lördag 2 maj 2009

Psykopater och sykofanter

"Hur viktigt är det här på en skala, där man måste väga in massvåldtäkterna i Kongo?"

Många kvinnor, i synnerhet feminister, känner nog igen detta viftande med munkavle:

Håll käft för i Sverige har kvinnor det bra. Punkt.

När en manlig skribent ställde massvåldtäkterna i Kongo mot Myggor och tigrar så blev jag särskilt illa till mods eftersom jag faktiskt har blivit våldtagen. Det var otäckt att bli slagen i huvudet med våldtäkt. Jag klappade ihop.

(Något halvår senare funderade samme skribent över varför han skrivit som han hade gjort, vilket i någon mån hedrade honom).

Jag kommer att tänka på detta apropå Aftonbladets nya utspel för att skydda Liza Marklund.

"För ett par månader sedan rasade med stor frenesi debatten om Gömda. I morgon startar vi en mycket viktigare diskussion om män som mördar kvinnor", skriver Jan Helin.

Han är en dålig retoriker. Alldeles för genomskinlig.
Problemet är att en del Aftonbladetläsare kan gå på det.

Aftonbladet skriver alltså om kvinnor som har blivit dödade av sina män, och det hade de kunnat göra utan att koppla det hela till Gömda. Det hade varit hederligare. Nu framstår det som ett slags "ingen rök utan eld" till försvar för verklighetsförvrängningen i Gömda. Det hade kunnat undvikas om den kopplingen inte hade gjorts av Aftonbladets chefredaktör. En saklig granskning är inte att vänta därifrån.

Möjligen är det att gå för långt att påstå att reportrarna "grävt sig igenom polisanmälningar" om dödligt våld mot kvinnor under två månaders tid som ett led i en ny strategi för att försvara en ytlig journalistkollega. Även om man vet hur det går till i tidningsbranschen. Eller att de gjort det för att sälja lösnummer. Det förefaller ändå lite för horribelt.

Ingen förväntar sig sanning av en kvällstidning. Det kvarstår ändock att Liza Marklund satt beredd med en fotograf för att slå mynt av Elisabeth Hermons förnedring. När uppföljaren till den artikelserien blev refuserad av Expressen gjorde hon en bok av det hela: Gömda. Sigge Eklund och hela kontaktnätet i media var och är beredda att täcka upp för henne.

Ovarsamhet med sanningen och med uppdraget att granska utan förbehåll. Ett slirigt och krasst användande språket som hela tiden fungerar förledande på allmänheten.

Jan Helin skriver: "Män som mördar kvinnor de lovat att älska genomför beräknande, kalla mord."

Det tilltalar pöbelmentaliteten. Folket i sig är ingen pöbel. Pöbelmentalitet förflyttar sig smidigt mellan klasserna. När pöbelmentaliteten drar igång försvinner alla distinktioner.

Titta närmare på det uttalandet.
"Män som mördar kvinnor de lovat att älska genomför beräknande, kalla mord."

Det Jan Helin gör här, är att han rör om i juridiken. Han riktar sig till känslorna -"lovat att älska" - "beräknande, kalla".
Han upphäver alltså den juridiska åtskillnaden mellan dråp, vållande till annans död och mord. Definitionen på mord är något Jan Helin bestämmer över.
Så skriver inte den som arbetar för upplysning.

Krokodiltårarna droppar ner i punchglaset när han skriver: "lovat att älska". Strängt taget är det inte så bra att döda någon man aldrig har lovat att älska heller.

"Den farligaste platsen för en kvinna är den egna sängen", slår Aftonbladets chefredaktör fast.

Men låt er inte luras, Aftonbladet har inte blivit radikalfeminister. Mord på kvinnor säljer. En kvinnas döda kropp kommer alltid att kittla. Liza Marklund kommer att fortsätta tjäna pengar på lusten till våld, på viljan att uppmuntra människors sämsta tendenser. "Den farligaste platsen för en kvinna är den egna sängen" dundrar Aftonbladet, kanske ökar skilsmässotrenden, manshatet, men det är inte Aftonbladets syfte. Syftet är att exploatera, som alltid.

I stor förhoppning om att papperstidningarna går mot sin snara död, återvänder jag till musiken och samlar mig.

För övrigt vill jag rekommendera en artikel av Johan Lundberg på Newsmill.

Johan Lundberg är en hederlig konservativ skribent. Han är inte opportunist. I artikeln på Newsmill skriver han bland annat att han vägrats replikrätt av Aftonbladet kultur med orden att han var "grälsjuk" och "svamlig". Om hans påstående stämmer har tongångarna inte förändrats sedan min tid där: "för yvigt" och "obegripligt" var också en vanlig motivering för att vifta undan artiklar med åsikter som ansågs misshagliga. Dessutom hävdar Johan Lundberg att det har förekommit något slags redaktionellt ingrepp i en annan skribents artikel. Det är allvarligt, och vi väntar på ett bemötande.

