Sanningen skall göra eder fria

Och så har Monica Antonsson blivit friad av JK.
Det skrället "Mia" anmälde henne för brott mot källskyddet.

För oinsatta är Mia den så kallade hjältinnan i "Gömda", "Asyl" och några andra fabricerade böcker vars namn jag glömt. Alla är skrivna av någon annan än "Mia".

Jo, Mia är ett skrälle, och sådana har rätt att existera. Jag använder inte uttrycket white trash. Jag tycker inte att några människor ska buntas ihop och få sådana tillmälen. Ett tag tyckte jag också att Monica Antonsson var lite väl hård mot henne i sin bok. Det är väl inget fel med att gå och ragga på flyktingförläggningar?

Sedan - när jag läst och sett intervjuer med "Mia" - fick jag intrycket av efterblivenhet, genetisk (ja, förlåt men det var mitt inryck) dumhet i kombination med list och egocentricitet. Korkad och förslagen. Grovt ohederlig och trixig, närmast analfabet. Konstig och nästan sadistisk inställning till sina barn.

Ett monster.

Och givetvis väldigt långt från porträttet i Gömda. Ska jag vara uppriktig så tänkte jag "o herregud..." när jag såg och hörde Mia.

Problemet med "Mia" är inte att hon är en osympatisk kvinna utan att hon är en industri. Givetvis är det ett stort bekymmer i sig att böckerna har gått ut över verkliga människor. Sonen som blev övergiven, en pappa som förlorade kontakten med sin dotter, en vänlig kvinna på en kvinnojour, med flera. En rad verkliga människor som offrades för en lukrativ melodram. Allt detta hade inte hänt om det inte funnits habila kvällstidningsjournalister utan skrupler runt henne.

Liza Marklunds hat mot "socialkärringar" fick henne att plocka pengar ur egen ficka för att skicka Mia utomlands (till Chile). Storyn fick inte spricka. Samhället fick inte försöka hitta en bättre lösning. Barnen fick inte vara i fokus. Detta var mycket viktigt eftersom deckarförfattarinnan och journalisten Marklund måste få ihop en historia.

Problemet var Mias nye man (han som blev en trygg norrlänning i boken). Eller så var problemet Mia själv. Att ge en realistisk återgivning av det hela skulle hur som helst inte slå an på media.

När Mia inte mindes rätt saker drev Liza Marklund på. Om Mia hade svårt att "minnas" blev Liza Marklund irriterad.

Liza Marklunds konstruktion av en oskuldsfull medelklasskvinna och helylle banktjänsteman går helt i linje med det folkförakt som Åsa Linderborg blottlade i en artikel (före Gömdaskandalen). Det är totalt omänskligt. Oförblommerat hat mot folket. En förutsättning för Marklunds karriär och uppburenhet.

Det går inte att säga att Liza Marklund har utnyttjat white-trash-Mia eller att Mia har utnyttjat Liza Marklund. På något sätt har Marklund i sin strävan efter en plats i solen begagnat sig av det hon mest föraktar - ungefär som kvällstidningarna gör det.

Nu har polisen förhört dem som uttalar sig i Monica Antonssons bok under två månaders tid. Är det en bra prioritet av resurser? Svårt att tro det. Polisen har friat Monica Antonsson, som de friade Elisabeth Hermon. Och om jag inte missförstått något tycker polisen att detta är något av ett slöseri, en ganska felriktad satsning.

Liza Marklund är en lycksökerska i mediebranschen och hon har kostat samhället en hel del. Det kommer hon att fortsätta med. Man ska inte göra sig några illusioner, hon kommer att fortsätta skriva krönikor som i sig (helt bortsett från Gömdaskandalen) är avslöjande.

Jag väntar på en etisk granskning. Har journalister rätt att själva göra en polisanmälan för att skapa en story? Jag tänker på Marklunds polisanmälan mot Elisabeth Hermon.

Om ingen sätter stopp kan media fortsätta att manipulera samhällsinstitutionerna och försöka köpa sig fria utan att någon avkrävs ansvar.

Debatten om Gömda befinner sig i kärnan av vår tids verklighet och vår tids fördomar och vedertagna åsikter.

Radikalfeminister menar att all heterosexualitet är av ondo, och att misshandel och våldtäkt är ett uttryck för mannens egentliga natur i alla tider. Det enda möjliga alternativet är lesbianism. Pojkfoster bör aborteras.

Högerskribenter menar att män från Mellanöstern är av en särskild sort vilket legitimerar Gömda även om den är osann, det behövs ingen konkretion för "vi" vet redan att det sitter i deras kultur, om det inte hände exakt som det återges i Gömda så är det ändå sant på ett mer övergripande plan.

Aftonbladet drar nytta av manliga och kvinnliga sexfantasier då de lockar med löpsedeln: "Hon blev mördad i sängen", samtidigt som den snaskiga kampanjen förklär sig till feminism och är ett försök att försvara den verkliga babyloniska skökan, Liza Marklund.

Nå, allt detta är spetälska. Men det kommer inte att vara så länge till.