söndag 31 maj 2009

Who's side are you on...

En mix av principdiskussion, missförstånd maccheronico, oväntade dementier och svekdebatt har brutit ut här.
Innan jag säger något annat vill jag betona att “fästingar” och “ohyra” är två skällsord jag ogillar, oavsett vem som drabbas av dem.

Generellt vill jag också hävda att man endast springer till farbror polisen om det finns farhågor för något som inte uteslutande är verbalt. Inte för att man känner sig Vanärad.
Att peka ut någons bostad menar jag inte borde vara tillåtet, i synnerhet inte i samband med grova påhopp och påståenden om att ohyra måste utrotas.

Eftersom detta med nätet och anonymiteten är så nymodigt krävs det att man enas om gemensamma regler. Oavsett om man tycker att en viss person är väldigt dum, så måste idioten i fråga omfattas av samma skydd och rättigheter som människor man anser vara bra och trevliga.

Förra sommaren träffade jag en fascist i en liten stad i norra Italien. Mina vänner sa att de brukade bjuda in honom, eftersom det var viktigt med kontakt över gränserna, och att han egentligen inte var så elak. Det var en stor och tafatt man som verkade barnslig och kanske framförallt ensam, men inte särskilt hatisk.

Jag hade hållit föredrag om Myggor och tigrar, och inför en förundrad italiensk publik försökt redogöra för vad jag menade med analogin mellan camorran och den svenska kulturvärlden. För att avkorta ett långt resonemang hade jag påstått att i svenskars självbild ingår att vi är snällare än andra folk. Jag sa att övertygelsen om att vara godare än andra är riskabel, och att det finns en enorm aggressivitet under ytan. (Den aggressiviteten, vill jag tillägga nu, begränsar sig inte till Internet. Jag har sett mycket av den i den förment kultiverade kulturvärlden).

På pizzerian efter seminariet visade det sig att två i sällskapet hade blivit provocerade. Den ena var en man som tillhörde Lega Nord, det parti som vill sparka ut Syditalien ur nationen. Den andra var fascisten. De kände inte varandra men blev omedelbart vänner och ropade slagord över bordet.

Mannen från Lega Nord sa att han avskydde såna här nordbor som åkte till Neapel och romantiserade. Det var så lätt att komma från ett annat land och sen åka hem igen, medan Italien fortfarande fick dras med problemen. Neapel borde utplånas av Vesuvius, eller av en enorm tsunami.

Fascisten instämde livligt och sedan ropade han till mig: ni svenskar är förresten inte så goda som ni påstår! Han påminde om några mindre hedervärda handlingar under det andra världskriget (vilka jag för övrigt hade nämnt under mitt föredrag).

Därefter övergick fascisten till att förebrå mig för att jag hade talat illa om mitt hemland. Man måste vara nationalist, menade han.

Efter en stund kände sig mannen från Lega Nord obildad och bad om ursäkt. Fascisten föreföll totalt förvirrad.

Okay. Vi backar lite. Den diskussion som utbrutit i kommentarfälten här har stundom lutat åt att det ibland är ok med anonymitet ibland inte, ibland ok med skällsord ibland inte - som om det helt enkelt handlade om att välja sida (England eller Frankrike? som en kommentator uttryckte det).

Därutöver har en del sedan gammalt etablerade fiendskaper mellan pseudonymer som redan drabbat samman i andra kommentarfält (“jag vet minsann vem du är! Du brukar alltid angripa mig!”) luftat sig och tultat omkring.

Somliga anonyma har väst otidigheter för att sedan försvinna likt en maskerad bandit i Neapels gränder, medan andra anonyma har gråtit i biktstolens mörker - för att bli anklagade för att ljuga, eller för att “springa på författarbloggar och söka sympati”.

På det hela taget ganska lärorikt, för den som inte går i baklås. Diskussionen måste gå framåt och vara öppen och fri, tills man eventuellt kommer fram till något som kan gälla för alla oavsett åsikter, sympatier och lojaliteter.

Här är en liberal politiker som lovordar Italien på inglese maccheronico, och som för detta blir utskrattad av sina landsmän. "Were the best country in the world..."

31 kommentarer:

Thomas_E sa...

Man ska inte tro att man är bättre än andra, bara att erkänna att man är en lika trångsynt, arg och skitpratande kappvändare som alla andra!
Därför står jag för att jag skriver skit om Liza Marklund fast jag inte känner henne. Mina höga hästar har jag lämnat i stallet för länge sen.

maja lundgren sa...

Jahapp! Ponera då att det finns någonting annat än att tro att man är bättre än andra eller välja att vara en trångsynt, arg och skitpratande kappvändare. Vad sägs om att ponera lite på den, du?

CC sa...

