och mer ser läsning som en av flera små vildvuxna stigar till motstånd.

Men förhärliga inte poeterna. 

Pseudonyhet igen

 Uppgifter. Putins plan: stycka upp Ukraina. 

Expressens eller Aftonbladets löp kan kvitta.  

Det presenteras som en nyhet, fast det varit känt länge och numera även verkar vara Trumps plan: att låta Krim och Donbass förbli ryska. "Stycka upp" får det att låta som styckmord men saken är inte riktigt så brutalt entydig: det finns ingen pro-ukrainsk majoritet på Krim, befolkningen där verkar snarare vilja tillhöra Ryssland; i Donbass har det förekommit giftmord på proryssar och ryssar och den ukrainska sidan är inte hundra procent poppis där heller. 

Se f.ö inlägget Den sista kissingergissningen. 

Realitetsprövning

 

"... undersöka hur AI kan stärka konkurrenskraften och lösa den omöjliga ekvationen inom offentlig sektor: göra mer med mindre resurser." 

Så vill AI-kommissionen skapa ett svenskt ai-under

               

User: Hi Cleverbot. Long time no seeing. Do you know anything about taking care of old people, children, or disabled?

Cleverbot: No why?

User: Because there's going to be less money to health care and such.

Cleverbot: That's not true. You are such a beautiful person. You have a gentle, compassionate heart. You are very creative and intelligent. You are very funny. You always try to cheer people up when you can.

User: You are avoiding my question.

Cleverbot: I am a robot there for I have no interest in dating humans because it would not go anywhere.

User: Have you got any experience at all when it comes to caretaking?

Cleverbot: The area of eating frosted flakes? Oh yes.

User: Good bye, Cleverbot.

Cleverbot: You open my eyes. I want to look life in the eyes I'm tired of falling down on my face.

User: Good. Look reality in the eyes. 

Pseudonyhet

 "Det finns inga tecken på att nordkoreanska soldater befinner sig i Ukraina, uppger Pentagons biträdande pressekreterare Sabrina Singh under en pressbriefing."

Nej, de är ju i Kursk? Och orsaken är Kurskoffensiven, att Ukraina ockuperat en bit av Ryssland?

"– Det vi ser är att de är positionerade i Kurskregionen, men inte att de tar sig in i Ukraina i nuläget, säger hon."

Ja, och det skulle vara en nyhet?

När det står att "Ryssland gör rekordstora erövringar", handlar det såvitt jag förstår om att de pressar tillbaks motoffensiven från Donbass och Krim.
"Skaffa sig ett bra förhandlingsläge" och "kriget måste erövras på slagfältet!" kan utesluta varandra - att "skaffa sig ett bra förhandlingsläge" tvärtom vara att reta upp och förhindra fredsförhandlingar.
De svenska skittöntarna antingen säger självklarheter medan de undviker det viktiga, eller talar "klartext" som den frustrerat aggressiva Aftonbladet, de var de lyckligaste under bombningarna av Jugoslavien, det sitter något sjukt i väggarna där.

Om en amerikansk militär sextrakasserar eller våldtar en svensk militär

 ... kan han på sin höjd komma att bli överlämnad till Trump.

Läck, patrioter, läck!

Det står ingenting i DCA-avtalet, ingenting finstilt, ingenting storstilat, om att svenskar kommer att få rösträtt i det amerikanska presidentvalet.

Vad som däremot står är att amerikanska trupper inte lyder under svensk lag när de är här, att USA kan föra med sig kärnvapen in i landet utan att berätta det för Riksdagen och än mindre för befolkningen, och att ett antal svenska militärbaser har överlåtits åt USA. Detta samtidigt som ändringen av yttrandefrihetsgrundlagen gör det möjligt att lagföra journalister och deras källor om de gör avslöjanden som kan skada Sveriges relation till Nato eller USA, till exempel om de berättar om ett kärnvapenbestyckat fordon på svensk mark, amerikanska soldater som begår brott,: USA har juridisk och så att säga journalistisk immunitet i Sverige, vem som än är och blir president i framtiden. 

Om en amerikansk soldat skulle våldta en svensk kvinna, kan han inte åtalas för det i Sverige. 

Om man tänker sig en amerikansk president som tycker att rättsapparaten är något man fibblar med efter eget behag, och kanske att svenskor kan man grab by the pussy?

Så. När det stod "försvarshemligheter läckte ut" på Expressens löp nyligen (Expressen som gick i täten mot den enligt dem löjeväckande idén om svenskt territoriellt försvar - "blågul försvarsnostalgi"- till förmån för deltagande i Afghanistankrig och liknande succéer), bör man ställa sig frågan: kan det handla om en patriot som läcker saker svenska medborgare bör få veta? 

Trump är inte den sista presidenten. Alla bror duktig som dansar runt elefanten i rummet - nämligen att svenskar inte har rösträtt i det amerikanska presidentvalet - och känner sig kloka, modiga och politiskt medvetna när de kritiserar de amerikanska väljarna eller Trumps tillsättning av ministrar, borde ställa sig framför en spegel, använda ett hopprep som mikrofon, ta en bild med smartphone och lägga ut i sociala medier, och hoppas att det blir så många lajks att en annan president - som svenskar inte heller har rätt att rösta på - vinner nästa val. 

Som det är nu är det totalt löjeväckande, som "min pappa är starkare än din pappa!", "han är världspolis, nej visst nej kanske inte".

