Pausmusik

 

Gode gud i himlen nedsänkt Av två andra lika stora gudar nedsänkta Av fyra andra lika stora gudar nedsänkta Av åtta andra Lika Stora Gudar nedsänkta av sexton Andra lika stora gudar Nedsänkta av trettitvå andra lika Stora Gudar nedsänkta av sextiofyra minst lika Stora gudar nedsänkta Av minst lika stora                                                                       

Nu har verkligheten blivit nästan lika snabb som min blogg

Djefvligt preliminär rubrik. Men jag vill fästa uppmärksamheten vid att den här oansenliga nästan grå musen till blogg är i otakt med tiden men inte som något tjusigt finkulturellt utan som en fjärrskådande journalfilmsnisse. 

Ty kolla det här från förra inlägget 

"Numera kan det gå hur snabbt som helst att bli hyllad och fördömd och återupprättad av societeten"

Och se vad som händer idag.

(Mig gör det inget eftersom jag är emot Nobelpriset och än mer Nobelfesten, men vilken signal, och inte är det en slump att det sker just nu).

Detta har jag skrivit snabbare än verkligheten. 

Tillägg 21/11: ett fjompigt språk är som när det ligger nånting sött och ruttet någonstans, det kan vara en äppelskrott eller död skogsmus under kylskåpet. Ystert pladder, men låt det äckliga vara äckligt: tillåt det vämjeliga. 

Gesten, det är gesten

Byter ämne.

Konsten, vill jag lova. 

Jag älskar Oscar Wilde. Bespottad, det finns inget egenvärde i att vara bespottad. Hyllad av societeten och fördömd av societeten, har inget egenvärde. Numera kan det gå hur snabbt som helst att bli hyllad och fördömd och återupprättad av societeten eller pöbeln. Men jag gillar Oscar Wilde. Tout court. Han skrev väldigt bra. Han gick under för att han hade mer nerver och hjärta än strategiskt tänkande. Det kanske var ett hjärtlöst hjärta. Det låg en rätt bra film om Oscar Wildes sista tid på SvT Play, The Happy Prince. 

Jag gillar Sinéad O'Connor för hennes brist på ironi och Oscar Wilde för hans ironi. 

Och sen så vad skulle jag säga mer då - vad som helst utom kriget, NATO och koranbränningar. 

Jag har knappt skrivit något alls om klimatförändringarna, tror aldrig att jag tvivlat på dem, men det var inte förrän sommaren 2018 som insikten blev lite mer akut. 

Jag kanske skulle säga att det är läskigt när nyliberaler och fascister samarbetar? Att ju mer kapital de får med sig desto farligare. En av många saker de har gemensamt är att de inte står ut med konst. Jag tror att det beror på att de älskar konst men hatar den, som ett protect me from what I want.  

 

Apropå ingenting

Hamilton sa vad DN tänker

Jag håller fast vid min konspirationsteori, det är skumt att koranbränningarna tillåts fortsätta. De hade kunnat stoppas eller flyttas till en mer undanskymd plats, det finns lagligt utrymme för det, men åklagarmyndigheten har inte ens prövat anmälningarna om hets mot folkgrupp. Att polisen, åklagarmyndigheten, msb, SÄPO och andra myndigheter låter det fortgå, kan inte bara vara lamhet och klantighet. De har användning för splittringen och risken för terror. 

Kränkningarna hade också kunnat flyttas, pausas eller stoppas med hänvisning till förargelseväckande beteende eller risk för rikets säkerhet. En av koranbrännarna har sagt att han kommer fortsätta bränna Koraner tills de förbjuds, det är motsatsen till en manifestation för yttrandefrihet. Det råder religionsfrihet i Sverige. Att tillåta bokbål är alltså inte att "stå upp för vårt sätt att leva".

Man måste komma ihåg att msb har gått ut med att det inte finns någon islamofobi i Sverige. Dagens nyheters ledarsida hakar nu i, och slår fast att inget av det som händer och sägs tyder på att det finns islamofobi i Sverige. Inte ens "gränsen går om de säger samma sak om judar". 

SÄPO har höjt terrorhotnivån från 3 till 4, men det skulle inte förvåna om ännu en koranbränning genomförs under stort polis- och medieuppbåd, allt medan det presenteras som principfasthet och vägran att vika sig för krav från teokratier. Medan åklagarmyndigheten gäspar och släpper anmälningarna om hets mot folkgrupp i papperskorgen. 

Gandhi hade inte givit fredsrörelsen en smäll

Oj vilken attack mot pacifism på svenska ledarsidor. 

De hatar fredsrörelsen utan att ens veta vad den står för. Själv är jag inte pacifist och skulle nog ha ganska lätt att lära mig döda, tar alltså inte åt mig av skuldbeläggandet av pacifism. Men för att ta halmgubben på allvar: det är inte fredsrörelsen - varken i Ryssland eller här - som bär ansvaret för invasionen i Ukraina, och det är inte fredsrörelsen utan självaste NATO som föreslår Ukraina förhandlingar och kompromisser. Det var inte ens fredsrörelsen som rustade ner det svenska försvaret. 

Skillnaden mellan många andra västländer och Sverige är att det nästan inte förekommer någon diskussion om kriget här. "Det är inte vårt krig" och liknande som hörs på kontinenten (det tyder på att folkopinionen i Europa inte skulle svepas med som inför det första världskriget) hörs sällan här. Ändå måste hökarna utnämna Svenska Freds och ett pyttelitet antal offentliga röster till en fiende som självaste Gandhi skulle ha givit ett knytnävsslag.

Jovisst det är en lätt försåtlig poäng att säga: "åk dit och erövra Krim själv, då, om du tror att det är vettigt". 

Men inte irrelevant. Svenska debattörer kräver av ukrainska män som inte vill kriga att de offrar sig i en motoffensiv som kan dra ut på tiden längre än första världskriget. Vem Gandhi än skulle ha drämt till så är det inte Svenska Freds. 