Fan vad jag är trött på Gömda!
År det någon på allvar som menar att man måste svälja hela paketet? Antingen ska jag alltså bedåras av LMs blonda lockar och inse att jag lider av svårbotad auvundsjuka eller hur DNs (SVDs?) kultursida nu fick till det. Eller. Fullständigt okritiskt applådera det ena märkliga inlägget efter det andra på MAs blogg. Ta ställnig i vårdnadstvister? Möjliga incestfall? Tycka att privatpersoner är ondskefulla häxor? Heja på DOS? Engagera mig i
icke namngivna påstådda kriminella ligor.
Och dessutom gå med på en rad svepande generaliseringar och en herrans massa konspirationsteorier om en den ena och andra. Sedan polisanmälnngar och hot som någon form av grande final.
Ja Marklund ljuger och ja det är viktigt.
Men det här är banne mig värre. Gonatt.


Maja är snäll som upplåter sin blogg till det här eländet. Det menar jag verkligen.

Katarina sa...

Maja, Hoppas du håller den föreläsningen i Sverige också, så vi får kunskap om vår uppdämmda ilska, som visar sig då och då till "allmän förvånig". Dock är det inte förvånande, då vi lever i ett åsiktsförtryck.

Bra inlägg och tre första relevanta kommentarer.

Anonym sa...

Var det någon som på allvar trodde att MA skulle släppa detta och gå vidare?

http://monicaantonsson1.blogspot.com/

maja lundgren sa...

Katarina: på sätt och vis har jag redan hållit den "föreläsningen" - i Myggor och tigrar. bl.a genom att skildra mitt eget ursinne.
Åsiktsförtryck - ja, det är fortf. så att jag näppeligen läser några andra tidningar än Metro. Gör jag det kokar jag över.
CC: persondyrkan är inte bra, men kritik är bra.
Kila gärna över och busa lite i Lars Gustafssons blogg också. jag tror den här diskussionen är såpass viktig att den kan komma att förhindra ett inbördeskrig. Låter kanske dramatiskt men har den känslan ibland.

maja lundgren sa...

Tack för länken till den nya bloggen. Ja, den tycker jag har ett lite annat tonfall.
Det där med libbsticka är väl inte så farligt?

Anonym sa...

Maja: Jag håller med dig. Libbstickor och häxor är helt ok, nästan lite underhållande. Det är när enskilda personer (som uttryckt avvikande åsikt) blir utpekade och häcklade som jag reagerar. För min del får Antonsson ha hur många bloggar hon vill och hon får skriva vad hon vill. Det är när hon försöker tysta folk som det blir obehagligt.

maja lundgren sa...

I know, anonymous dear! Jag känner igen attityden från min tid inom media.
Men håll med om att det är lite kul, det med fascisten och Lega Nordaren?

Anonym sa...

På tal om England och Frankrike. Slaget vid Agincourt (Azincourt) innebar ett paradigmskifte. Shakespeare beskriver det väldigt väl i sin bok Henrik den femte och på ett mångfacetterat sätt. Det var den gången då fotfolket besegrade riddarna i sina rustningar. Fotfolket vann under god ledning gjorde det med en NY TEKNIK. Riddarna förlorade och låg och krälade i leran. Dom körde fast helt enkelt, trots sin glänsande utrustning, eller tack vare. Fotfolket var underlägsna i antal men vann ändå. Riddarna kunde kanske efter detta ägna sig åt tornerspel och se tillbaka på flydda tider.

Dessutom så kan man kan ju bara tänka sig att de som hade tjänat pengar på riddarna och utrustat dem satt på Cafe de la Paix (!) och åt gåslever som de hade köpt på Fouchon. Och det gör de ju än idag, verkar det som.

Riddarna fick betala dyrt om de ville komma hem igen. I en romantisk vurm så vill jag se det som om att det var fotfolket som åtminstone indirekt blev kompenserade.

Nu över till anrättningen; Både du och Monica är med kocklandslaget i mitt bemenande. De som sätter in samma rätt i mikrovågsugnen om och om igen eller kokar soppa på en spik kanske ska ta lite fler lektioner annars blir det bara soppa. Men även för bra kockar så skär sig såsen ibland. Ta det stjärnkockar emellan, vi andra har svårt att förstå annars verkar det som. Bloggetik är också viktig förresten. Rågångarna är grundläggande att definiera.

På tal om Henrik den femte så är det tänkvärt att Band of Brothers, Easy Company, devis kommer just härifrån. Det är väl tur att både ”Screaming Eagles” och ”All American” finns och alla andra. Det är dock mycket bättre att lyssna på The Eagles, när örnar skriker är det så svårt att höra nyanser också dessutom kan man bli lomhörd av allt väsen också.

