fredag 5 juni 2009
Margaret Dumont, nästan oomkullrunkelig
All right, tiger lovers.
René Girard kom på tal. En fransk tänkare som har väldigt mycket att komma med.
En antologi med hans texter gavs ut av det lilla förlaget Themis för några år sedan, med titeln Syndabocken. Översättning Anders Olsson.
Girard menar att alla grupperingar och alla samhällen styrs av samma mekanismer:
Begär, avund och rivalitet, härmande och utstötning.
Rivaliteten är ju konkurrensen om allt som är begärligt. Mat, sex, makt, uppmärksamhet.
Begäret är inte bara spontant, det kommer inte uteslutande inifrån, menar Girard. Det kan också handla om att man vill ha just det som andra vill ha. (Just DEN hinken!)
Det kan handla om att man blir kär i någon bara för att andra är det (Girard visar det i en undersökning av några romaner, där förälskelsen uppstår först när det finns rivalitet).
Det enklaste exemplet är modet. Margaret Dumonts klänning och frisyr ville kanske många ha på trettio-fyrtiotalet (?), ingen på sextiotalet. Och Groucho vill ha hennes pengar, men det är en annan historia.
Härmandet kan vara både positivt och negativt. Det håller samman gruppen, men kan också ge upphov till en enorm aggressivitet, upptrappning, våldsspiraler. Det gäller i alla sammanhang, oavsett klass eller kultur.
Ibland blir konflikterna så starka att institutionerna rämnar och samhället riskerar att gå under. Då väljer man ut en syndabock som alla kan enas om att hata, så att det inte blir allas krig mot alla utan gruppen kan förbli enad. Det kallas försoningsoffer.
Två kategorier människor löper störst risk att bli syndabockar: de allra mest privilegierade, och de som är på botten av samhället, menar Girard.
Girard är rätt skeptisk till grupperingar av olika slag, och dessutom är han kristen på ett ganska osockrat vis: två faktorer som nog förklarar att han länge ansågs kontroversiell i Frankrike, och är så gott som okänd i Sverige. Men han är inte individualist, snarare tvärtom, och hans strävan tycks vara ett samhälle helt utan syndabockar.
Några citat av Girard:
"Med kollektiv förföljelse avses våldshandlingar direkt begångna av mördarhopar, såsom massakern på judarna under pesten. Indirekt kollektiv förföljelse är till exempel häxjakterna, vilka var lagliga till formen men i allmänhet underblåstes av en upphetsad allmän opinion".
"Ibland är det en utifrån kommande påverkan, såsom epidemier, extrem torka eller kanske översvämning som ger upphov till svält. Ibland åter kan orsakerna vara interna, politisk oro eller religiösa konflikter."
"När civilisationen ger vika, känner människorna sig maktlösa. Katastrofens omfång gör dem förvirrade, men de kommer inte på tanken att undersöka dess naturliga orsaker; denna tanke, att de skulle kunna påverka orsakerna genom att lära känna dem bättre, får ingen kraft att utvecklas".
Jag håller inte med Girard om allt men om mycket. Det är ganska ljusa idéer han för fram. Om de skulle funka på camorran vet jag inte, men här i Sverige, där ingenting har gått åt skogen ännu, kan de nog ha ett och annat att bidra med.
Vad har Margaret Dumont med det att göra?! Vet inte, men jag gillar henne: inte rakryggad, men kanske den mest oomkullrunkeliga av dem alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad är det för nytt Girard kommer med? Bara en fråga. Har inte allt det där sagts förut? Och din jämförelse med camorran och Wise-guys haltar nog. Där finns väl ingen känslomässigt upphaussad våldsspiral? Snarare ett s.a.s. militäriskt, instrumentellt utövat våld för att säkra marknadsandelar och ibland straffa desertörer.
SvaraRaderaFarbror Maja
SvaraRaderaSjysst Maja, för referatet. "Syndabocken" låter som något slags syntes av traditionell socialpsykologi. Och intuitivt finns inte direkt något att invända mot de av honom identiferade styrande meknismerna.
SvaraRaderaDet som var nytt för mig var själva ordet "försoningsoffret" som synonym till syndabock. Egentligen är begreppen synonyma, eftersom de fyller olika funktioner. Syndabocken kan ju användas av en subkultur för att försvara sig mot en yttre fiende i form av någon annan samhällsgrupp/institution. Försoningsoffret verkar syfta på en högre nivå av enande. Men vad vet jag utan att ha läst "Syndabocken".
Anonym 20:32:
SvaraRaderaJo, allt detta har varit känt sedan tidernas begynnelse. Svårigheten är att praktisera det. Dessutom förenklar jag Girard - tag och läs!