Fler funderingar om kriget

Dags att avsluta kriget, skriver Gp. 

Men när internationella röster föreslagit förhandlingar och kompromisser har det avvisats av Ukraina. "Kriget måste vinnas på slagfältet", Ukraina måste återta allt ockuperat territorium, inklusive Krim.

Jag vet faktiskt inte om NATO otvetydigt givit sitt klartecken till något som för en amatör verkar orealistiskt, livsfarligt, måste kosta enormt många människoliv och vara vanskligt även för att många krimbor inte verkar vilja tillhöra Ukraina. 

Eller om det mer fått hänga i luften - går det så går det. Men det militära stödet har successivt ökat, sånt som tidigare varit otänkbart för Väst (t.ex leverans av stridsvagnar, eller attacker mot mål inne i Ryssland) har förskjutits till ett ja, eller ett varken ja eller nej, och det utan att man riktigt fattar om det finns en långsiktig och genomtänkt strategi eller om det handlat om vad som brukar kallas "öppna och stänga kranens politik" -  ge tillräckligt med stöd för att kriget ska hållas igång, men inte så mycket att det kan bli besvärligt för givaren. 

 Detsamma gäller löften respektive nedtonade löften om NATO-medlemskap: Stoltenberg besöker Ukraina och säger att landet hör hemma i NATO - Biden säger att landet nog inte kan gå med i NATO under överskådlig tid, kanske aldrig. 

Mötet i Saudiarabien handlade såvitt jag förstår om att vinna internationellt stöd för Ukrainas fredsplan - det vill säga, ett ryskt tillbakadragande från ockuperade områden. Det var därför Ryssland inte var med. 

Tanken kan ha varit att bl.a Indien och Kina skulle utöva påtryckningar på Ryssland. Men det kan också ha haft ett samband med USA:s nya avtal med Saudiarabien - USA förbinder sig att försvara Saudiarabien om de blir angripna. Kanske var avsikten att saudierna skulle stoppa sitt samarbete med Ryssland i gengäld. 

Mötet i Saudiarabien framstod också som taffligt, för en amatör. Eller som något slags försök till kohandel. 

Vad skulle hända om Väst började minska det militära stödet först nu, kräva förhandlingar och att Ukraina gav upp Krim? Jag gissar på ukrainsk vrede. Partisanstrider, ökad ultranationalism, alltså inte bara någon liten ljummen svekdebatt. Hur många har redan dött under motoffensiven? Var det förgäves, fick vi inte löften om reservationslöst stöd tills Ryssland kapitulerade? 

Då hade det varit bättre om NATO-länderna någon gång i början av detta år hade sagt att motoffensiven är för farlig, det militära stödet till Ukraina handlar om att återställa och försvara gränserna före februari 2022. Men så sa de inte. 

Det är tänkbart att Ukraina kan övertalas att avsluta motoffensiven, om de får försvarsgarantier av EU. Allt fler offentliga ståndpunktare säger att man inte kan lita på USA. En mer konspirativ teori är att så länge det finns de som profiterar på kriget, kommer kranen forsa eller sippra hur många som än dör.  

Från ukrainsk sida litar man inte på att en kompromiss med Ryssland skulle leda till fred, utan bara till att Ryssland återhämtar krafter och slukar hela Ukraina. 

Det finns ingen historisk backspegel.  

Jag föredrar dock Cwejmans vankelmod framför nymorgnade karoliner.

"Krigsovilliga"

 

"Väst" säger ju att Ukraina måste vinna kriget. Dvs inte bara för sin egen skull utan Europas. USA driver på motoffensiven utan att erbjuda flygunderstöd, en slakt som flera har påpekat att de aldrig skulle utsätta sina egna trupper för.  

Samtidigt gör vapenindustrin stora vinster. En del män i Ukraina försöker fly från kriget. Män mellan 18 och 60 får inte lämna landet. Och det verkar som om miljardstödet till Ukraina bara är ett lån. Landet sätter sig i skuld till IMF och USA i första hand, som jag fattat det. Nästan som livegna. 

Nu kommer jag till min slutsats: de som inte vill slänga sig mot draktänder eller lägga sig i skyttegravar, måste kunna få asyl i Europa och bytas ut mot frivilliga. Det är ju många som faktiskt vill slåss mot ryssar. 

Gört, bara. Gört. Den här korruptionsskandalen betyder att det finns cyniker i Ukraina som säljer frisedlar. Men cynikerna i väst har frisedel utan att behöva hosta upp. 

P.S Vapenexport till Turkiet är oförsvarligt även för att Erdogan nyligen har hotat Grekland. 

Dagens citat

 

 Gode gud, det är väl ingen som kommer ihåg vad någon sagt dagen innan eller vad han har representerat eller vem han är - det är ju förmågan att byta åsikter i takt med tendenserna som skapar identiteten. Det är väl för fan ingen som bryr sig om vad en människa hade för åsikt för några år sedan. 

 

Ur Endagsvarelser, Lars Norén 

Kryssskiss

Det kan bli mer snickarglädje i korsord. Jag tänker mig spiraltrappor.  Något annat som föresvävar mig är en konstruktion i stil med trappan upp till Lustiga huset -  frågan är hur - pricka in bokstäverna på avsatser som rör sig. 

Allt det här är säkert redan gjort - BAH! Det där... Jag tycker inte det spelar så stor roll. 

Minst tusen konspirationsteorier, tack

Sverige gnager på sin Schwanzwurzel. Exporten av vapensystem till Erdogan är kanske inte riktigt lika illa som järnmalmsexporten till Hitlertyskland - varken Erdogan eller Putin har bockfötter av den storleken - men medan exporten till nazityskland minskade efter påtryckningar från de allierade, ska exporten till Turkiet öka, till Oscar Stenströms och Micael Johanssons fröjd och gamman. Vapensystemen kommer att kunna användas i Syrien, där det pågår ett utdraget proxykrig med bland andra Putin och Erdogan som aktörer. 

