Jag har sovit i ett rödmålat härbre. Första kvällen visade det sig att en fladdermus hade flyttat in, men den försvann ut genom ett hål i väggen när vi klev på. Husvärden spikade för hålet, och därefter gick det alldeles utmärkt att sova i härbret. Några mycket avkopplande dagar i Västmanland med utsikt över Dalarna.
Ja, man borde skaffa sig en stuga eller ett härbre, gärna med möjlighet att odla.
Nu kallar några plikter - tvättstugan först av dem alla.
Landet kallas inte spenaten på italienska, men tar man sig friheter kan man säga: "Vivano gli spinaci!"
Ett radarpar:
220 kommentarer:
«Äldst ‹Äldre 201 – 220 av 220Anonym 11:27!
Hur blir man en anhängare av DOS? Mitt intresse är snarare av juridisk karaktär. Det diskuteras väldigt mycket om den här anonymitetsrätten, men få (inklusive jag själv) verkar veta vad som egentligen gäller enligt lagen.
De lagar och paragrafer som Tristan har hänvisat till uppfattar jag inte ge någon form av rätt till anonymitet på nätet och de verkar än mindre förbjuda någon privatperson att publicera offentliga uppgifter på nätet.
Jag tycker att det en gång för alla vore bra om den här anonymitetsrätten blev klarlagd, så att vi alla verkligen vet var lagens gränser går.
Maja, "sliskigt" är ett ord som jag sällan eller rättare sagt aldrig använder slog det mig när jag läste det. Men det passar bra som beskrivning i sammanhanget.
Eller vad säger Åsapåsa, var detta Majas ordval lämpligt enligt dina "universella" måttstockar?
IAMB, i stycket ovan får du ett exempel på vad jag menar med raljerande från min sida - i detta fall hävdar jag förstås nödvärn. :-)
Medborgare X: En sådan oskuldsfullhet... ¨
OK: en sak är vi antagligen ense om: lag och moral är inte alltid exakt samma sak, kan och bör inte heller vara det. Lagen kan inte alltid lägga sig i det som allmänheten uppfattar som omoraliskt (t.ex otrohet, lögn, m.m). Och det finns olagliga saker som de flesta nog uppfattar som mer moraliskt ok än en del olagliga (lögn kan vara betydligt värre än stöld av materia, osv).
Att du är en varm anhängare av DOS - tja, det märks väl?
Visst är det väl det du försöker använda Tristan till? Luska lite i juridiken?
En ivrig antifeminist är du förstås också.
Den beryktade pedofillobbyn har jag förstås ingen aning om du tillhör (den existerar men jag tänker inte ge mig ut i något detektivarbete där).
DOS blev nedstängd vilket torde tyda på att den bröt mot nätets regler. Däremot har det tyvärr inte kommit någon dom mot de bloggansvariga. Det är tråkigt och illavarslande inför framtiden.
I all hast, mellan utflykt och middag
Ett förtydligande: det är tråkigt att DOS inte ställts inför rätta.
Nedstängningen av DOS bekräftar ju förresten min "spekulation", kl. 16.18, i kommentatorsfältet under din artikel "Fler tillslag mot ...".
Maja!
Att lag och moral inte är samma sak är vi helt överens om, men i diskussionen om anonymitetsrätten antar jag att vi enbart talar om juridik och därmed enbart om lag. Det är så jag har förstått Tristans förklaring av anonymitetsrätten. Han har enbart hänvisat till lagar.
Vad gäller dina spekulationer om vad jag "försöker använda Tristan till" så är du ute och cyklar. Bitten är betydligt mer rätt på spåret när hon drar analogin mellan metkroken och masken...
Vad en antifeminist är vet jag inte, så det påståendet har jag svårt att bemöta. Däremot kallar jag mig inte feminist. Men som jag har förstått så finns det en väldigt stor spridning på dem som kallar sig feminister och som synes av mitt blogginlägg från den 17 juni så skulle även jag kalla mig feminist om alla feminister var som LouiseP! Med de radikalfeminister som verkar sätta agendan för feminismen i dagens Sverige ger jag som sagt inte många öre för. Det är rätt uppfattat. Är det ett problem för dig?
Att dra in pedofillobbyn är bara ledsamt och säger nog tyvärr mer om dig än om mig. Med tanke på att säkert 99.999% av alla svenskar inte har speciellt mycket över för pedofiler så verkar det både lågt och ologiskt att försöka sammankoppla mig med dem. På den punkten kan du vara säker på att jag tillhör majoriteten i vårt land!
Varför DOS blev nedstängda kan vi naturligtvis spekulera i. Jag skulle misstänka att domänägaren fick ett antal upprörda mail från personer som upplevde sig utpekade av dem och hotade med polisanmälan. Domänägaren tog antagligen det säkra före det osäkra och stängde bloggen. Om de bröt mot domänagarens regler kan vi säkert diskutera oss blåa om.