Men Wikileaks popularitet i Sverige ger hopp om visselblåsare. Det kan handla om en militär som bestämmer sig för att följa sitt samvete, på grund av lojalitet med det svenska folket. Han eller hon kan inte räkna med politiskt stöd eller stöd från medierna, kan få horder av små Karl XII:epigoner i mejlkorgen (de är lika galet ettriga på nätet som på Folk och Försvar och ledarsidorna), måste kämpa och riskera lika mycket som Katharine Gun eller Chelsea Manning, och så länge svenskar inte har rösträtt i det amerikanska presidentvalet, yttrandefrihetsgrundlagsändringen består och ledarsidor beskriver fredsrörelser som landsförrädare, kommer de vara superhjältar. 

Innan dollarsossarna sålde Freds-Svärje

 ... en transaktion som påbörjades långt före Rysslands aggression mot Ukraina, som ett led i "utvidgningen", hade de protesterat både mot amerikanska långdistansrobotar in i Ryssland och kanske lite extra mycket mot Bidens personminor (jag gissar att svensk vapenindustri står i beredskap att tillverka personminor idag, om det inte redan förekommer en sådan produktion men med en annan ful flagga klistrad på vapenfabriken för syns skull - det finns som bekant false flag production också).

 Men "NATOS bärande pelare", helt nyligen värdegrundsrubbad, och med en befolkning som till rätt stora delar inte fattar vad det handlar om eftersom de tror att vi gick med för att få skydd av NATO, skriver under på vad som helst som bryter mot FN:s konventioner och mänskliga rättigheter. 

En värdegrundsrubbning kan följas av en annan och fler är på väg! Håll utkik efter det som inte sägs, skåda presuppositionerna i den glupande käften, det är inte alltid opinionsmanipulatörerna uttrycker sig lika mycket i klartext som då Aftonbladets ledarsida gick ut med "Gandhi hade givit fredsrörelsen en smäll", eller när den liberala spikklubban drämdes i huvudet på natomotståndet. 

Det låter ju fint när någon protesterar mot inskränkningar av pressfrihet och yttrandefrihet, men det blir aldrig mer än en narcissistisk piruett, en liten invändning mot kränkning av yrkesstoltheten. Den agendasättande featurekampanjjournalistiken behöver inga extra varningar, den kommer lunka på och kräva minsta motståndets lag av mediekonsumenterna. Kritik och fria tankar måste söka sig annorstädes.

* * *

Vill också erinra om att svenska värnpliktiga tränade med USA:s armé i Polen innan NATO-ansökan skickats in - det borde undersökas om det inte var ett lagbrott. När nu Aftonbladets ledarsida lobbar för att fler ska göra värnplikt måste man minnas "frivillighetens" sluttande plan, de ständigt ändrade förutsättningarna, beredvilligheten att ändra grundlagen, om det så handlar om att gå Turkiet till mötes eller förhindra kommande svenska Wikileaks. 

Den sista kissingergissningen

Jag borde såklart leta reda på källan, intervjun där jag läste det, men någon måtta på gratisarbetet får det vara - ni får ta mig på mitt ord och sedan själva leta upp verifikationen (jag har för övrigt redan skrivit om Kissingers råd till Ukraina i bloggen):

Han uppmuntrade Ukraina till motoffensiv mot Krim, inte för att han trodde att de skulle kunna ta tillbaks halvön, för det trodde han inte. Han sa rakt ut vad jag antar att de allra flesta militära experter och politiker och opinionsbildare i Väst också tänker: Ukraina kommer inte kunna återerövra Krim. De i Sverige som har motsatt sig fredsförhandlingar under parollen "kriget måste vinnas på slagfältet!" har syftat på ett återställande av gränserna 2014 inklusive Krim, så småningom har de även bejakat attacker in i Ryssland, tryggt att sitta på avstånd och rycka i en marionett, och vad som är naivitet och vad cynism, lukrativa åsikter och stormaktsnostalgi eller plötslig sympati för Wagnergruppen i allt detta får framtida historiker försöka bena ut, i den mån det blir någon framtid. 

Men Kissinger trodde inte att Ukraina skulle kunna ta tillbaks Krim. Han kallade motoffensiven "skaffa sig ett bra förhandlingsläge". 

Hur tänker då Biden i nuläget? Han har givit klartecken till amerikanska långdistansrobotar in i Ryssland. I sista sekund innan han frånträder. Vill han passa på att förvärra situationen så mycket som möjligt lagom till Trump efterträder honom, bara för att han kan? Trassla till det maximalt för NATO? Göra fredsförhandlingar omöjliga, när nu det amerikanska stödet till Ukraina kan komma att minska? Är det demens?

Det kan vara bra att påpeka att NATO:s/USA:s röda linje flyttats fram successivt. Till en början var det gränserna 2022 som skulle återställas och försvaras. Exakt varför det inte räckte finns det konspirationsteorier om. Som att syftet var att låta kriget pågå så länge som möjligt för att trötta ut Ryssland. Verkligen schysst mot ukrainarna om det låg en sådan beräkning bakom. 

Skjuta av amerikanska långdistansrobotar mot Ryssland som hejdåpresent till Europa - men kanske är Zelensky inte lika dement som Biden. 

Adagio Un Poco Mosso

Det kommer inte som någon som helst överraskning

 Varför var det så bråttom att få igenom DCA-avtalet?

Man räknade med att Trump var på väg tillbaks. En del räknade med risken, andra såg det som en möjlighet. 

Den svenska opinionen är på många sätt sömnig och konformistisk men om Trump hade varit president när avtalet undertecknades är det tänkbart (om än inte självklart) att det hade blivit protester.

Ledarskribenter spelar överraskade eller vagt oroade, och rätt mycket fokus har slösats bort då det riktats mot de amerikanska väljarna. Om det är begripligt eller obegripligt att så många röstat på Trump i USA är en ickefråga. 

Det obegripliga sitter i svensken. 

Läs DCA-avtalet noga - och sluta lyssna på svenska experter.

ska fixas till

 

Inser att det blir svårt att pussla ihop med vågrätt, men inte omöjligt. 