En gång krigsprofitör alltid krigsprofitör. Men hur korrupt får en process bli innan folk fattar att det här med NATO har ingenting med försvar av Sverige att göra och ingenting med medlidande med Ukraina? 

Svenska värnpliktiga ingår i den här dealen, den töntiga konsultsvenskan visar att det handlar om business, det är inte så där man uttrycker sig om man vill öka medvetenheten.

 

Korsord

Det har blivit avsevärt mycket svårare att göra korsord sedan paintbrushs uppdateringar blivit inkompatibla med mitt datorprogram - eller vad det egentligen handlar om. 

 

Men det är så viktiga frågor. 

Återkommer när jag fått dem på plats. 

Säg inte "legitimering av rollvalet" - säg indoktrinering

Det fortsätter välla fram nyspråk:  

"Krig är kommunikation". (DN:s ledarsida har läst en amerikansk soldat och lägger sig i spetsen för den krigspositivism som ska bli den nya svenska folksjälen, snubblande nära fascism om det nu inte är det rätt och slätt). 

"Alla ska känna sig träffade". (MSB). 

Det är inte bara den snabba historiska krängningen, frånvaron av demokratisk diskussion, kravet på djupgående mentalitetsförändring som gör att "processen" sticker ut i förhållande till andra länder - för svenska beslutsfattare ska nämligen NATO dominera "hela det civila Sverige". Det ska in och rotas i allas tankar och då behövs det konsulter och paroller. 

Det är uppenbart att de som driver på den här utvecklingen sätter försvar av Sverige sist på listan över prioriteringar. Drastiskt uttryckt? Nej, läs propagandan innantill. 

Riktigt så var det inte när andra länder en gång i tiden anslöt sig till nånting de mer eller mindre uppfattade som en försvarsallians (ja, innan out of area operations blev legio).  

I Sverige är det en ideologisk fråga som handlar om att få svenskar att bejaka krig. Göra om hela Sverige till NATO:s uppmarschområde . Förbereda svenskar på att lägga sig i skyttegravar i andra länder. Det är därför MSB inför NATO som skolämne. 

Cronache di Maja tragglar vidare. Det handlar inte om att bevara Sverigebilden som ett lätt sprucket porslinskrus men samma gamla fina fredssverige. Folk får åka iväg och kriga hur mycket de vill och var de vill. Det är ett nyliberalt smörgåsbord. Men genomskåda de jävlarna, och välj era egna strider. 

(Jag påminner om det här inlägget - "Det behöver skapas legitimitet för det rollvalet" - om en propagandakampanj som ska råda bot på att ansökan till Nato inte föregicks av någon demokratisk diskussion. Det sägs rakt ut att medborgarna inte förstår vad det handlar om. 

MSB ska ta fram en slogan - varför inte den nyspråkliga floskeln "krig är kommunikation"). 

I hast skrivet 

Påminner även om det här inlägget: Rapport till tystnaden

Påverkansoperationer från när och fjärran

Man har i Sverige inte rätt att genomföra vilka demonstrationer man önskar på exakt vilken plats som helst och vid vilken tidpunkt som helst. Många kan intyga om att manifestationer flyttas på om de anses riskabla. En rad polisbeskyddade koranbränningar är en apart tillämpning av den svenska yttrandefrihetslagen. 

Därför är det plausibelt att man mumlat inom polis och SÄPO att vi kan ha användning för det här, låt dem gå på, vi kan själva anmäla för hets mot folkgrupp för att få det prövat när det redan gjort effekt.

Så kallad identitetspolitik

När klockan vrids tillbaks till tiden då Karl XII var ärad, bör lagens visare inte dröja sig kvar i nutid. Förbud mot hädelse är på förslag, jag är på! Kriminalisering av flaggbränning. Majestätsbrott. Det kan bli slutet för "den negativa uppbyggligheten", rebelliskhet som mode. Inget mer vifsande för provokationens egen skull. 

Yttrandefrihetsgrundlagsändringen (säg Yfglä) förra året var en bit på väg mot en upphottning av det ljumma klimatet. Tyvärr gjorde vissa medieaktörer uttalanden som tydde på att de tänkte överanpassa sig efter lagen för säkerhets skull. Där försvann chansen att vara en äkta murvel. 

Yfglä framstår idag bara som ännu mer paradoxalt repressiv i förhållande till de polisbeskyddade kedjekoranbränningarna - begränsningen av yttrandefriheten gällde inte explosiva provokationer utan siktade in sig på journalistiken, och gjorde det "straffbart att lämna uppgifter som kan skada Sveriges förhållanden till andra stater eller organisationer". 

Inte långsökt att tolka det som ett sätt att hindra Chelsea Mannings från att skada Sveriges förhållande till USA och andra NATO-länder. I synnerhet kopplat till "out of area operations". Omöjliggöra Wikileaks. Politiker från flertalet håll och kanter betonade det otäcka omvärldsläget och hoten mot rikets säkerhet: en lucka i lagen måste täppas till, svenska liv runtom i världen var i fara. Exakt hur detta stod i förhållande till att svenska medier inte fick göra avslöjanden var grumligt uttalat, men stod ändå där i klartext med bjärta bokstäver. 

Det var journalistiken som skulle stävjas. Men Yfglä verkar inte skydda Sverige från påverkansoperationer. 

 Det finns en föreställning i Sverige att det enda kontroversiella är att kritisera islam, inget annat är tabu. Se där tar man miste, det finns så mycket som aldrig yttras. 