The Eagles anledning till albumet Hotel California tror jag skulle kunna inspirera fortfarande, även Sverige. Titellåten Hotel California är fortfarande tänkvärd... På tal om ”101st” och ”82nd”; Vi får samtidigt aldrig glömma att (den egentliga) Memorial Day var den trettionde maj.

Din uppläggning, lite av baklängesmiddag med löj-ROM på slutet var god, intellektuellt stimulerande och gav mycket näring. Jag försökte följa ditt recept lite. Trevligt värdshus du har. Rent och snyggt börjar du få det och maten är god. Emellertid, vissa av de som blev portade, de från E-company, tycker jag du gjorde fel i att vidta åtgärder emot. Tänk på vad de kanske har och fått gått igenom.

Eller för att ta det på pitemål, de kanske inte hittade remidjen hos dig. Från Piteå verkar det vara en och annan som saknar bordskick fortfarande, men som glatt sitter kvar vid bordet. Dock, vi med rötter från Piteå tycker också att löjrommen därifrån är mycket bättre än den från Kalix, personlig smak kanske? Jag har hört att någon från Piteå gick över ån efter vatten ända till Kalix, konsekvensen behöver jag inte tala om.

(Till Jeanne d’Arc) Touché!

Cuben

Anonym sa...

Kära nån, när skall folk sluta försöka pådyvla Monica ansvar för vad Den Obehagliga Sanningen gör? Och vem har sagt att ohyra skall utrotas? Anticimex?

Funderare sa...

Träffade en gammal bekant förra hösten. Frågade hur de trivdes i sitt nybyggda hus. Inte alls fick jag till svar. "Vi blev tvungen att sälja och flytta" Va? Jo, det var så att några tjejer i dotterns klass gjort en DOS:are. Men denna gång var det något helt annat än häxeri som utmålades. Även om denna dotter nu var oskyldig så tänker många: ingen rök utan eld. Hur gamla de var, 12 år.

Hur ska vi kunna lära våra barn om etik och moral på nätet när sån skit som DOS skriver får finnas eller all annan smutskastning. Bra att du tar upp det Maja, för det är inte många som gör det utan hänvisar till yttrandefriheten.

Man kan läsa om hur barnen blir nätmobbade och uthängda på nätet. Men hur ska vi vuxna kunna sätta stopp för det när vuxna gör precis samma sak. Men då får man inte nämna mobbing för då är man en rättshaverist och ett hot mot yttrandefriheten.

Om ett gäng tonåringar skulle starta en blogg där man sida upp och sida ner får hacka på och dela ut psykiska diagnoser osv på samma personer månad ut och månad in, vad tror ni skulle hända då? Att sedan en bunt vuxna tycker att detta är OK är skrämmande. Betyder detta att de skulle acceptera det om det hände deras barn? Skulle inte tro det.

Läste Monicas nya blogg och den verkar ju bra. Bara för att jag inte tyckte om det som skrevs tidigare betyder inte att jag inte skulle tycka att Monica skriver bra i andra ämnen. Får nog följa och se vad som komma skall.

Anonym sa...

Snälla anonym 12:09, varför ska MA göras ansvarig för det DOS gör? Hon är inte ansvarig för det DOS handlingar, det är inte ngn som sagt. Hon har dock SITT ansvar för det som sker, och det tar hon inte:
MA ger istälet sitt godkännande till det som förekommer på DOS. Sedan hon gjort detta har inläggen ökat där. Hon legitimerar det som förekommer där. Hon har sagt att det är "bra journalistik".

Anonym sa...

Anonym 12.59:
Monica har liksom alla andra rätt till en åsikt. Att hon tycker att DOS är OK (vilket du inte tycker) kan inte omskrivas till att hon därmed "legitimerar" DOS, lika lite som att ditt tyckande att DOS är förskräckligt "legitimerar" en bannstråle mot DOS. Försök inte. Ps. I jämförelse med LMs smörja tycker nog många att DOS presterar hyfsad journalistik...

Funderare sa...

Anonym 12.59 och 13.23:

Ni verkar ju så fast i er övertygelse kan inte ni svara på mina funderingar. Eller blir det obekvämt att ens tänka den tanken. Lite kryp i kroppen kanske?

maja lundgren sa...

Cuben: Det där var inget hålfotsinlägg! Tack för allegorin - något dunkel men intressant.

Men nu tror jag trots allt att jag får be er bråka om Monica Antonsson i Monica Antonssons egen blogg.
Det finns enorma skillnader mellan Antonsson och mig när det gäller värderingar, människosyn, attityd till vilka metoder som är ok och vilka inte, vilka argument som är riktigt usla och vilka som duger, vad som är reko undersökande journalistik och vad inte; frågan om öppenhet och huruvida man bör besvara kritik eller ej; hon har en tendens att betrakta sånt som jag tycker är grovt förtal som undersökande journalistik (varför vill hennes anhängare inte se att hon i allra högsta grad uppmuntrar den ruggiga sighten DOS?) medan hon tycker att kritik av henne är förtal, lögner, smutskastning med mera.