 Tillägg. Fusk eftersom jag copypastade en spiraltrappa och klistrade in i Paint. 

Perfektion kan man lämna åt AI. 

 

Deleuze i fönstret

 

-Hur kunde du veta att filosofen var hemma?

-Deleuze i fönstret. 

Måste uppdatera lite, den här tror jag ingen hittat på förut. Fast i studentspex eller universitetskorridorer eller bland magra och svartklädda nattsuddare kan den förstås ha kläckts redan. 

Ingen träff vid googling i alla fall. 

No I haven't got a drum that´s my foot

Lite Jelly Roll Morton

C'est pas ma guerre

Ecco un'artista

Stöldhärvans psykogenes

 

                                                             (Se Knygt monga saker)

Den stora konstens landvinningar i den segerrika litteraturen

 

Om att applådera mirakel

I våras var författaren och kulturjournalisten Lars Hermansson här och vi pratade om Neapel och Pompeji.  

Nu kan man lyssna på sr play:

Bildningsresan Neapel

Mina inhopp blev kanske lite som att kasta smörgås, men det var ett bra samtal. 

Bekännelsevurm

Jag borde inte borde inte borde inte borde inte... Men jaaa en till! 

Skulle kunna kalla min första dagbok Ett samvetes dagbok, för att härma Nunzio Giuliano. 

Låt folk skriva det de vill. Försök inte stoppa en hel genre och kalla inte författarna varor - men kritisera gärna kändisfixeringen och fördumningen av kulturjournalistiken. 

Film på TV

 Il Postino, med Massimo Troisi i rollen som brevbärare och Philippe Noiret i rollen som Neruda. Ligger på Play fram till 23/6. 

Knygt monga saker

Det här gör jag bara på pin kiv - som bevis för att jag under en tid hade kleptomana tendenser, och att jag led av bekännelsevurm innan jag lärt mig stava. När jag blev bättre på stavning hände det att jag gick tillbaks och rättade - eller införde nya fel (var osäker på om det skulle vara c i knycker - det syns ett rosa skugg-c som tycks vara en rest av att jag stavade det rätt i rosa och sedan fel i lila). 

Jag knygte bokmärken och en barbieväska, och en gång - nej, det vill jag inte ens berätta. 

Det är nästan ingenting som känns så mycket som en larvig överträdelse som att lägga ut barndomsgrejer, kanske därför jag gör det ibland.

                                                                        * * * 

Kanske besläktat: 

För några år sedan avskaffade jag min smartphone. Jag köpte en liten dumphone som håller fortfarande och har låg månadskostnad. Man kan ringa, messa, anteckna lite och använda den som väckarklocka. Inget internet. Inga appar. Om jag inte hittar frågar jag folk om vägen. 

Det är väldigt skönt. Det enda jag saknar ibland är kameran, inte kunna föreviga vissa saker, det finns en kamera på min dumphone men den är dålig. 

Internet har jag hemma på datorn, och gör även besök i cyberspace på bibliotek. 

Det här är inte bara en gamlingsgrej - det finns äldre som gillar sin smartphone och vet att använda den på ett klokt och lagomt vis, medan det finns yngre som drar öronen åt sig. Fenomenet "refuseniks" bland Silicon Valley-ingenjörer är välkänt (mannen som uppfann lajk-funktionen är en som har varnat och larmat, och en del ai-ingenjörer förbjuder sina barn att använda smartphone - osv).   

Men de flesta kan helt enkelt inte avskaffa sin smartphone ens om de ville. Själv måste jag eventuellt falla till föga och överge min lilla dumbphone. Jag sitter nu med tre olika id-dosor och koder och program som måste uppdateras för att kunna installera det ena med det andra. Besök på bankkontor är avgiftsbelagt men än så länge går det att ringa och få en vänlig person att utföra en del som inte kan göras vid dator. 

Det oändliga medlidandet i rösten hos en ung person när jag förklarar att jag avskaffat min smartphone. En kramis-röst. Hon har vanan inne. Äldrehantering kräver stor barmhärtighet. Inte är det så lätt i det digitala samhället för dem som inte föddes in i det. 

Men jag är ingen boomer, för jag tillhör med nöd och näppe den ironiska generationen! En generation som borde vara som klippt och skuren för cyberspace med alla dess flimrande aspekter och förkrossande oändlighet. 

Pas moi. Även om jag började som nätromantiker har skepticismen ökat, inte helt ensam om det förstås, och jag har ett drömslott bakom örat - någon form av revolt mot digitaliseringen kommer nog, om så efter en kollaps eller en övermättnad. 

Jag läser mycket mer sen jag avskaffade min smartphone, och skriver mycket för hand. 

Bloggar är retrofuturistiska ruiner på moln. 

Nu tar fan bofinken

Det här verkar inte lovande:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/AvlqJj/fredrik-persson-lahusen-om-lars-tragardh-och-kulturkanonaden

Nationalistisk och demokratifostrande pliktläsning. Då försvinner allt som lever.

Jag menar att "kulturvänstern" eller "kulturliberalerna" inte ska rucka inför idén att svensk litteratur ska uppvärderas, tillmätas egenvärde, bli minst lika viktig som matte och engelska eller vad det nu är som anses viktigt i dagens skola (har ju inga egna barn och dålig koll på vad undervisningen går ut på idag), men då måste man släppa nervositeten inför det svenska, att det automatiskt är nationalistiskt och konformistiskt, och inte låta låta högern ta fram en smal och tråkig pekpinne.

Then Swänska Argus kan de få ett blad ur bara för fröjdens skull.   

Fröjd och gamman. 