Men de bröt knappast mot varken Tryckfrihetsförordningen eller Yttrandefrihetsgrundlagen. De var ju varken en periodisk skrift, ett elektromagnetiskt medium eller en databas. Tror knappast heller att de hade ett frivilligt utgivningstillstånd. Även om de var något av detta så tror jag knappast heller att de hade någon uppgiftlämnare som lämnat uppgifterna till dem i utbyte mot anonymitet, alltså var de knappast heller bundna av något meddelarskydd.
Maja!
Det är väl inte försent att polisanmäla DOS? Eller förresten hade inte de utpekade redan gjort det? Jag fick intrycket att de hade sparat allt som stod på DOS och skulle överlämna det till polisen. Var det inte hon den "oskyldiga" Sanna Ax som skulle göra det? Vad hände med den anmälan? Blev det aldrig någon rättegång?
Hej Medborgare X,
Jag svarar utförligare i morgon! Bara några saker innan jag sover: nej, jag tror inte att du tillhör pedofillobbyn. Jag nämnde den mest som exempel på saker som kan bli föremål för detektivisk nit, konspirationsteorier, misstankar mot signaturer, försök till avidentifiering, uthängningar och så vidare.
Ska precisera i morgon, hur det gick med DOS vet jag inte. Det är en principiell fråga, och lagstadgningen är antagligen i sin linda.
på återh,
Pedofillobbyn existerar för övrigt, och det är inte helt konstigt att det är en av många saker som kan göra folk nojjiga, i förhållande till anonymitet och signaturer.
(Men jag vill återigen betona att mailen till Villaliv var inkorrekta, att I.C portade en kommentator när hon upptäckt vad han skrev på sin blogg betyder inte att andra som skriver där är av samma slag, och så vidare. Det är väldigt viktigt med distinktioner).
I all hast. Gonatt.
Apropå masken och metkroken så föredrar jag nog masken och gummisnodden! Se diskussionen under Meddelande.
"Bitten är betydligt mer rätt på spåret när hon drar analogin mellan metkroken och masken... "
Och där, Medborgare X, har du svaret på varför jag inte "kastar pärlor åt svin" i större utsträckning än vad jag gjort. ;-)
Maja!
Jag är fullt medveten att det finns både pedofiler och någon form av pedofillobby. Det finns en massa udda grupper i samhället som bedriver lobbyverksamhet för sina åsikter och värderingar. Det finns lobbygrupper som vill införa omvänd bevisbörda i vissa typer av rättsmål. Det finns grupper som lobbar för införande av Sharia-lagar i Sverige. Det finns grupper som sätter sig över lagarna när det gäller vårdnadstvister och hjälper den ena föräldern att kidnappa sina barn och offentligt smutskasta den andra föräldern. You name it och det är nästan säkert att det finns någon form av lobbyverksamhet för det!
Men det vi diskuterade var den anonymitetsrätt som Tristan hävdar finns. När han till att börja med pekade på att denna finns i Tryckfrihetsförordningen och i Yttrandefrihetsgrundlagen så reagerar även en juridisk lekman som jag, för dessa lagar är inte tillämpliga på vanliga privatpersoners bloggar och hemsidor.
Den rätt till anonymitet som finns i dessa lagar gäller helt andra saker, som jag nämnt ett antal gånger nu. Det är mest komiskt att se någon hänvisa till dessa lagar för att hävda sin rätt att under anonymitetens namn häva ur sig vad som helst på nätet och i kommentarer i andra privatpersoners bloggar.
Som synes under de senaste dagarna har också Tristan slingrat sig som en metmask på kroken när han ställt mot väggen i denna frågan, även om han säkert har svårt att erkänna det. Men det är nog fler än Bitten som observerat samma sak...
Men som sagt, Tristan är fortfarande välkommen att beskriva vad han menar med anonymitetsrätten på nätet och vad den skulle ha sin grund i!
Möjligheten att uttrycka åsikter anonymt är viktig, även i en demokrati. Det kan handla om missförhållanden på en arbetsplats, t ex, eller överhuvudtaget att man ska våga uttrycka en åsikt utan att riskera att bli utsatt för repressalier på grund av det.
Samtidigt är det skillnad på att uttrycka en åsikt i en sakfråga, och att framträda som en "person" på nätet, med ett speciellt uttryckssätt, speciella preferenser, etc, men utan att uppge vem man är. Förmodligen riskerar man då att trigga igång folks projektioner - det verkar som om vi alla har behov av vän- och fiendebilder att s a s mäta oss mot. Jag tror att om en person framträder med sitt riktiga namn och en bild, så minskar risken för projiceringar. Men helt säker är jag inte. Eller är det så att då överväger fördomarna över projiceringarna i stället? Vi har ju alla fördomar om hur en person i en viss ålder med ett visst kön och ett visst utseende ska vara. Så att vi tolkar det personen uttrycker genom våra fördomars filter i stället för våra projiceringars??
Jag är som synes själv anonym, men har mailat mitt namn (+ övriga uppgifter så att jag inte ska kunna förväxlas med någon annan) till blogginnehavarna på de bloggar där jag brukar kommentera. Det känns som en bra kompromiss för min del.
Detta ska inte tolkas som något försvar för att skriva vad som helst om anonyma personer.