22 kommentarer:

  1. KimhZa Bremer3 maj 2009 12:52

    Jättebra skrivet!

    SvaraRadera
  2. Väldigt skönt att du så tydligt stödjer Johan Lundberg mot Aftonbladet kultur, denna vansinnets högborg.

    SvaraRadera
  3. Maja,

    Martin "Berezovskij" Aagård förklarar vad som hände och varför han petade i Kälvemarks text här:
    http://www.journalisten.se/kronika/19249/hatkampanj-i-staellet-foer-debatt

    För övrigt vore det underbart om du kunde skriva om Gömda-debatten i någon av *de riktiga* tidningarna. Men jag vet ju att de är måttligt intresserade vid det här laget...

    SvaraRadera
  4. Gunilla:
    Jaha, inte vet jag. Vad har Jung med saken att göra? Och varför skriver de så mycket om Axess om de uppfattar det som meningslöst - nu "extra meningslöst" - att få svar därifrån?

    Mitt uppe i deklarationen...

    SvaraRadera
  5. Däremot är det ju inget som precis räcker för att kräva Åsa Linderborgs avgång, som Johan Norberg antytt.

    SvaraRadera
  6. Hansa: Johan Lundberg och jag har olika åsikter om mycket men jag uppskattar att han utan att snegla driver en kulturkonservativ linje. DN kultur är inte bättre än Aftonbladet kultur, varken när det gäller replikrätt eller frihetlighet.
    Om Aftonbladet kultur har gått in och ändrat i en artikel så att innehållet väsentligt förändrats så är det ett tecken på en allvarlig kris. Det återstår att se, men självklart borde Johan Lundberg ha fått in en replik.

    SvaraRadera
  7. Nu har jag läst Torsten Kälvemarks artikel, med det redaktionella tillägget //Engelsbergsseminariet//...

    "som arrangeras av familjen Ax:son Johnssons stiftelse som även bekostar tidningen Axess."

    Så får man inte göra. Det är inte en lapsus, som AB:s kulturchefer hävdar.

    SvaraRadera
  8. Tack för bra synpunkter Maja, det är inte utan att det känns obehagligt med denna massiva kraft, som man från Aftonbladet sätter in när man ska ge sig på någon som inte passar in i det hemmasnickrade regelverk som man bestämt sig för att medierna bör spela efter.

    Kampanjen nu rörande kvinnovåldet är problematisk av just de skäl som anges här: så safe, så oantastlig och samtidigt en så effektivt sårande dolkstöt mot Liza Marklunds vedersakare.

    Dagens kulturliv tycks handla till 99 procent om positionering. Det är extremt viktigt att hela tiden omfatta den rätta smaken, varje minimal avvikelse från vissa grundaxiom om vad som är de rätta åsikterna för dagen, förses med vissa kodord som ska markera att vederbörande har fullkomligt idiotiska uppfattningar som inte bör tas på allvar, alltmedan medgörlighet på gränsen till det debila belönas rikligt. Och alltmedan man överser med att diverse tidigare helt ljusskygga idéer, såsom förintelseförnekelse, kan få frodas alltmer fritt - i toleransens namn.

    SvaraRadera
  9. Johan: Jag är helt överens med den analysen.
    Positioneringen är ett grundläggande drag över hela fältet (egentligen meningslöst att tala om vänster och höger eftersom det handlar så mycket om modeåsikter).
    Där finns en enorm aggressivitet och det är totalt förbjudet att kritisera dem som råkar ha en position. De ska uppvaktas på middagar och får aldrig nämnas annat än med positiva ordalag. Avviker någon från det kan det gå så långt att de försöker driva den personen till självmord. Det är fullständigt galet alltihop. Jag uppfattade inte Aftonbladet kultur som "vänster" när jag var där. Men de var förtjusta i makt.

    SvaraRadera
  10. Maja, Nej, det har nog i grunden väldigt lite med höger och vänster att göra. Det är bara att testa hur reaktionerna blir om man ifrågasätter exempelvis modernismen och hävdar att man kan bygga, skriva eller göra konst på andra sätt än dem som är förhärskande just nu, i Sverige 2009. En dylik position kan man ju inta och argumentera för både om man befinner sig på höger- och på vänsterkanten. Men inom den snäva del av kulturvärlden som härskar på de flesta kulturredaktioner utmålas den som påstår något sådant som en galenpanna som har fått hela 1900-talsutvecklingen om bakfoten. Jag blir uppriktigt förvånad över den aggressivitet som man visar inför varje försök att på den egna verksamheten tillämpa det kritiska tänkande som alla säger sig omhulda men som så få verkar vilja tillämpa på områden där det inte är fullkomligt safe. Jag har i ärlighetens namn inte helt lätt att förstå varifrån den där mob-mentaliteten kommer – om det har att göra med att de belöningssystem som finns i svenskt kulturliv är så enahanda?