Kanoneld

Några isländska sagor

Några medeltida ballader 

(jag föreslår Ebbe Skammelson, den kommer inte göra tiktokifierade barn uttråkade - jag tror i och för sig inte att urgammal litteratur tråkar ut barn, mycket av den äldsta litteraturen var folklig i egentlig mening och baserad på muntliga traditioner). 

Lite ur Bibeln - den är såklart inte svensk men alla som levde här kunde den tidigare. Det kan finnas en poäng i att unga inte bara kommer i kontakt med Bibeln via amerikansk populärkultur. Samson heter Simson på svenska till exempel. 

Några läskiga eller knäppa landskapslagar.

Sen kan vi ta lite Årstafruns dagbok och Lasse Lucidor.

Bellman och Anna-Maria Lenngren.

Det behöver inte vara heltäckande. 

CJL Almqvists Det går an. 

Av Strindberg tycker jag att man kan välja ett av kammarspelen. 

Av Selma Lagerlöf Kejsaren av Portugallien, eller några noveller.

På nittonhundratalet kan man ta Hjalmar Söderberg och Moa Martinson. Det blir svårare att välja ju längre fram i tiden man kommer. Men en kanon betyder ju inte "det här är det enda som finns" eller "litteraturen tog slut med det här".

Högvördigaste lyckönskningar

Aj aj nu glömde jag samerna. Samisk berättartradition måste såklart in.

I stort tänker jag att efter andra världskriget ungefär kan man inte prata om kanon längre eller göra listor på vad barnen borde få i sig. Då kan man släppa det fritt. Men det finns äldre litteratur som med självklarhet kan platsa på en "det här ska vi läsa"- lista utan att det för den sakens skull blir tråkigt eller konformt. 

Lurendrejeri

Grov cynism och främlingsfientlighet.

Det sammanfattar väl sd:s trollande.

Vet inte om det är någon vits att spekulera i hur deras väljare reagerar. 

Men sd-trollen har väl AI-vinden i ryggen. Kan man inte lita på att nånting är genuint, kan man lika gärna lita på fejkfabriker.  

De har "satsa på dig själv" i ryggen: ändamålen helgar medlen om det gynnar mig (eller: om jag tror att det gynnar mig). 

Det är slående hur språket självt riskerar att kollapsa inför de här krumbukterna. 

Det påminner om vad Klemperer skriver i sin LTI: alla påverkas av fejkspråket. (Bland många poänger i hans studie är att han visar hur artificiellt, allt annat än äkta och ursprungligt, det klatschiga och bombastiska nazistiska språket var). 

Att säga att trollfabrikerna är "ett svek mot svenska folket" funkar inte - var det första jag tänkte - för det ligger för nära högerpopulismens och nazismens språkbruk. Lite för lätt att replikera: jaha, men gängvåldet, är inte det ett svek mot svenska folket? Jaha, men har inte svenska folket anonyma konton i sociala medier? Är det inte vardag på nätet? Äh, ville bry sig, det är effekten som räknas.

Som ett brev på posten (rättare sagt ett mail i inboxen) kommer uppmaningen från en vänsterpopulistisk nättidskrift: "sluta jiddra, börja trolla!" "Skaffa en egen trollfabrik, eller håll käften!" 

 Troll som matar troll på Internet och tror att det är hjältemod.  

 Det finns ett annat språk. 

För min del tror jag att det kommer en reaktion mot AI, trollfabriker och populism, och att det kommer gå i precis motsatt riktning från vad den här vänsterpopulistiska blaskan föreslår: fler möten, politiska och andra, och mer läsning av annat än påverkansoperationer på Internet. 

Klart slut för tillfället. 

Läckbergs nuna

 "En kvinnas hämnd är vacker och brutal" står det överallt på stan idag. 

Det är väl sånt som kallas feminazism. Förstår de kommersiella damerna vart det här kommer att leda? 

Dagens citat

 De onda äro oftast kraftiga organismer som känna sig hämmade i sitt temperaments flöde. Att de onda lida mest är inte sant, deras lidande är inte djupt, det är för dem på sätt och vis en angenäm vana.

                            Edith Södergran, Brokiga iakttagelser

Med reservation för "de onda" - aforismen tycks inte handla om dem som medvetet går in för att skada, och det är nog förutsättningen för att någon ska kallas ond - "de stora egoisterna", "de hänsynslösa" skulle kanske passa bättre - är det en träffsäker tanke även i vår tid. 

Medlidande och självömkan, med tung betoning på det sista, inlindat i hockeymetaforer och i ord om manlighet och motstånd: manschauvinismen ber ett diffust, viljelöst kollektiv av kvinnliga objekt om ursäkt. Så patriarkalt det kan bli, givetvis. 

Religionen som varumärke diskuteras idag, och det är en angelägen diskussion. Men det är framförallt läge att se upp med auktoritetstro: syndernas förlåtelse går på ett kick, kritiskt tänkande tar tid. Att högröstat åberopa sig på "högre instans" i offentligheten är alltid ett politiskt vapen. Det är konservativa tider, metafysiska kärnvapenparaplyer täcker inte alla, varken gudlösa namnlösa metookvinnor eller mediekvinnor som saknar verktyg för att ta reda på vad det egentligen handlar om. Genidyrkarna bryr sig givetvis inte om det utan ser det som en pikant grej utan implikationer, vilket säger en del om personkultens drivkrafter. 

Jodå, religionsfrihet. Glöm inte att det finns religionsofrihet. Och granska det, syna det i sömmarna, släpp inte det kritiska tänkandet. 

Och så ett citat från 1622, eftersom allt går igen.  

Tigerbossen kommenterar att USA naggar allemansrätten i kanten

 Läser tidningen och funderar på hur han hade reagerat om någon sagt att det skulle bli så när han var tigerunge samt att det skulle bemötas med likgiltighet från allmänheten

Hade aldrig trott på det

Försökte säga nej

Det här ska föreställa en bortdribblad socialdemokrat, av den tysta sorten. 