Nu hinner jag inte skriva mer, men med skärpt blick, överskärpt ibland som en människa i dödsögonblicket, upprepar jag en protest mot Sveriges naivitet och cynism, som den återspeglas i den här käcka rubriken:

"Så kan Ukraina forcera ryska försvarslinjen".

Inga ukrainska soldater ska dö för min skull. Om tidningarnas skrivbordskrigare kräver att de offrar sig, kommer de i motsvarande grad iscensätta Yfglä. 

Till yttermera misstag

 Det är suspekt att polisen gav tillstånd till koranbränning utanför Iraks ambassad i Stockholm, med tanke på att de långtifrån ger tillstånd till vilka aktioner som helst på vilken plats som helst. Det låter ibland på debatten om yttrandefrihet som om polisen bara följer svensk lag, men så är det verkligen inte. Det här är överkurs.

Kammarrätten slog visserligen fast att polismyndigheten inte hade rätt att neka tillstånd till sammankomst, och enligt svensk yttrandefrihetslag är det tillåtet att bränna skrifter som människor håller för heliga.

Men det var fullt möjligt för polisen att kräva att manifestationen flyttades till en annan tid och plats. Så gör de ofta. Det hade även SÄPO kunnat kräva med hänvisning till de kraftiga reaktioner som tidigare koranbränningar givit upphov till.

Att bränna en koran utanför just Iraks ambassad är en extra stor provokation sett till Sveriges Natoansökan, som för många runtom i världen sätter likhetstecken mellan Sverige och USA.

Det är som att slänga bränsle på inbördeskriget som blev följden av USA:s olagliga invasion i Irak.

Det här borde både polisen och SÄPO ha insett. De måste också ha vetat att någon lagändring inte krävs, för att man ska flytta en demonstration. Polisen hade kunnat säga: ok bränn på men inte där och då.

Med tanke på de frekventa varningarna för ryska påverkansoperationer med syftet att splittra och orsaka kaos, är det här en inkonsekvens, en paradox, som är lite för iögonenfallande för att bara vara svensk klantighet. Jag menar att man måste undersöka om det finns ett högerextremt inflytande inom polisen och SÄPO som ville testa om det här kunde leda till ökad polarisering. Orsaka kaos. Ge dem ökade befogenheter. Mer avlyssning, fler tillslag, fler utvisningar efter oroligheter eller kravaller.

Men visst kan det vara idioti, samma som får MSB att påstå att det inte finns islamofobi i Sverige.

Det kan handla om en blind fläck, självtillräcklighet och en känsla av att vara lika universell som osårbar.

Tragiskt och inkonsekvent nog har SÄPO inlett ett nära samarbete med islams självpåtagna försvarare Erdogan (unikt för Europa, om jag förstått saken rätt har inget annat land ett så tätt "säkerhetspolitiskt" samarbete med Turkiet som Sverige) vilket går ut på att övervaka, neka uppehållstillstånd till och utvisa kurder, ett symtom på det som brukar kallas realpolitik men som sannolikt mest är något slags krass naivitet, okunskap, vinningslystnad utan konsekvenstänk.

I omvärldens ögon är det obegripligt att man samtidigt med stort polisuppbåd ger stöd till en uppviglare som vänder halva världen mot Sverige och - för att anlägga ett mer småttigt ekonomiskt perspektiv - "riskerar natoprocessen".

Kanske handlar det om en attityd som en jurist gav uttryck för i en tidning för ett tag sen, att det är bra med provokationer för om det blir våldsamma reaktioner kan man sedan "röka ut odemokratiska krafter". Röka ut, hur då? Det är så högerextrema brukar resonera, dra igång kaos för att kunna ropa på hårda tag.

Ändra inga lagar för NATO:s, Erdogans eller militanta islamisters skull. Men framhåll inte heller bokbål som symbol för yttrandefriheten.

Koranbränningen utanför Iraks ambassad sätter kanske fokus på Sveriges cynism och naivitet, men det fanns inget självklart i den, det var inget som svenska lagar leder till per automatik.

Spöket i deras kroppar

 Inuti varje svensk bor det som bekant en liten karolin som bara vill ta på sig uniformen, gå på, stirra ryssen i vitögat och bonka.

Kom alltså ihåg att de som tjuter i högan sky om Nato bara skriker högst och på inget sätt är en majoritet. 

                                                    Cornucopia 

78 procent av svenskarna sägs vara positiva till NATO idag. KarlXII:s gengångare. 

Men en del - gissningsvis företrädelsevis kvinnor, och företrädelsevis socialdemokrater - det finns inget högern föraktar mer än socialdemokratiska kvinnor, de är till och med mer föraktade än vänstern och miljöpartiet - tror att NATO är en försvarsallians som ska skydda Sverige och svenskar från krig. Så är det inte. Det är motsatsen. Det sägs rakt ut ibland, som det gör i citatet här. Eller som när lektorn i krigsvetenskap (alltså inte nåt så mesigt som freds- och konfliktvetenskap) inskärper att svenskarna inte fattat vad NATO innebär. 

Varför 78 procent väljer det här vet bara var och en av dem. Men vem är det egentligen som skriker högst? 

Jag skulle kunna skrika "skyll er själva, era satans jävlar", men det funkar ju varken på dem som längtar efter att ta på sig uniformen och gå på, eller på dem som bara följer med strömmen. 

Säg åtminstone detta

 - Att inga ukrainska soldater ska riskera sina liv och civila liv - och ryska liv, de räknas också - för att återta Krim, med svenska vapen och amerikansk klusterammunition. Dra åtminstone gränsen där. 

Svensk offentlighet är sjuk. Vad syftar jag på då? Politiken och medierna. 

"Växa in i rollen som en röst för fred"

 

Ur René Laloux La Planète Sauvage. Jag har nog ingen rätt att lägga ut bilden här, men lånar den en stund, tills någon protesterar. 