Jag tycker du verkar sympatisk, Tristan, men det är kanske bara mina projektioner...:-)
/IAMB
Medborgare X: "slingrat sig som en metmask på kroken" ...
Njä, det tycker jag absolut inte att Tristan gör, lika lite som han försvarar människors rätt att häva ur sig vad som helst på nätet.
Jag tror att diskussionen kommer att bli friskare, intressantare och nå betydligt längre om den inte dras ner av den där viljan att sätta dit och trakassera Tristan som en del har totalt hakat upp sig på.
Unken debatteknik, medborgare.
Maja!
Om man tvärsäkert hävdar en sak så tycker åtminstone jag att man ska kunna belägga den. Men det kanske bara är jag?
Det må vara "unket" av mig att be Tristan om ytterligare belägg för det han hävdar samt att kritiskt granska det han lägger fram, men det är knappast lika "unket" som att försöka sammankoppla någon med pedofillobbyn!
IAMB!
Jag håller med dig. Det är viktigt att kunna uttrycka åsikter anonymt, som missförhållanden på en arbetsplats e.dyl., utan att riskera repressalier. Och det kan vi! Om vi överlömnar dessa uppgifter till en journalist eller annan representant för media så skyddas vi av meddelarskyddet. Stat och myndigheter har inte rätt att eftersöka vem som lämnat dessa uppgifterna.
Men det är som du så riktigt påpekar inte samma sak som någon anonymitetsrätt på nätet!
På olika bloggar och hemsidor agerar vi som privatpersoner som interagerar på samma villkor som i verkliga livet. Vanliga staffsrättsliga lagar gäller. Och vanlig vett och etikett. Men någon rätt att alltid vara anonym har vi knappast. Maja kan mycket väl få för sig att berätta vem du är IAMB, utan att detta skulle vara det minsta olagligt!
Medborgare X skriver:
"Men som sagt, Tristan är fortfarande välkommen att beskriva vad han menar med anonymitetsrätten på nätet och vad den skulle ha sin grund i!"
Och det har jag ju också gjort på min blogg, vilket Medborgare X också redan tagit del av och fört diskussionen framåt i kommentarsfältet, om än med onödiga upprepningar. Men i själva artikeln avgränsade jag problemområdet till vad som torde gälla för Blogger.com (och inte Internet generellt).
Frågan om anonymitetsskydd i digitala miljöer är väsentligen mer komplicerad än vad kanske jag har låtit påskina och så även Medborgare X.
Det går enligt min mening inte dra en enkel slutsats som är rättsligt allmängiltig i dessa fall. Beroende på servrars placering kan även internationell rätt och andra staters lagstiftning aktualiseras, und so weiter...
Däremot kan man förstås moraliskt förenkla problemet och hävda de rättfärdigande argumenten (rationaliteten) bakom grundlagsskyddet för anonymitetsrätten.
Om jag i ett normalt samtal i realtid i en kommentar hävdar anonymitetsrätten så behöver ju inte det innebära att jag gör gällande att det juridiskt är på ett visst sätt, såvida jag inte uttryckligen säger så.
Men som sagt nu har jag ju skrivit en liten artikel på min blogg om just anonymietsrätten på blogger.com, om än lite förenklat då jag inte tagit hänsyn till internationell rätt och amerikansk rätt.
På tal om att "slingra sig". ;-)
Förresten, IAMB, tack för dina vänliga projektioner! =))
Tristan!
Men om du nu skrivit ett inlägg om anonymitetsrätten på Blogger så inställer sig (minst) två frågor.
1) Varför begränsar du dig plötsligt till enbart Blogger? Diskussionen började ju med Internet som helhet.
2) Om du nu begränsar dig till enbart Blogger. Varför har du då blandat in svensk lag överhuvudtaget?
Hela diskussionen började med att du hävdade att Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen gav en anonymitetsrätt på Internet. Nu verkar du backa rejält och vill istället tala om Blogger. Hur var det nu med dessa två lagar? Var ser du någon anonymitetsrätt på nätet i dem?
Medborgare X
1. Att jag blandar in grundlagarna är för att de till trots har en koppling till yttrandefriheten och anonymitetsrätten i digitala miljöer. Det blev ansatsen i min artikel.
2. Att jag begränsade mig till Blogger.com berodde av att det är den bloggtjänsten jag själv använder liksom de flesta andra bloggar som jag besöker.
3. Svensk lag kan visst ha relevans för blogger. Vad gäller grundlagsskyddet så har jag ju besvarat detta både i min artikel och mitt kommentatorsfält. Du må väl vara läskunnig, annars skriver jag ju i onödan.
Visst kan man hävda att jag fick backa något, det är en tolkningsfråga snarare än en bevisfråga. Men jag skulle nog hellre vilja säga att min lilla utredning fick mig att nyansera mig.
Medborgare X: Det jag skrev handlade inte främst om de juridiska aspekterna på anonymitet på nätet, även om jag tycker detta är mycket viktigt och intressant, utan snarare om de psykologiska komplikationerna som kanske (det handlar om spekulationer från min sida) kan uppstå.
/IAMB
Skicka en kommentar