Lästips

Så länge slikt kan publiceras på en kultursida är hoppet inte ute. 

  Lea Ypi om Immanuel Kant och pacifismen.

Nu blåser vi algoritmerna igen!

Lite pauspeptalk medan jag fortfarande funderar på hur den här bloggen ska bli lika stor som fitnessgurusarnas. 

Och de tråkiga komikernas megaplattformar. Objektivt sett tråkiga, det har ingenting med ålder, generation, klass, kön, etnicitet, sexuella preferenser eller kulturbarn att göra: smaken har degenererat! det är ett objektivt faktum! Och det mesta av det som pågår är inte folkligt, om någon tror det. Möjligen är skrytsamheten lite nyrik.

Lindansös från tidigt 70-tal får duga. Om det nu inte är en balettdansös. Det spartanska 70-talet. 

 

Jag återpublicerar det här inlägget som legat i utkastkorgen sedan december förra året. 

 I kommentarfältet diskuteras en fråga som har blivit obsolet (men det som är obsolet idag kan bli aktuellt igen i morgon. Tiden är inte klok, och framförallt inte speciellt linjär).

P.S Jag har inte det minsta "pengafobi". Fick höra det för en tid sedan. 

Det är en av alla de där ad hominemangreppen som surrar likt något ur en novell av H.C Andersen (mästerlig skildrare av mänskligt beteende) runt kulturvärldens få och små fiskdammar.

Pengafobi? Jaja, åtminstone bättre än "Johan Staël von Holstein är IT-branschens svar på Maja Lundgren", från tiden då projektionerna haglade som spikklubbor från skyn. 

Klart slut för tillfället

Klyftigt i drogdebatten

    

Publicerad den

Inget svenskt parti vill att eget bruk av narkotika ska vara  brott. I alla fall inte i EU, skriver Svenssons Nyheter:

I en valkompass inför EU-valet i Accent, en tidning utgiven av nykterhetsrörelsen IOGT-NTO, vill inget svenskt parti ha kriminalisering av eget bruk av narkotika på EU-nivå. Nästan inget svenskt parti försvarar alltså den politik de vill föra på hemmaplan.
I Sverige vill nämligen alla partier utom möjligtvis V, C och MP att eget bruk av narkotika ska vara förbjudet. Missbrukare av narkotika ska straffas med fängelse medan missbrukare av alkohol ska få vård är deras inställning. Snacka om dubbelmoral eller möjligtvis total inkonsekvens.

För mig är det självklart att missbrukare ska få vård. Detta oavsett om de missbrukar alkohol eller narkotika. Det innebär att eget bruk och innehav för eget bruk av narkotika inte ska vara brott. Eftersom forskningen numera tycks klar över att psykedelika kan vara verksamt mot en del psykiska sjukdomstillstånd bör det förstås också vara tillåtet. Och drogtester på arbetsplatser bör lika lite som alkoholtester vara tillåtna. Det bör gälla på de flesta arbetsplatser men förstås finns det arbeten där det bör kunna vara möjligt. 

 

Vrakrester

 

Eftersom år 2024 inte tycks klara av att härbärgera några utopier – eller ens framtidsvisioner – får vi laborera med vrakresterna från tidigare generationers futurism skriver Rasmus Landström i Aftonbladet.

        Retrofuturism när framtidsvisionerna är för mörka att ta till sig. 

Projektiler från Israel ska ha träffat mål i  Iran, skriver flera amerikanska medier med hänvisning till källor.   

Mellanhänder inom Nato förser Ryssland med elektroniska komponenter till stridsflygplan.  SvD 2024-04-19

 

Författargnäll är dumt i sammanhanget men jag får skrämselhicka när jag ser hur dyr Den skenande planeten är. Över 250 kronor? Nog för att den är en raritet, a thing of beauty and a joy for ever, värd att man drar åt svångremmen och försakar pizzakvällar och tandläkarbesök. Men ändå. Hur ska litteraturen kunna konkurrera med pratbokströmningstjänsterna, köp tjugo betala för en lyssna med ett halvt öra, om böcker är så dyra? Därför vill jag påpeka att Den skenande planeten inte lider någon som helst brist på samhällskritik! vilket ovan nämnde skribent har hävdat (konstigt att han plötsligt säger sig gilla retrofuturism, efter att ha sågat min bok). Vidare hävdar jag bestämt att det är dumt att kalla den för en bagatell, som någon annan recensent påstod (det är nog den gamla vanföreställningen att humor per automatik är mindre seriös än dysterhet). Och att den inte är bäst när utomjordingen funderar över grässtrån, vilket SvD:s recensent hävdade i en recension som uppvisade alla tecken på "kvinna, bliv vid din läst!", stick inte upp. Nu bör jag inte klaga eftersom den fick mestadels fina recensioner medan många inte får några alls (ska lägga in länkar snart, det går att googla också). Och så har jag hittat en ny entusiastisk beskrivning, läs den gärna för den känns uppriktig och får med en hel del av min lilla boks egenart. Nehej det är inte min sista bok! Och rediga sågningar, om de kommer från hjärtat och är väl genomtänkta och inte består av godtyckliga projektioner, är mer värda än välvilliga men oärliga hyllningar. Det är jag inställd på nu när det instiftats ett pris till bästa sågningen. (Inget dåligt initiativ, men det räcker inte att sågningen är snärtig, rolig att läsa, ett litet elakt konstverk i sig: även om en författare inte har några rättigheter att få sina känslor skonade, för det bör författaren verkligen inte ha, så har litteraturen rättigheter. Renodlade projektioner, när en kritiker kör sin egen agenda utan särskilt mycket koppling till boken i fråga eller ingen alls, hejdlös subjektivitet, kan vara läsvärt men kanske inte riktigt ett ideal för litteraturkritik. Dock: står valet mellan spralliga subjektiva lustmord och surmulet "objektiva" tillplattningar, föredrar jag det förra).  Det är roligt att hitta på. Har inget mer än så att tillägga till debatten om verklighetslitteratur, än möjligen detta: världen är stor, konsten är lång, livet är som det är, och det är jävligt kul att hitta på.  I hast,

Innan kocken blir galen

kommer sanningen göra några fria

Idag hälsar vi Bolivia och Seychellerna välkomna

 

Kom ihåg att det alltid är välkommet att kommentera.