"Turkiet säger ja"? Vrickad rubrik efter en galen dag

 

• I Turkiet växer nu kritiken mot president Erdogans ja till Sveriges Natoansökan. I det turkiska parlamentet har flera ledamöter kritiserat Erdogans besked och hotar att rösta nej till Sverige.

https://sverigesradio.se/artikel/turkiska-ledamoter-hotar-att-rosta-nej-till-sverige-i-nato

Nu säger många att de är förvånade, eller chockade. De hade alltså utgått ifrån att Erdogan är en diktator. Säger Erdogan ja röstar parlamentet som han vill i oktober. 

Vad säger det om svenska opinionsbildare, journalister, politiker, att de hurrar för att en diktator bestämmer enväldigt och blir besvikna när det visar sig finnas någon form av demokrati i Turkiet? Att de inte gjort lite research i förväg (den som läser franska tidningar blev inte förvånad), och att de omedelbart börjar diskutera oviktiga frågor, som klädsel, hur handslaget såg ut, medan de missar eller förtiger allt väsentligt?

"NATO-processen" är en kollaps både för demokratin i Sverige och för de journalistiska principerna. Jag drar dem här, de finns på wikipedia. 

• Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
• Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
• Journalistens disciplin är verifiering.
• Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.
• Journalisten måste agera självständig bevakare av makten.
• Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.
• Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
• Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
• Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.

Därför vill DN tillintetgöra Hultqvist

 De befarar att Hultqvistdoktrinen ska göra come back. Den skulle inte förvandla Sverige till NATO:s uppmarschområde, utan göra det möjligt att säga nej till kärnvapen och avvisa en allians med despoten Erdogan. Den skulle inte kräva en mentalitetsförändring (omvandlingen av Sverige till "Natos norra flank" är en annan och mycket mer omfattande och ideologisk historia). 

Se diskussionen under föregående inlägg, där jag också talar om vad det bisarra stridstjutet "Äntligen är Sverige med i Väst!" egentligen betyder. 

"Det behöver skapas legitimitet för det rollvalet"

Just som man satt och letade efter synonymer till propaganda och indoktrinering, dök det upp en eufemism: "skapa legitimitet". Subtilt nyspråk för att göra storskaliga ingrepp i människors sätt att tänka.  

 Svenskarna behöver snabbt förstå vad det innebär att vara NATO-allierad, eftersom ansökan inte föregicks av någon demokratisk diskussion. Den mentala omställningen får man driva igenom efter medlemskapet, säger en lektor i krigsvetenskap som intervjuas av SvT. 

– Våra grannländer har smärtsamma minnen av krig medan vi i Sverige inte har det historiska minnet. Just den påfrestning som ett krig kan innebära, det behöver vi förankra och diskutera, säger Magnus Christiansson. Vi är inte beredda på vad Nato kan innebära.

Förankring är en åtgärd för att få människor att underkasta sig beslut som fattades utan att de förstod konsekvenserna. Här sägs det rakt ut att det var så det gick till. 

Det kunde sanningsenligt sammanfattas: ansökan saknade demokratisk legitimitet. Men psyops mot de osäkra eller djupt och övertygat kritiska kommer att backas upp av parlamentarisk konsensus (nu har även vänsterpartiet ändrat sig). De som skapar legitimitet för rollvalet och genomdriver mentalitetsförändringen kan peka på Riksdagen. De som inte har något att rösta på bör acceptera att de inte har något att rösta på. Amerikansk klusterammunition kan avfyras med svenska vapen trots att frågan är kontroversiell i Ukraina. Aftonbladets ledarsida ser sina barn i ögonen och pratar om kärnvapen och säger att kära gamla freds-Sverige är ändå härliga gamla freds-Sverige. Hur Dadgostar gör med sina väljare är en gåta. 

Lektorn i krigsvetenskap säger utan omsvep att NATO-medlemskapet för Sverige närmare krig. Just så är det. Många har blivit intalade att det är tvärtom. 

Svenskarna ska förberedas för krigets påfrestningar.  Mellan raderna exkluderas alla med smärtsamma minnen av krig ur gemenskapen "vi i Sverige". 

Vad kallas sånt? Säg det högt. 

Utan rubrik

 Programmet Processen liknar DN:s uppfattning om Upplysning, att blända åskådarna med strålkastarljus efter att man satt skygglappar på dem så att de inte kan rikta blicken vart de vill.

Säg mig vem du lyssnar på

Att den här artikeln är kontroversiell är inte ett dugg förvånande för den som minns den massmediala njutningen under NATO:s bombningar i Jugoslavien och Libyen. 

Det är något revanschistiskt våldsamt som har pyrt länge i Sverige, och som överröstar det mesta när det orkestreras av tongivande medier. Sverige sticker ut i förhållande till många andra länder i det att bombasmer, krigshets och tvärsäkerhet - det höga tonfallet kan rentav bero på att Sverige inte har någon nutida erfarenhet av krig, känner sig osårbart och riskfritt sturskt - fått landet att kränga av sig de demokratiska processerna, stöka undan diskussionen och lämnat rätt många medborgare omedvetna om konsekvenserna och riskerna.

Karl XII:s spöke har blivit socialdemokrat. Ett NATO-medlemskap har till och med beskrivits som ett slags kontrafaktisk önskeuppfyllelse, vad bra det hade blivit om Karl XII hade segrat vid Poltava, det hade varit en seger för demokratin.  

Det finns trots allt alternativ till att sjunga nattvisor för barnen om kärnvapen och arvfiendskap.  Det finns alternativ till att längta efter att USA levererar stridsflyg till Turkiet, så att bombningar i Syrien underlättas i samma stund som svenskt NATO-medlemskap går igenom. Och alternativ till att hajpa Prigozjin som sanningssägare. 