Däremot har du fel om camorran.
Anonym 20:41: ja men varför skulle inte jag få ha lösskägg?
Men snälla anonyma, kan ni inte välja ett nick och hålla fast vid det. Det blir så rörigt annars.
Tristan: jo jag har ju förenklat något väldigt... vill mest att Girard ska bli läst.
SvaraRaderaOch som sagt, det är praktiken som är det svåra.
Anonym 20.32 sa:
SvaraRaderaEnda skillnaden mellan camorran, cosa nostra, svenska krim. organisationer etc och andra "legala" maktkoncentrationer, t. ex. mediavärlden, är väl att de förra - sparsamt, och efter taktiskt/strategiskt noga övervägande - använder rent fysikt våld i stället för ekonomiska, psykiska, judiciella och ringaktningsframkallande metoder. Öht är det senare kanske ännu värre och kräver fler offer...
Anonym 20:32:
SvaraRaderaSant: camorran har det övertaget att de har möjligheten att mörda sina konkurrenter eller hota dem med fysiskt våld (se t.ex Ikea i Afragola).
Medievärlden präglas kanske mest av undvikanden. Verklighetsbrist. Borgerlig förträfflighet.
Jag älskar ordet "oomkullrunkelig"! Bara det lyfter ditt inlägg.
SvaraRaderaVäntar med eventuella övriga åsikter tills jag läst ordentligt.
Totalt självklara grejer - för att inte säga banala.
SvaraRaderaMaja, utövande av fysiskt våld har inte som metod övertaget över det andra jag räknade upp. Tvärtom, det är bara "business for punks". Och väldigt få människor drabbas av sådant instrumentellt våld, jämfört det övriga våldet i våra samhällen.I den andra av mig nämnda kategorin finns oändligt fler av de verkliga samvetslösa icke-fysiskt-vålds-banditerna. Btw: De mest säljande ämnena att skriva om har sedan urminnes tider varit konstellationen Våld (= Döden=) och Kärleken (Födelsen). Du är nog på rätt spår...
SvaraRaderaAnonym 22.22: jag vet, eller rättare sagt - det är trots allt lite tänkbart att det som är mest säljande inte är sådär omedelbart eftersträvansvärt.
SvaraRaderaUppförsbacke är bra för människan.
Uppförsbacke och lek.
Camorran är väldigt mycket - alltifrån habila affärsmän till ruffiga gatubanditer. I Neapel är det nästan ett talesätt att "det är kapitalismen som är den verkliga camorran". Kanske återkommer i ämnet (samvetslöst egennyttigt) apropå förhållandet mellan förlagen och författarna, eller apropå något mindre egennyttigt. Klart är att makt kan vara något subtilt.
Min spontana tanke när jag läste var Jantelagen.
SvaraRaderaMaja,
SvaraRaderajag missade en negation. Jag menade att begreppen "syndabock" och "försoningsoffer" skulle kunna ha olika denotationer och konnotationer.
För övrigt undrar jag om det inte finns tendenser i diskussionen ovan att blanda ihop teorins eventuella deskreptiva och normativa aspekter.
Brotten mot Humes lag är potentiellt närvarande.
Vad är din uppfattning Maja, gör "Syndabocken" normativa anspråk eller är författarens syfte endast deskriptivt?
Ursäkta, jag tror att Tristan har tittat för djupt i sitt "semantiska" glas... Vad exakt menar han?
SvaraRaderaHan är deskriptiv när det gäller analysen av hur han menar att mänskligheten fungerar - men han är ingen cyniker, han hävdar inte att det måste vara så. Alltså ingen determinist.
SvaraRaderaSyftar på Girard, inte Tristan.
SvaraRaderaVill tjata lite till på de anonyma att de antingen skaffar googlekonto eller skriver under med ett nick.
"Anonym", det kan ju också vara så att du aldrig har tittat tillräckligt djup för att begripa vad jag skriver. Jag är helt övertygad om att jag gör mig begriplig för dem med liknande referensramar som jag själv har.
SvaraRaderaMaja, man kan vara determinist på antingen ett deskriptivt plan eller på ett normativt, men inte både och samtidigt (om man inte är pragmatiskt rationell med avseende på samhällsnyttan e.d.)
SvaraRaderaDavid Hume menade emellertid att det finns logiska felslut i det att utifrån deskriptiva premisser dra normativa slutsatser då det handlar om olika modaliteter; det är utifrån hans perspektiv logiskt omöjligt att ha ett orsak-verkan-samband (determinism) mellan dylika premisser och slutsatser.
Jesus, här är verkligen drag!
SvaraRaderaDrag ?