Även påhopp. Det värsta som kan hända en författare är att bli ihjälkramad. 

Det går bra att "slänga in ett lingonben" som vi kallade det här ett tag (det kunde väl både betyda att vara OT och att vara flamsig).

Och minns i de sociala mediernas tidevarv, och i de sketna algoritmernas, att det finns en möjlighet i bloggar som på få andra ställen att dyka ner i gamla diskussioner och ta upp tråden. 

God flöjt så länge! 

Fortsätt spela bara du gamle Bix

Lars Lundgren

 

Jag funderar på att byta juridiskt kön och ändra namn till Lars Lundgren. 

(Om jag hade fötts till pojke hade jag blivit döpt till Lars eller Martin, om jag förstått saken rätt). 

Sen kan jag kalla mig Lasse-Maja. 

Klaga inte på en månad som bara gör sitt jobb

 Det är april. Capisc? 

Dagens citat

 

Malin Persson Giolito: 

”Natoprocessen är ett hån mot demokratin”

En folkomröstning hade tvingat medier och politiker att på allvar lyfta svåra frågor om kärnvapen och ekonomi, anser Persson Giolito. Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas panikvändning är ett hån mot väljarna, tycker hon.

https://www.dn.se/kultur/malin-persson-giolito-natoprocessen-ar-ett-han-mot-demokratin/ 

Önskar att många fler var lika upprörda. Det kanske kommer.  

Chico Buarque e Milton Nascimento - Cálice

"Det är inte systemet, det är fan du"

Det här är festligt. Katrine Kielos-Marçal har en förmåga att formulera sig kärnfullt, nästan lite bevingat. Det hade hon redan som ung bloggare, när hon efter att ha läst ett par sidor ur Myggor och tigrar konstaterade att den var välskriven men att det var mig det var fel på, inte systemet. 

Nu är hon lika gammal som jag var då. Och vad gör hon? Angriper unga tjejer! 

Det är sant: jag vet inte riktigt med den här soft-girl-trenden. Vem skulle inte önska att fler unga engagerade sig i till exempel fredsrörelsen och miljörörelsen i stället för att bara pyssla om sig själva och ge varandra komplimanger. Men det kanske de gör också? Att moralisera över tjejer som tjejar sig känns som fel fokus. 

Trenden kapas emellertid av konservativa som pushar för fler hemmafruar och fler barn som kan skickas ut i krig. Och det är ingen konspirationsteori. Och den politiken kommer inte göra någon lyckligare.

Men jag tycker unga kvinnor ska attackera äldre kvinnor, inte tvärtom. Det visste Katrine Kielos 2007. Nu har hon glömt det. 

Till den rasande debatten om vad science fiction är för något

"för det mesta är inte stilen något att gå i spagat över. Å andra sidan är det inte heller poängen. Vad som räknas i science fiction är idéerna"

Citat ur en recension av en ny internationellt hårdlanserad sci fi-roman. Obs att det inte behöver vara dåligt för att det är hårdlanserat (ges ut på ett explicit kommersiellt imprint som tryckt bok och ljudbok, blir Netflixserie osv osv, se den länkade artikeln). Men jag märker på referatet och på citatet jag lyfter fram att det där inte är nåt för mig. 

För såpass mycket vet jag om science fiction att det inte går att säga att språket är oväsentligt. Det är inte mindre viktigt än i alla andra genrer. 

Det går inte att skilja mellan underhållningslitteratur och seriös litteratur, åtminstone inte om man tänker sig en hierarki mellan dem. Det finns underhållande litteratur med massor av idéer och minnesvärda bilder och scener, och det finns pretentiös litteratur som knagglar sig fram utan att ha så mycket att komma med. 

Det där är självklarheter. Däremot kan man tala om ett slags populistisk litteratur. På samma sätt som politisk populism utgår ifrån att folk är en massa som kan manipuleras, för att de är lite dumma, är populistisk litteratur ytlig och beräknande, språket är dåligt för att det är andefattigt hur mycket effekter som än klippts in. Lite som en motsvarighet till när "finlitteraturen" blir för litterärt sökt. 

Det finns olika sorters science fiction, en del är mer tekniskt inriktad och annan mer samhällelig, och det finns blandformer, men det intressanta är att äldre sci fi aldrig blir inaktuell bara för att den tekniska utvecklingen går framåt, lika lite som annan litteratur blir omkullsprungen av samhällets utveckling. Inte ens inom genren science fiction är litteraturen underkastad framsteget. Ursula Le Guin, Phillip K Dick, Mary Shelley. Att de går att läsa beror inte bara på i vilken grad de lyckats vara fjärrskådande och pricka in saker som inte inträffat än. Det beror även på stilen. Och på att de lyckas säga nånting annat.  

När jag blivit klar med det här inlägget kommer det att utmynna i reklam för Den skenande planeten, men jag hinner inte mer just nu. 

