Yttrandefrihet ingen lek med tennsoldater

Det visade sig vara en dålig idé att låsa in camorrabossar i samma strängt bevakade hus. Det är ju det som redan sker, och det enda som händer är att de snackar ihop sig och intrigerar, eller att de börjar slåss.

Ett annat snillrikare infall fick jag i morse: skicka Lars Vilks och Mohamed Omar till en tistel-ö.
Inte ska idioter få styra världsutvecklingen ännu en gång. Yttrandefrihet är ingen lek med tennsoldater.

Och så har jag fått veta att mitt nya opus filiokus inte kan komma ut förrän hösten 2011. Huvvaligen, vad är det för skit som ska ut före, då?

Jag har dristat mig till att framföra några objektiva, naturliga argument för att romanen bör komma i februari/mars. Får se om det funkar.

Det här var något essäkursarna på Södertörn blev förvånade över: vilken lång tid det tar innan böcker kommer ut.

Det lär vara så att det gick snabbare att få Gutenbergs Bibel i tryck, än det är att ge ut en svensk roman. Teknikens framsteg har lett till långsamhet i produktionen.

Sen har ett italienskt parti bett mig skriva under på ett upprop mot olagliga valaffischer. Får se, jag är snål med att skriva under på upprop.

Splatterjournalistiken fortsätter givetvis: Aftonbladet och Expressen, vår kulturs spetälska bröder, släpper ifrån sig andras likdelar.

Kanske bör jag titta på del tre av Bonnierdokumentären (såg första delen, mer eller mindre ett okritiskt hovreportage i Bonnierägda TV 4, men det var ändå rätt intressant, i synnerhet detta med antisemitismen under andra världskriget.
Bör väl hålla koll på om och hur det pratas om skandalen 2007, och i så fall om det fortfarande är så att etablissemanget fastnat med tungan på namngivningens frysta räcke (hoho, på metaforhumör idag).

"Utgivningen av Myggor och tigrar skadar Albert Bonniers förlags anseende" löd den vintern rubriken till ledarartikeln i Svensk Bokhandel, den som går ut till alla bokhandlar, bibliotek, kritiker, redaktioner med mera i hela Sverige.
Det var då en väldig fixering vid anseende.