Några kommentarer till tidningen Journalistens sammanfattning av Gömdaskandalen:
Nej, det hade inte räckt med att utelämna undertiteln "en sann historia". Boken lanserades ju medvetet just som en sann historia. Allt står och faller med det. Boken är direkt kopplad till uttalanden i media, till Liza Marklunds artiklar om Elisabeth Hermon, till ett asylärende som fortfarande inte är tillräckligt utrett, till politikers uttalanden och eventuella ingripanden, med mera.
Att dra in klichén att det är en författares jobb att ljuga skorrar falskt i sammanhanget.
Detta argumenterar jag för i en artikel på Newsmill, här.
För det andra var Liza Marklund helt uppenbart pådrivande, hon har inte alls bara återgivit Mias berättelse utan varit med om att forma den. Hon kan inte längre åberopa sig på källskyddet. Det är hon som har skapat melodramen. Det är inte långsökt att anta att det var hon som hittade på uppgiften om Sabra och Chatila, till exempel.
För det tredje projicerar Marklund sina egna later på Monica Antonsson när hon hävdar att Antonsson startade sin blogg som ett marknadsföringstrick. Så resonerar bara den som inte tror att någon kan brinna för en sak.
En journalist som påstår sig driva en agenda efter att hon besökt åklagaren och tingsrätten i Luleå, Liza som sen i sitt fortsatta arbete på en tidning (X-pressen) hänger ut en annan kvinna som hjälper kvinnor som sen väljer att gömma sig bakom en då ansvarig utgivare och sen bakom källskydd o sen efter Mias framträdande i A-Bladet fjärmar sig från personen som man bet om att få skriva om.
SvaraRaderaMan dragit in agendan i riksdagen, fått politiker att tro på sanningen, bankat skiten ur en av papporna och personligen medverkat till att två barn inte fått rätt till 2 sociala baser. Möjlighet at få bilda sig egna uppfattningar om rätt eller fel. Träffas som syskon. Föräldrar, farföräldrar fått lida och själv medverkat till att påverka en anna relation och famije tragedi för att man inte kan be om ursäkt. Att bidra till att redaktörer och förlag nu hamnar i kris i stället för att uppriktigt be drabbade om ursäkt.
Dessutom borde man ta i beaktning att ansvariga politiker och inblandade politiker skyndsamt borde ändra på lagar och direktiv som grundats på dessa böcker och remissinstanser som då fått råda så att lögn inte längre får löna sig och att Daddys dotter kan få eftersom någon av dom borde sätta ner foten och säga ifrån eller erkänna.
Så här gör man inte när konsekvensen är den att de som drabbas är barn.
Man skall alltid tänka orsak och verkan, historia, sanning och konsekvens.
Inte påstås sig skriva fakta eller fiktion då det handlar om riktiga människor.
En arg.
Leroy
Kan ni inte släppa det här nu - tänkte jag ett tag. Eller länge faktiskt. Men det är egetnligen först nu jag börjar förstå. Vilken jävla soppa. Jo visst - det var förlaget som ville ha underrubriken en sann historia och inte Liza Marklund, det var chefen som satte ut Hermonns id-nummer trots att Marklund var emot (det tror inte jag ett dugg på), hon visste minsann INGENTING om att mannen med de mörka ögonen blivit överkörd och så vidare och så vidare (vilken bra research, det borde ju ha varit lätt att kolla upp). Absolut noll fortroende för journalister kvar.
SvaraRaderaIa
Hej!
SvaraRaderaJo, Marklund, Guillou med flera aktörer har gjort några historiska missar. Inte minst uttalat sig auktoritärt mot bloggosfären, medborgarjournalistiken, ja medborgare över huvud taget. Förakt för Elisabeth och Osama, ointresse för Oxelösund, sen håller de väl Mia gisslan mer eller mindre: de har iallafall inte gjort något för att verka för en återförening, att syskon ska få träffa varandra, dotter sin far och vice versa.
Jag vet från min tid i kulturmedia att det finns folk där som betraktar sig som ett slags aristokrati. Det är helt knäppt. Har man en tidning i ryggen (eller flera) anses man intouchable.
OK här kommer analysen: Guillou är överklass, Marklund vill tillhöra överklassen.
Det har varit mycket viftade med censur.
Enligt min hulda mening.
Good morning!
Håller med dig i din analys, Maja. Vasst och centrerat, som oftast.
SvaraRaderaMaja glömmer den rasistiska aspekten på skandalen. Gömda och Asyl är bästsäljare på Marklunds kittlande av en antimuslimsk skräckfantasi, dvs andra sidan av shejkromantiken.
SvaraRaderaInte finns bästsäljarfenomenet Marklund med i Andreas Malms aktuella bok
och jag har inte heller sett en enda recensent av Malm uppmärksamma Marklunds lika medvetna som enormt säljande rasism.
En tillfällighet?
Monica visade att Marklunds rasism säljer på tarvliga lögner.
För detta får hon ingen credit i Journalisten.
Det borde hon ha i stora lass. Rasism på svenska bör inte vara en ny företeelse i ett land där akademiledamoten Albert Engström sålde bra på sina antisemitiska skämtteckningar.
Rubrikerna från Vännäs om hot och mobbing av irakiska flyktingfamiljer är en annan påminnelse om ämnets aktualitet.
Anonym: du har helt rätt.
SvaraRaderaMona Sahlin talade om "Mia" och hävdade att det fanns flera andra svenska kvinnor som behövde gå i asyl. Ett sensationellt påstående. Hon och Liza Marklund var/är såvitt jag begriper rätt nära vänner. Marklund har även skrivit en deckare åt Thomas Bodström. Därför är det så viktigt att politikers inblandning i asylärendet blir utrett.
Jag tycker fallet Joline är gripande. Jag tycker att Osama, mannen med den stora mustaschen, är gripande. Klart att man inte ens får slå en kvinna som är så manipulativ, falsk och dum som Mia. Absolut aldrig någonsin. Han satt av två månader, ångrade sig, bad om förlåtelse.
Gisslandrama, k-pistgäng, massmord, våldtäkt, barnmisshandel, uttalanden från rättsspsyk, förföljelse - med mera - allt det är dikt, eller närmare bestämt lögn och förbannad lögn.
Monica Antonsson har gjort en jättebragd. Hon borde ha Zolà-priset.
Maja tack för en mycket välskriven och genomlysande artikel kring gömdaskandalen.
SvaraRadera