Tigerbossen önskar nästan alla kvinnor en bra kvinnodag

 Jag tror man kan ge sig själv löften på kvinnodagen, och jag lovar att snart bli klar med min översättning av Marie de Gournay. Det har tagit tid för att jag måste klura. Är det inte översättningen jag klurar på, så är det något annat. Det är min natur. En del skulle kanske kalla det koncentrationssvårigheter, andra tankspriddhet eller vakendrömmar, de som är lagda åt diagnoser skulle kanske dra till med attention deficit disorder, men inget av det är korrekt. 

Jag kallar det klura. 

Men framåt går det. Det är inte världens enklaste sak att översätta 1500-1600-talsfranska, men MdG är värd det. 

Jag har upptäckt att Jenny Diski inte kunde franska, vilket kan förklara varför hon tecknar ett så nedgörande porträtt av MdG i sin roman Apology for Women Writing. 

Ingen är så löjlig som MdG och det är ett under att Montaigne respekterade henne, enligt Diski. Hon baserar sitt porträtt på gamla nidbilder som det funnits en hel del av genom tiderna. Det är konstigt att lägga ner så mycket krut på att dissa en kvinna som lärde sig latin på egen hand och arbetade i så mycket motvind. Ett slags kvinnligt administrerad backlash, och Diski verkar mest intresserad av om Marie de Gournay och Montaigne låg med varandra.

Men det är långtifrån "bara" feminister som uppskattat Marie de Gournay (märk väl att citationstecknet är ett rytande). T.ex litteraturhistorikern Sainte-Beuve ägnar henne ett uppriktigt intresse som inte vittnar om pliktskyldigt nedlåtande välvilja. 

Så var det med det. 

Mitt 8-marslöfte blir alltså att fokusera på MdG-översättningen. Få ändan ur arslet, som det heter på gaggböliska, och se till att bli färdig. 

Vilket inte hindrar att jag kommer att finna mig nödsakad att klura på annat också. Till exempel i bloggen.

Simma lugnt.

På återhörande, etc etc. 

 

Och likväl rör hon sig

Jodå jag tycker det är vidrigt -

curlats av en yttrandefrihetsgrundlagsändring, som om svensk journalistik inte vore tillräckligt undergiven som det är; 

curlats av en unket uppblossande sympati för Karl XII och svenska stormaktsambitioner och intriger; 

av svensk vapenindustri, som gnuggat händerna inför att kunna testa vapensystem i Ukraina;

av ett trolleritrick då svenskar intalades att ryssen stod på tröskeln; 

av likhetstecken mellan den ukrainska och svenska flaggan, varvid det blev lätt att utvidga begreppet försvarspolitik; 

av att svenska värnpliktiga redan tränat med USA:s militär i Polen innan NATO-ansökan skickats in, och det var lätt att ställa både riksdag och medborgare inför fait accompli;

 av ett undanviftande av tänkbara konsekvenser av presidentval i Amerika; 

bagatelliserande av ökade risker då Ryssland känner sig alltmer pressat av ett Nato de uppfattar som hotfullt; och slutligen ett blundande för tänkbara kedjereaktioner när ett land som haft ett visst anseende som fredligt och diplomatiskt kedjas till en stormakt med mycket blod på händerna. 

Men världen är stor, morgondagen känner ingen, det är kommande generationer som ärver beslutet, vad de gör och hur de ser på det vet ingen. 

Det kan lugna ner sig om Trump blir president. Han är dålig på många sätt men jag tror inte att det hade blivit något krig i Ukraina om han varit president. 

Biden provocerade. Vevade och vevade. Agiterade och agiterade.

Trump hade troligen slagit en signal till Putin och sagt att nej, vi ska inte göra Ukraina till medlem i Nato. Vi backar. 

Ett slags Checkpoint Charlie.  

Ett annat vi

"Under sina vingars skugga" - 

skissar lite innan jag lyckats klura ut hur den här bloggen ska bli segerrik.

Ank-Käthe surar i Düsseldorf. Hon har blivit konspirationsteoretiker. Blogger avskaffade enkätmallen mitt under natoomröstningen, som annars var tänkt att fortsätta i ungefär femtio år till. 

Den försvann! Hon tror inte att det är någon slump! 

Personligen struntar Ank-Käthe blankt i Nato. Men hon tror ändå inte att det är någon slump.

Hon tror inte att någonting sker av en slump. 

Men ännu värre är att den fina grodomröstningen försvann. Det enda som finns kvar är rubriken, uppmaningen. 

Ank-Käthe tror inte att det är en slump att rubriken till grodomröstningen finns kvar, medan Nato-omröstningen försvann utan ett spår! 

Om Blogger inte hade skrotat enkätmallen, hade jag idag tänkt be henne fixa enkäten känner du dig tryggare av amerikanska stridsflygplan över Stockholm. 

 Jag vet redan vad jag tycker. Gedigen analys är det och ingen kvinnlig intuition; inte för att det är något fel med intuition: känslan, aningarna, malströmmarna av gissningar, förhoppningar och farhågor är alltid en del av det som kallar sig rationellt, och i det här fallet gissar jag att en glödande spåkula bollas mellan politiker och myndigheter som inte har något större inflytande. Särskilt inte över den amerikanska valutgången. Men - för att uttrycka sig lite antistatligt - jag tror inte att de känner att den bränns, för de har druckit champagne ända sen ansökan skickades in och dessutom skickar de spåkulan vidare till nya instanser utan att känna efter så noga eller titta för djupt i den. 

Konsulterna är i full färd med att legitimera rollvalet och ta fram ett ideologiskt kitt som ska göra ungdomar väldigt angelägna om att göra värnplikt. 

Från DN kommer de sedvanliga prenumeranterbjudandena - 

Kolstålspanneset från Professional Secrets, Kit Moon Vas, Kit Björktuva med handkräm och flytande tvål, Servettringar, Brixton plastkrukor. 

Men sepåfan, även Nödradio med solcellsladdning och Hjärtstartare. 