SvaraRaderaDet är ju hur djupt som hellst. Snacka om att fastna i detaljer och inte se helheter. Diskutera bara för diskuterandets skull. Inte lek tu ell?
I stället för att se till att reda ut och ta tag i sanningar eller agendor.
Ser nog fram emot att man inte går i cirklar och tappar momentum.
Videon och det du skrev var bra Maja men jag återkommer.
"Bättre gå på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja." som Robban Broberg sa.
Leroy
Jag har alltid funnit det skrämmande att det ofta är vän av ordning som så villigt utnämner syndabockar. De sunda och normala medborgarna så att säga. Sedan fick du några märkliga påhälsare på din blogg ikväll. Och då tänker jag inte på gästerna Leroy eller Tristan.
SvaraRaderaMen Maja är inte naiv och det är bra.
"det är kapitalismen som är den verkliga camorran" - det är alltså ett talesätt i Neapel? Tja, det är väl det vanliga förringandet av egna brister genom att projicera på andras (påstådda) brister.
SvaraRaderaLeroy, "fastna i detaljer..." Det har inte slagit dig att man diskutera andra aspekter av tillvaron än t.ex. barnens rätt och vårdnadsfrågor? Om du inte tar illa upp skulle jag vilja göra just det påpekandet att du verkar ha hängt upp dig på just barn och vårdnad och kanske EH, MA, Mia, Liza M och allt vad de heter.
SvaraRaderaSläpp sarjen och kom in i hela "matchen" någon gång!
"sarjen"??? Har självaste språkpolisen problem med stavningen?
SvaraRaderaTristan: Leroy har faktiskt inte hakat upp sig på någonting! Så det så! Det är väl inget fel i att ha frågor man engagerar sig särskilt mycket i?
SvaraRaderaBitten: jag vet inte ens vad sarjen är...??
Michael: talesätt är att ta i. Ska jag vara uppriktig så har jag hört det av tre varandra oberoende personer, plus sett det i skrift någon gång. Lovar att inte vara så svepande i framtiden... men att Neapels brister bara skulle vara deras problem håller jag inte med om. Du borde ha varit med under middagen med fascisten och mannen från Lega Nord, ni tre skulle ha fallit i varandras armar.
Centrala frågor: jag ska dyka ner i kommentarfälten och kolla¨.
Ok, suck (!), jag får väl leva med att vara "försoningsoffer". ;-)
SvaraRaderaMaja, ibland är du skittråkig!
Maja..
SvaraRaderaEn sarg är det som sitter runt exempelvis en hockeyrink..
Sargen, javisst! Tristan: ja, ibland är man nog det.
SvaraRaderaGirarDervishen Gyrodervishen
SvaraRaderaTautologi i dess ädlaste form.
Deodervishen the spinmaker
premiss-Tristan:har inte fattat att farbror Maja är en hönsmamma när det gäller Leroy... det är nog damens akilleshäl
SvaraRaderaDeterminist-Christian
Tristan en fråga som du säkert kan reda ut.
SvaraRaderaVad i helsicke är pekutala (felstavat?)marodörer? såg det hos Maja apropå alla mockasiner som var inbjudna till krogen.
Men jag tror det kom från din blogg.
Sedan håller jag med Tristan mycket, mycket
just nu. Skönt om man fick andas annat än alla bokstavskombinationer. Och agendor.
Och Maja inte är Girard jolmig inte.
Centrala frågor: nejnejnej, Girard är allt annat än jolmig! Han är besk och skarp och allt vad du vill. Jag menade att min sammanfattning blev aningen slätstruken.
SvaraRaderaAll right, jag har varit snudd på hönsmamma åt Leroy, vet inte riktigt varför.
Hur som helst: skulle vara kul om många fler läste Girard. Themis är ett litet tappert bokförlag som ger ut kvalitetsböcker.
Säger hönsfarbror.
SvaraRaderaChacun son goût
SvaraRaderaLeRoi dans son royaume
Tristan: I(solde) har kommit i kläm.
Marianne på sin höjd optimistjolmig.
Hur klämd är Tristan? Kommer det ut köttsaft?
SvaraRaderaOptimistjolmig var ordet: alltså, jag vill gärna vara väckelsepredikant, men helst utan sirapsleende.
(förresten verkar du ha "grävt": jag är döpt till Marianne, jodå)
I(solde) är i kläm mellan Tristan och Hugo.
SvaraRaderaWiki min kära.
Folk har en enastående förmåga att hänga upp sig på personfrågor istället för sakfrågor. (Ibland kan i och för sig person- och sakfrågor sammanfalla, men det kritiska ögat bör vara vaken för behovet av analys av fall där det gäller att hålla isär dem.)
SvaraRadera