     

Dagens citat

  

Man bör oftare undersöka det som människorna för det mesta glömmer bort, det som de inte märker och som betraktas som så välkänt att det inte anses värt en undersökning

                          Lichtenberg 

go go go allez allez allez

De hurrar i mjugg för Wagnergruppen

 Än finns det hopp om dödsdriften.

När svenskar ska lära sig läxan

att svärdet är mäktigare än ordet, då finns det inga gränser för hur djupt och ofta man bugar sig. 

Guldbus gyllenknas

Idag så kan jag tänka på Xerxes utan att bryta ihop! 

  

Han finns fortfarande. Alla jag förlorat finns fortfarande. 

Jag kanske lägger ut en video där jag läser André Breton för Atossa sen, men i så fall är jag väldigt generös. 

Gårdagens kudde

 

Blott tyst blått blir blint gult. 

Blott tyst gult blir blint blått.

fnut

Osannolikhetskalkyl

 Att Kina skulle gå över till Ukrainas sida är osannolikt med tanke på att Japan har köpt långdistansmissiler från USA, vilka kan nå mål inne i Kina.

Jag ska måla fint och bra igen

 

För barn, dårar, fredskramare, sanningspökare, 

För vuxna, förnuftiga, "segern måste vinnas"-trumpetare i största allmänhet

Var det Fredo som drog isär gardinerna?

 "I tell you, we will do it": precis upptäckt videon där Biden hotar med att stänga ner Nord Stream. Jodå, visst pekar det mesta mot USA. Det klassas väl som statsterrorism, krigshandling eller maffiadåd, och det ska väldigt mycket dum svenskhet till för att hemligstämpla och vägra Tyskland insyn.

Prins Harry skryter inte med hur många han dödat

Luxemburgstort!

 "Förstår du då inte att den allmänna bankrutten är alltför stor för att man skulle stöna över den. Detta fullständiga uppgående i dagens jämmer är mig överhuvud taget obegripligt och outhärdligt. Se till exempel hur Goethe med kyligt jämnmod stod ovanför tingen. Men betänk vad han måste uppleva: den stora franska revolutionen, som dock sedd på nära håll tog sig ut som en blodig och fullkomligt meningslös fars, och sedan från 1789 till 1815 en oavbruten kedja av krig, där världen återigen såg ut som ett lössläppt dårhus. Och hur lugnt, med vilken andlig jämvikt bedrev han inte samtidigt sina studier över växternas metamorfoser, över färgläran, över tusen ting. Jag fordrar inte, att du ska dikta som Goethe, men hans livsuppfattning - intressenas universalism, den inre harmonien - kan envar skaffa sig eller åtminstone sträva efter. Och när du säger: men Goethe var ingen politisk stridsman, så menar jag: en stridsman måste först söka stå helt över tingen, annars sjunker han med näsan ner i all smörja. Självfallet är det en stridsman i den stora stilen jag här tänker på."

Rosa Luxemburg nån gång 1917, när hon satt i fängelse, citerad i artikeln Revolutionären Rosa Luxemburg av Olof Lagercrantz, återgiven i samlingen Vårt sekel är reserverat åt lögnen, Karneval förlag

Den här glada stoltheten och nyfikenhetsandan, talet om intressenas universalism och den inre harmonien, påminner om den napoletanske revolutionären Emmanuele de Deo som jag skriver om i Myggor och tigrar,
"Emmanuele de Deo, tjugotvååringen som givit namn åt den gata där en malavitoso nu blivit mördad, var en revolutionär, jakobin och anti-Bourbon, franskinspirerad, en själsfrände till Eleonora Fonseca och han blev torterad och avrättad på Piazza Municipio 1794. Jag har på nätet hittat ett brev Emmanuele skrev till sin bror före avrättningen.
Käre bror, varför kallar du mig olycklig? Varför ge mig det epitetet? /Jag skulle avundas andra mitt öde om jag upptäckte det hos dem; detta borde räcka för att få er att inse mitt sinneslugn när jag tar emot påbudet från den högre rättvisan och från min och din Suverän. Döden väcker skräck hos den som inte har vetat att leva väl"
och så vidare, resonemangen om Emmanuele de Deo, den mördade Antonio Cardillo, upplysning och fascism osv.

Rosa Luxemburgcitatet under DET FÖRSTA världskriget kontrasterar mot dadaismens kollapskonstaterande, under och efter samma världskrig. Samt flera berömda uttalanden om att det är omöjligt att göra poesi, efter det andra världskriget och nazismens gestaltning av den europeiska chauvinismens perversa groteskeri.

Det gamla skamliga kappvändarsverige

Nya svenska antiterrorlagar väntas träda i kraft i sommar. Det handlar om inskränkning av yttrandefriheten och demonstrationsfriheten för att tillmötesgå Erdogan. Forna vänner etiketteras om till fiender. Politikers uttalanden putsas till igenkännlig slirighet av medietränare och coacher. 

I väntan på att de snabbt hopkomna lagarna ska träda i kraft, tar NATO-processen en paus. Vapenexporten som dödar kurdiska kvinnor och barn (detta är inte någon braskande retorisk figur, det handlar om blod, om död, Sveriges mycket konkreta ansvar för andra människors död, människor som tidigare varit Sveriges vänner) dvs avskaffandet av vapenembargot, tuffar på i tysthet, i väntan på att protesterna blir förbjudna. 

Trevligt att processen "tar en paus", men strypsnaran dras under tiden hårdare åt.  Alla demokratiskt sinnade bör använda pausen till att fundera inte bara över yttrandefriheten, som i värsta fall bara handlar om munväder, och munväder kan avskaffas utan att det spelar någon roll alls, tomt skramlande tunnor får gärna placeras i en stor spegelsal någonstans där de kan skramla för varandra och se sig själva ur många synvinklar, utan på hur många människoliv Sverige är berett att offra för att få vara med i en militärpakt som långtifrån bara är en försvarsallians. 

Värt att betänka även varför människoliv värderas så olika. 

