lördag 16 maj 2009

Odells aktion

... har jag ingen klar åsikt om.
Jag känner någon sorts vag sympati. Kan hålla med Marcus Birro då han sa (i Kvällsöppet) att han först hade varit emot, men svängt om när han fick höra att hon upprepade en traumatisk händelse ett antal år tidigare.
Konst är att gå tillbaks och möta sina demoner, sa han.
(Låt gå för att Marcus Birro tog avstånd ett antal gånger från mitt möte med mina demoner: min gissning är att skillnaden beror på att Odell inte är författare, hon är alltså inte inne och klampar på Birros revir).

Det var inte bara en ploj, det fanns en smärtsam verklighet i bakgrunden.

Men jag tycker nog ändå att hon - eller Konstfack - ska fällas. Det är ju allvar. I rätten bör det bli bedömt som om någon annan hade gjort likadant (alltså inte som ett särfall, inte som konst). Odell sa också i Kvällsöppet att hon var beredd att ta konsekvenserna.

Förhoppningsvis får Odell inte böter utan fängelse istället. Det har iallafall jag tänkt kräva om jag blir dömd någon gång. Det kan vara lärorikt att sitta i fängelse ett tag.

Ann Heberleins artikel på Expressens kultursida är läsvärd. Hon har perspektiv, och menar att aktionen var oetisk. Per Wirtén skriver också bra till försvar för Odell, här.

Men de två bluddermakarna Björn Wiman och Sverker Sörlin resonerar som om konstnärer var en klass för sig med självklar rätt att glida ovanpå. Wiman använder också en låtsasfeministisk klyscha när han kallar överläkaren som stämde Odell för "lättkränkt medial alfahane".

Han måste ha syftat på någon annan.

9 kommentarer:

  1. hahaha...

    För övrigt sant att "alfahanne" används lite väl ofta.

    SvaraRadera
  2. Det är två olika situationer att ha/uppleva psykos och att låtsas ha psykos. Omgivningen reagerade när en person låtsades ha en psykos i detta fallet.
    Har psykisk sjukdom på nära håll och vet att psykvården inte är var den borde vara, den kan bli mycket bättre. Men är det rätt att fejka psykisk sjukdom för att få den bättre?

    SvaraRadera
  3. Katarina: kanske hade handlingen ett moraliskt syfte, svårt att veta. Men den kan fortfarande vara olaglig, lag och moral är inte riktigt samma sak alla gånger och ska inte heller vara det.

    Däremot tycker jag efter lite eftertanke att Marcus Birros snack om demoner och konst var i samma kategori som Björn Wimans tal om mediala alfahannar. Ordbajseri.

    SvaraRadera
  4. Jag ser Odells handlade enbart ur synvinkeln att hon ville ses. Nu är hon sedd! Alla vet vem hon är. Om Odell sagt att just detta var anledningen till sitt "konstverk" hade jag förstått, men alla andra förklaringar eller snarare bortförklaringar är i mina ögon patetiska.

    Hittade en rolig kommentar på Flashback apropå konst:

    Person 1. Vad gör du nuförtiden?
    Person 2. Jag är konstnär och tillverkar paraplyer.

    Person 1. Va! Det är väl ingen konst!
    Person 2. Inte det! Försök själv ska du se!

    SvaraRadera
  5. Jag fick inte intrycket att syftet bara var att bli kändis. Men vem vet.
    Däremot tycker jag att frågan "hur långt får konsten gå" är helt felställd, och att det hela ska bedömas som vilket fall som helst, som om någon gjorde samma sak på eget bevåg.

    SvaraRadera
  6. Men birro hamnar ju fel genom att han inte tycks se skillnad på ett kontverks incitament, konstnärens intention och konstverkets slutliga karaktär. Odell säger sig ha velat återskapa ett tidigare självmotdsförsök, men som jag ser det syftar konstverket till att belysa vissa väldigt specifika problem i dagens psykiatri. Konstverket skiljer sig därmed till sin karaktär inte principiellt från ett konstnärligt verk som vill diskutera varför vi får köra 50 i stadsbebyggelse istället för 70. Det har alltså inget som helst med att bearbeta inre demoner att göra.

    SvaraRadera
  7. Tål att tänka på - helt bortom rätt och fel, lagligt och olagligt kan jag fundera på själva upprepningen, hon gick ju sig själv i spåren men denna gång reagerade omvärlden lite annorlunda (som jag fattat det).

    SvaraRadera
  8. Maja, dina analyser av Odell är de bästa jag läst hittils. Intressant vore att diskutera hur reaktionerna hade blivit om en journalist gjort samma sak men i journalistiskt syfte.

    SvaraRadera
  9. Lisa: Tack.
    mycket intressant - jag tror inte att det hade blivit riktigt lika stor upprördhet om en journalist gjort samma sak. Indignation kanske, men inte lika stor. Men det är en gissning.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)