Forget about it, knott

En ganska ledsen anonym "Linus" bad mig försvinna - varför vet jag inte riktigt, vem ska trösta Linus och för vaddå? Det ville han inte säga. Eller hon.
Jag sa som man brukar i dessa sammanhang: läs en annan blogg. Forget about it, knott.

"Bättre att hejda i tid än att fylla till bredden
En skarpt slipad egg blir snabbt slö" -

Jag hade seminarium för essäkursen på Södertörn igår. Engagerad skara, väldigt roligt. Någon sa att han hade uppfattat det som att jag i Myggor och tigrar kritiserar miljön, strukturerna, och inte personerna. En annan frågade om ovissheten - att man inte alltid vet vad som är mina projektioner och vad inte - och jag sa att jag tror att det är en anledning till ursinnet, att folk inte hade blivit lika arga om jag hade varit mer tvärsäker.

En undrade om min fiktiva boss alldeles på slutet var ett sätt för mig att bearbeta det som hade hänt. Ja, det var ett sätt att hantera det, en överlevnadsstrategi.

Mestadels gav jag tips efter bästa förmåga om hur man leker sig fram till en essä. Studenterna hade fått läsa "Nehrslag i språket", en essä som publicerades i tidskriften 90-tal år 93, samma år som Sprickan i ögat gavs ut. Jag betraktar den som mitt surrealistiska manifest.

* * *

På Expressens förstasida idag: "Barnen hängdes upp i krokar". Det är en bild på krokarna.

Den hade satt min fantasi i gungning när jag var liten.

* * *

Vi pratade även om maffiaromantik på Södertörn. Hur det kommer sig att maffian är en kollektiv fantasi.

Nu läser jag i Gombrowicz dagböcker:

"Litteratur är inte att upptäcka Gud, utan att upptäcka Satan. Hur orkeslös är inte litteraturen och konsten överhuvudtaget - inför Gud! Inför dygden! Den har absolut ingenting att säga i det ämnet - konsten, som är så sensuell, som till den grad går upp i 'förkroppsligandet'".

Det finns hur mycket som helst att invända mot detta. Ibland ser jag Myggor och tigrar som en uppgörelse med den estetiken ("ondskans blommor"). "Farbror Mario" får också på slutet säga åt mig att söka det goda istället. "Lämna ondskan åt proffsen".

Men Gombrowicz uppfattning (som idag mer eller mindre är allmänt vedertagen inom konsten) bottnar i den gnostiska föreställningen att det goda skulle vara orörligt, perfekt, upphöjt och okroppsligt. Någon sådan godhet existerar inte. Då är det nog närmare sanningen att godhet är ett arbete.

Däremot tror jag att jag stirrade på materien tills Satan framträdde. Observationen påverkar den iakttagna verkligheten, det säger även vetenskapsmännen.