Oaktsam försvars- och säkerhetspolitik

 När Ryssland inte varit inne här och läst på några dagar blir jag nervös, som om det vore ett tecken på att de repressalier som ännu inte ägt rum mot Sverige är på väg (jag räknar inte spioneri som repressalier, Öst spionerar på Väst och Väst spionerar på Öst och allt annat vore tjänstefel. Jag räknar inte heller sabotaget mot NordStream eftersom man inte vet - eller fått veta - vem som låg bakom, och jag för min del lutar åt att det var något pådrivande land i Östeuropa snarare än Ryssland, om det nu ens var "statsterrorism" och inte något mer privat initiativ).

Jag tycker att Sverige har betett sig korkat, och det beror inte på att jag inte tycker synd om ukrainare, utan det beror på att jag tycker att Sverige har betett sig korkat. Varken Sverige eller Ukraina är med i NATO och att ett icke-NATO-land engagerar sig så hårt i ett annat icke-NATO-land i ett över huvud taget skakigt skede i världshistorien gissar jag beror på att Sverige är vad som brukar kallas "proppmätt", eller "fredsskadat", nyckfullt i sin försvarspolitik, och givetvis med en gränslös tillit till och beundran för pappa USA. Hultqvist såg ut att våndas men på Magdalena Andersson och Ann Linde kunde man nästan tro att Sverige var osårbart. Jag vet att några av er oroat er men jag har tänkt över det här och kommit fram till att det är det säkraste för Sverige. Landsmoder? Enväldig? Försvarsminister Pål Jonsson säger nu att det vore katastrof för Sverige om Ryssland vann i Ukraina, vilket är ett uttalande som måste tolkas, det låter lika illavarslande för Sverige som för Ukraina. Och så kommer små tips och knep och knåp i medierna om hur man gör om det blir kärnvapenkrig, man går så långt bort från fönstret som möjligt.
Jag tror att katastrofen om kriget kör fast i Ukraina eller Ryssland vinner i första hand inte är rysk invasion, utan att Sverige plötsligt bleve tvunget att fjäska lika mycket för Ryssland som för Erdogan. Eller mer. Skammen, ekonomiska investeringar som går åt pipan, om Sverige tvingas in på diplomatins väg i stället för att försöka hålla jämna steg med NATO med vapenleveranser under ett krig som kan pågå i många år, katastrofen att ha lämpat neutralitet och alliansfrihet över bord och engagerat sig i ett krig som likt Afghanistankriget inte går riktigt enligt planerna, man kan se det ur fågelperspektiv, kyligt, och då är det prestigeförlust, och säkerhetspolitisk felsatsning. Svansen mellan benen. Lite Kalle dussin i repris.
Jag är inte rädd, men jag tycker Sverige är pinsamt.

Protest mot protesten

 Jag la föregående års inlägg i karantän. De kändes meningslösa. Men jag lägger ut dem igen, varför låtsats att förra årets tankar om kriget och NATO aldrig funnits. 

Och finns, och förblir ungefär desamma, och i några fall växer sig stadigare. 

Det här är en rätt liten blogg, det är inga influencernivåer på besöksantalen även om den geografiska spridningen på läsarna är stor. Jag började känna mig inbilsk. Jag tyckte mitt språk tog skada. I förhållande till den pågående slakten kan det verka som ett idiotbekymmer. Men jag började tänka, det här är inte mitt språk, det är tillkämpat och förvrängt (ungefär som den där märkliga figuren som bär mitt namn och som figurerat i medierna och intagit onaturliga poser). Ja, vissa tonfall kan ge intryck av uppvisning. 

Språket är inte som kläder man tar på eller av, det är inte en elfenbenstornfråga. Ord och symboler är inte bara ord och symboler. 

"Men vi tänkte, vi, på själviakttagelsens underliga ande, som redan hade hållit sitt intåg i vårt inre. Vi tänkte på honom med isögonen och de långa, krokiga fingrarna, han, som sitter där inne i själens mörkaste vrå och plockar sönder vår varelse, såsom gamla kvinnor plocka sönder lappar av siden och ylle. 

Bit för bit hade de långa, hårda, krökta fingrarna plockat, tills vårt hela jag låg där som en hög trasor, och så hade våra bästa känslor, våra ursprungligaste tankar, allt, vad vi hade gjort och sagt, undersökts, genomforskats, sönderplockats, isögonen hade sett på, och den tandlösa munnen hade hånlett och viskat: 

– Se, det är trasor, bara trasor."

Selma Lagerlöf. 

Isanden har slutat hånle, de hårda fingrarna har slutat plocka. Det hände ungefär samtidigt som den offentliga diskussionen för tusende och åter tusende gången svämmade över av upprörd konsensus om en liten komplicerad fråga som gjordes överdimensionerat stor och enkel. 

Att de aldrig lär sig. De känner sig bolda. De vet inte mycket om våld. 

Om de med sin fixering vid en symbol lyckas stoppa vapenexporten och NATO-inträdet, vilket var provokationens syfte, i stället för att göra det till en meningslös fetisch för yttrandefriheten, är de värda beröm, både var och en för sig och allihop tillsammans. Men nog är det så, att alla dessa tävlingar i att reta en despot för att visa sig tillhöra den upplysta världen, handlar mer om narcissism än om att ta en verklig fråga på verkligt allvar.

Jag stödjer de kurdiska protesterna, på allvar och inte som en tom yttring av yttrandefriheten. Men jag kan inte tycka att det är en stor skandal att en statsminister som vill att svensk vapenhandel och NATO-inträde fortgår, lika angelägen som de flesta andra politiker och opinionsbildare, protesterar mot protesten. Att Sverige lovat Baltikum marksoldater. Bland det vidrigaste man kan vara i ett krig. Det hade gärna fått leda till en proteststorm, men än så länge har ingen sagt ett pip om detta.  

