Antonio Cardillo

Det var bröderna Di Biasi som låg bakom morden på Antonio Cardillo och Umberto Melotti. Det hävdar botgöraren Ciro Verdicchio, svärson till Luigi Di Biasi.
Om detta kan man läsa här.
Det kommer inte som någon överraskning, men artikeln innehåller två intressanta uppgifter. Den ena är att mordet på Antonio Cardillo var "clamoroso", uppseendeväckande, snudd på chockerande; det antyds också att det var föremål för dispyt. De protester, den högljudda upprördhet jag hörde efter skotten som tog tjugotvååringens liv kan tyda på att mordet betraktades som en "infamità". Mordet på Umberto Melotti satte inte den typen av känslor i svallning i kvarteren.

Den andra uppgiften är att beslutet om mordet på Cardillo fattades "inför rigoröst lyckta dörrar", "i sträng avskildhet" ("rigorosamente a porte chiuse"). Är inte det överflödig information? Och i så fall: det särskilt upprörda gräl jag såg, det som avbröts av en kvinna som inte ville ha den sortens diskussioner under balkongen (gräl förekom annars ofta), det flagranta exemplet på hur "det osynliga blir synligt" som det heter inom den napoletanska terminologin, kan den abnormiteten slätas ut i efterhand genom att man framhäver det som borde ha varit normalt? Utan syfte. Utan biavsikt.

Kvarteren svällde, jäste efter bägge morden. De blev svulstigare. Hungern satt i gatstenen, i husväggarna. Sedan likgiltig mättnad.