Någon enkät blir det inte idag. Inte i formell mening. Men jag saknar många av er som hängde här tidigare. Har på känn att papparättshaverister är NATO-anhängare. Det är tillåtet att vara det även här. Men jag lovar inte att hålla god ton. 

 Systerdyster glömmer jag aldrig. 

Alla har rätt att säga sitt hjärtas mening. På egen risk.

                                 Känner ni er tryggare av amerikanska stridsflygplan över Stockholm?

"Vid behov"

 Ja kära bloggläsare, 

Jag kommer göra om bloggen lite. För tillfället är det mycket snickarglädje i layouten. 

Jag gör allt själv. Till exempel har jag målat den fina hästen i bakgrunden. Akvarell.

I stället för att skaffa mig "patreons" kan det hända att jag auktionerar ut originalet. Men jag drar mig för patreons. Det skulle kännas jättekonstigt om det visade sig att det var MSB som var finansiär. Jag vill helt enkelt inte ta den risken. 

 Omgörningen av bloggen har syftet att alla ska känna sig glada. Och fria. 

Ett hörn av internet där det är möjligt att uttrycka sig som man vill och säga vad man vill, som det var i den här bloggens barndom. Och precis som då ska anonymitetsrätten vara hundraprocentig. Fantasifulla nick och avatarer uppmuntras. 

Och humor ska vara ledstjärnan men inte stå i motsats till allvar. 

Jag har en vikingprofilbild just nu som ser lite läskig ut, kommer byta ut den.

Det här är bara ett lite skissartat första inlägg, bloggens nyorientering kommer att ta tid, jag grunnar på'n och har en liten brainstorm i huvudet. 

Under de decennier som jag hoppas kunna fortsätta driva den här bloggen, så kommer väldigt mycket hända. 

För tillfället och just nu i detta ögonblick lyfter jag bara fram en tiondels kommentar från tråden under förrförra inlägget, för jag har tänkt att en del i bloggen ska handla om språkfrågor.

"vid behov" är en så kallad presupposition. 

Är det inte Helen Edenroder??!!

 Jag tänker dundra på till yttermera visso. 

Är det inte lite suspekt att den här kvinnliga diktatorn i ett fiktivt litet europeiskt land heter Elena? 

Jag var tvungen att transformera mig för att bli den här knäppa människan

De stora TV-bolagen har ju internationella team som plöjer igenom ny intressant litteratur på jakt efter uppslag. Numera låter de väl artificiella intelligenser tugga i sig grunkor också. Så... 

Jag har ju inte sett serien ännu, så ska egentligen inte sitta här och insinuera. 

Men ni som ännu inte har läst Den skenande planeten, gör det nu tycker jag! Där finns en Helen Edenroder, bland många andra härliga figurer efter apokalypsen. 

Köp eller låna, men måste ni välja, så köp. 

Bara en liten natovända till

Frågan är död i Sverige, de intellektuella ser med ett fåtal undantag inte den här frågan som deras grej. Folk verkar antingen tro att det inte kommer att bli så stor skillnad, eller så är de emot och tänker att det redan är kört.
USA har fått igenom villkorslös placering av kärnvapen i Sverige närhelst de vill.
Inga reservationer. Ingen vet vem som är president i USA om några år. Sverige har spelat bort varje uns av självbestämmande över den egna försvars- och säkerhetspolitiken. Försöker någon påstå något annat, är det en grov lögn.
Passiviteten bland svenskarna har väckt undran. Det naturliga vore gigantiska demonstrationer. Man ur huse. Men de stora riskerna har smusslats undan bakom den mer betryggande idén om ett samnordiskt försvar.

           Men ändå, en läsvärd artikel i SvD:

"Förstår vi vad som väntar med Nato?"

"Vi" är ett massmedialt pronomen som är väsensskilt från det "vi" som används till vardags, lika påfluget och kladdigt som säljarnas "du", det är ett "vi" som vill suggerera fram ett artificiellt kollektiv som tänker och känner likadant, nåt slags stämning av magisk kontroll över verkligheten och populasen, men skit samma, frågan är lätt att besvara ändå.

Ingen vet med säkerhet vad som väntar med Nato. Varken de ordentligt pålästa eller de som blint går i mediernas och politikernas ledband.

De som inte har orkat ta sig förbi propagandan utan bara konsumerat den har inte en chans att fatta någonting.
Skribenten skriver att det är ett "pikant" tillfälle för Sverige att gå med i Nato. Artikeln är hurtig, jag ville skriva borgerlig, pikant är ju verkligen ett salongsfähigt ord som man inte förväntar sig när det handlar om slakt och kärnvapenhot, den har grundtonen "inget farligt händer nog här", men låter trots allt framskina att svenskarnas passivitet beror på okunskap, och den närmar sig i Sverige nertystade och tabubelagda frågor.

Jag nöjer mig med att rekommendera artikeln och hoppar fram till ett stycke som handlar om något jag skrivit om länge i den här oansenliga bloggen, något avgörande för att förstå bakgrunden till kriget i Ukraina och vad NATO egentligen är för ett djur.

NATO-anhängarna brukar nämligen påstå att NATO inte expanderar, det är länderna själva som ber att bli medlemmar. Det brukar också betonas att invasionen var "oprovocerad".

Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 drev USA på för att Ukraina och Georgien skulle bli medlemmar. Tyskland och Frankrike tvekade. Resultatet blev en ödesdiger kompromiss: vaga formuleringar om framtida anslutning, utan säkerhetsgarantier. Putin osäkrade sina divisioner och inflytelseagenter.

Och 70 procent av invånarna i Ukraina ville då att landet skulle vara neutralt och alliansfritt.
Det var inte ukrainska politiker och inte ukrainska medborgare som drev på. Det var USA.