Det är inte det svenska folkets krig mot en arvfiende

De som mässar kriget måste vinnas, kriget måste vinnas, Ukraina måste vinna kriget åt Sverige, de betalar med sitt blod för oss, åberopar sig på Karl XII och Sagan om ringen, de ägnar sig åt pastisch, kitsch, nationalkonservatismen som maskerad. Det är omedvetet, grunt och aningslöst, som Magdalena Anderssons skälmska: -Du tycker kanske att jag är en krigshetsare.... 

Zombiekaroliner

Jag tycker inte att man ska spela ut psykiskohälsokortet mot folk man ogillar, men de här vapenskramlande männen verkar klart ur balans.

Helt apropå

 Jo, i fallet Ferrante spelar det roll att böckerna inte kan vara skrivna av en kvinna ur folket, de är stereotypa och språket är banalt, författade av någon eller några som tittar ner på det napoletanska folket. För att inte tala om att en sådan klassresa knappast var möjlig i Neapel på den tiden och kanske inte heller idag, jag tror inte att det finns ett enda exempel på det. Spelar detta ingen som helst roll för läsarna, så gör det det bara ännu mer för mig.

Skicka över era barn

 

Sverige behöver inte NATO, NATO behöver Sverige.

Schackrandet med värnpliktiga gör det uppenbart.

 

Ropa för att överrösta ekot

 

Det blir inte fred snabbare i Ukraina för att svenska värnpliktiga åker till Baltikum. 

 

"En definitionsfråga" när Sverige blir ett normalt land

Det föreligger långt framskridna planer på att skicka svenska värnpliktiga utomlands. Det kommer att krävas en lagändring, även om Pål Jonsson är osäker på var Sveriges gränser går, han kallar det en definitionsfråga var Sverige börjar. 

"– Lagen säger att värnpliktiga ska användas vid försvar av Sverige, det är ju en definitionsfråga var det börjar. Vi har tillsatt en utredning som ska återkomma i höst som tittar på lagstiftningen för att använda värnpliktiga utanför Sverige, säger Pål Jonson."

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-vill-att-fler-gor-lumpen-kan-bli-10-000-varnpliktiga-om-aret

De 10 000 värnpliktiga om året kommer alltså inte att användas för att försvara Sverige. Det kan förefalla underligt. Det som kritiserats är att Sverige rustat ner sitt försvar, däribland skalat ner värnplikten. Men när Sverige ska bygga upp sitt försvar igen är den första åtgärden en centrifugal manöver för att göra det enklare att använda värnpliktiga i andra länder. 

Jonsson får den lama frågan (journalister verkar vara rädda om jobbet idag) om föräldrar bör vara oroliga att sonen eller dottern kommer att skickas utomlands. Men nej - ingen anledning till oro. Trots att de politiska bombasmerna länge har gått ut på att det är Sverige som ligger i krig, det är en krigsvinter, Sverige är hotat, blod spills för vår skull - så ska föräldrar inte oroa sig. Det kommer att vara frivilligt och kräva personlig motivation för att skickas till andra länder. För några år sedan sades Sverige försvara sin säkerhet bäst i Afghanistan. Det var frivilligt att åka till Afghanistan. Det kommer att vara frivilligt även nu. 

Motivation: det är här tidningarnas ledarsidor kommer in. Från "Blågul försvarsnostalgi" i Expressen för några år sedan, vilken gick ut på att territoriellt försvar var mossigt, förlegat, till "Äntligen blir Sverige ett normalt land" med hurra för NATO och kärnvapen, och efterlysningar efter en talare som med hjälp av eldig retorik skapar en vi-känsla och ger ungdomar lust att ta värvning. Motivation kan leda till frivillighet, är tanken. 

Lagar och grundlagar ändras, yttrandefriheten är under reella hot på flera sätt, och i stället för ett artificiellt vi som konstruerats av militär, politiker och massmedier, behövs kritiskt tänkande, fler perspektiv, motstånd, att folk på goda grunder gör sig av med det där som svenskar förknippats med tidigare - tillit. I ett normalt land litar inte folk på överheten.

Nu ställs frågor som "är du beredd att spilla ditt blod för Sverige?"  Det handlar inte om att försvara Sveriges gränser, men det är en tung retorik som det krävs ett starkt psykologiskt försvar för att värja sig mot. 

Det kommer att bli förbjudet att värja sig mot den. Psykologiskt försvar är hädanefter rättning i ledet.

Ann Linde underströk i sitt medhåll med SwedishPM att medlemskapet i NATO måste ske i nationell enighet. Hon vet givetvis att det inte råder någon sådan enighet. Det hon säger är att det inte kommer att vara tillåtet att vara NATO-motståndare i Sverige. 

I Sverige, av alla länder? 

Journalisters möjligheter att rapportera om krigsbrott och oegentligheter som begås av allierade har kringskurits, och detsamma gäller soldater som vill vittna, däribland värnpliktiga, då grundlagsändringen gör det tillåtet för Staten att efterforska källor.

Varför skulle svenska föräldrar inte oroa sig? 

Slutligen: ett förslag om en ny underrättelseverksamhet för att övervaka och motarbeta "partiintressen och debattörer med starkt avvikande agenda eller ren desinformation"  https://www.dn.se/debatt/vara-varningar-om-putin-ignorerades-i-over-20-ar/

Partiintressen kan syfta på den spillra i Riksdagen som törs vara emot kärnvapen, eller t.o.m emot NATO. "Starkt avvikande agenda och ren desinformation" mer eller mindre förväxlas i den här artikeln, vilket är kännetecknande för ett totalitär synsätt. 

Åsiktsregistrering är förbjudet enligt svensk grundlag, men grundlagar kan som bekant ändras för att gå andra länder till mötes. 

 

Scheisse

Why I Love Jazz