Och så vidare och så vidare.

Jag har framlagt mina synpunkter här - saker jag menar bör diskuteras generellt, utan att kvävas av lojalitet mot personer, eftersom det är mycket som förändras nu.

Sådär: ni som vill diskutera M.A får göra det i hennes blogg.
Basta.

CC sa...

Maja

Bus och bus. Kanske det ja.
Men öppna krogar utan dörrvakter kanske ändå fyller sin funktion. I krigen. På sikt.
Här får ju folk tala till punkt.
Låt dem tala.
Också de oönskade och till ondska dömda.

Frisk luft!

maja lundgren sa...

CC:
All right jag blev lite trutter bara - men det är klart att det ska vara dörrvaktsfritt och låg toleranströskel, i princip ingen tröskel alls.
Här är alla utom rättfärdiga och fariséer inbjudna. Eller rättare sagt även de goda får förstås lufta täcket, som det heter när... eftersom till och med de goda kan behöva lufta täcket ibland. Den som har öron att höra med höre.

Anonym sa...

Maja

Mycket klokt och bra sagt, var sak har sin plats och här inne vill jag mest se dina tankar och funderingar. Monica Antonsson som jag tycker har gjort ett strålande och rakryggat jobb under svåra omständigheter ska vi inte käbbla om här.

//Reimer

maja lundgren sa...

Reimer: därför att det kan bli lite tjatigt.
Det är mest det.

Anonym sa...

Ska inte tjata mer, men vill bara tillägga att det faktiskt är så att man har ett ansvar för vad man tillåter och inte, länkar på egna bloggar med som journalist. Självklart har MA ett ansvar!

maja lundgren sa...

Anonym 13.24:
o ja. Helt överens.
Dessutom vill jag säga sådär generellt att bitterkoftor, bovar, fittepittar och rättshaverister, sjukpensionärer och hysterikor samt "perlokuta" marodörer är välkomna.

maja lundgren sa...

Glömde jag offermockasiner och guttapickelhärringar?

Ramona Fransson sa...

Jag minns ett tillfälle under min barndom. Jag var tretton år och tillsammans med mina klasskamrater på besök på Sjöfartsmuséet som ligger i Göteborg. På väg ut fick jag syn på en skylt under ett fönster.

På skylten stod " Världens farligaste däggdjur" Med hjälp av en stång under fönstret hävde jag mig upp och såg mitt ansikte i en spegel. Flera gånger hoppade jag upp med hjälp av stången för att försöka se detta däggdjur och varje gång samma bild, mig själv. Det tog många år innan jag förstod.

För mig spelar det ingen roll vilket land som härbärgerar ondskan, inget land är fritt!

Anonym sa...

Få människor har väl på senare tid åsamkat kvinnorörelsen mer skada än Liza Marklund med sina medvetna, miljoninbringande lögner i Gömda och Asyl. Nu har hon fräckheten att i Expressen försöka sno åt sig credit genom Elsa Bolin, som var en rakryggad och sanningsenlig människa med etik och moral. Liza försöker smyga in sig i det ledet och klaga på att, underförstått hon som kvinnosakssabotör, också drabbas av motståndares "hat, förföljelse och hot". Anmärkningsvärt, milt sagt!

maja lundgren sa...

Ramona: fantastiskt. Jo, människan har blivit farligast, kanske framförallt i och med vapnen, men det handlar antagligen också om att vi har blivit så många, att naturresurserna är begränsade, och att det fortfarande finns kvar ganska mycket primitiva mekanismer.
Det finns en lite högstämd paroll som går: gränsen mellan gott och ont går inte mellan människor, utan inom varje människa.

Anonym 16.44: jovisst, hon tog på sig offerkoftan där (i mohair eller angora eller nåt sånt), och jag uppfattade krönikan som falsk sentimentalitet. Jag vet inte hur mycket skada hon åstadkommer idag, men jag menar att hon är ett samtidsfenomen att hålla ögonen på.

Örjan sa...

Tack för information.
Utan denna blogg hade jag ännu varit ovetande om MA-s nya blogg.

Tristan sa...

Maja, får jag citera dig på min blogg med anledning av: "gränsen mellan gott och ont går inte mellan människor, utan inom varje människa."?

maja lundgren sa...

Tristan: ja, det får du. Det är ju så.

EP sa...

Ett litet skabbigt kräk då?

Michael sa...

Fästing är en utmärkt liknelse. Allt liv fyller en funktion i vår värld, utom just fästingar. De har ingen funktion i näringskedjan och det enda de gör är att suga blod och sprida sjukdomar.