    SvaraRadera
  11. Johan: jo, även om jag själv nog betraktar mig som modernist så tror jag att det nervösa sökandet efter trender och nyheter inte är så bra. Det är inte säkert att det blir någon egentlig förnyelse av litteraturen om kritiker bara jämför årets böcker med fjolårets och hela tiden letar efter nya sensationer. Det är en aning överdrivet, men det ser nästan ut så idag...

    SvaraRadera
  12. Det är bara tio av hundra som läser kultur- och ledarsidor. Kanske lika bra. Jag tycker AB:s kultursida har blivit mycket dålig. Fult typsnitt och tråkiga texter.

    SvaraRadera
  13. Är det tio procent? På sätt och vis är det ganska bra (om jag får vara optimistisk).

    Åsa Linderborg behövs som skribent. Jag läser inte AB kultur så ofta (inte heller andra kultursidor) men jag tycker väl också att de inte har särskilt många läsvärda skribenter. Tror inte på grejen att främst fokusera på två block: politiska texter och populärkultur.
    Sen har de ett tungt lass att dra: de vill vara ett vänsterforum, vilket är bra, men vänster måste omdefinieras, det är inte säkert att någon som "tycker rätt" om vissa frågor skriver särskilt intressanta texter. Sen dras de med ett vi-och-dom-tänkande (som illustrerades av Aagårds guilt-by-association- tillägg till en artikel) som inte alltid håller i detaljerna.

    SvaraRadera
  14. Helena Palena: för övrigt tror jag att mer och mer av diskussionerna kommer att flyttas över till nätet, och att det är en positiv utveckling. Hur mycket Guillou än skulle vilja förhindra det.
    Tyvärr är det gratisskriverier, men the best things in life are free.

    SvaraRadera
  15. Jag har personligen inget emot modernistisk estetik som sådan, utan det handlar ju alltid ytterst sett om hur slutresultatet blir. Det som däremot stör mig är den där dogmatismen som gör att man ser den modernistiska utvecklingen som naturgiven. Jag vill ju snarare se det som att det finns ett antal stildrag som man kan använda sig av helt fritt och att det är just resultatet som är avgörande för kvaliteten. Dessvärre så förefaller en stor del av kritikerkåren fångna i en romantisk-modernistisk historiesyn som jag uppfattar som i högsta grad provisorisk och tidsbunden och som har lett till att en mängd intressanta konstnärskap kommit att marginaliseras under 1900-talet på ett trist och oförtjänt sätt. Och till att vi idag har en trist likriktad litterär scen, vilket iofs gäller poesin i betydligt högre grad än prosan.

    SvaraRadera
  16. Ja, och det är inte heller helt lätt att definiera modernism. Egentligen har modernismen väl ganska sällan handlat om att ta avstånd från den litterära traditionen. Att arbeta i en tradition är inte mindre originellt eller värdefullt än att ha anspråk på att vara "nyskapande" - och det nyskapande kan bli ett ganska likriktat mode.
    När jag håller föredrag brukar jag säga att studenterna ska läsa klassiker. Ibland har det kommit protester, men för det mesta tycker de att det är en intressant åsikt.

    SvaraRadera
  17. Nej exakt, den syn på konst- och litteraturhistorien som just nu dominerar inom litteratursverige bygger ju på en vulgär uppfattning om modernismen som liktydig med någon sorts reklambyrå-avantgardism. Och visst: min uppfattning från universitetet är densamma, att det mest är inom lärarkollegiet som rädslan finns för att läsa klassiker. Bland studenter så klagas det nästan aldrig.

    SvaraRadera
  18. Men den här ingressen på Axess TV har jag haft mycket roligt åt. Presentation av programmet Det fantastiska ljuset:

    "Brittisk dokumentärserie om ljuset. Hur hade tillvaron tett sig utan det livgivande ljuset? Newtons, Galileis och Faradays upptäckter har haft stor betydelse för mänskligheten."

    Det låter som om det var N, G och F som uppfann ljuset. Hädiskt!

    SvaraRadera
  19. hahaha, ja den har jag faktsikt missat. Bara meningen "Hur hade tillvaron tett sig utan det livgivande ljuset" är ju underbar!

    SvaraRadera
  20. Jo, och det finns fler:

    "Blixtar - När naturen ger igen. Naturens vapen"
    Sen står det att naturen slår till "planlöst".

    Populärvetenskap är nästan alltid på det sättet. Det är rätt intressant i sig att kolla på hur det pratas om vetenskap.

    SvaraRadera
  21. Uppgifterna om att jag är en del av Liza Marklunds kontaktnät är felaktiga. Ta gärna bort dem från din blogg. Jag har aldrig träffat henne. Anledningen till att jag påtalar detta är inte bara att det är fel utan för att jag var minst lika engagerad i frågan som du i våras, MOT marklund. Tack på förhand. Sigge Eklund

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)