"Ge upp lärdom och dina bekymmer är över"
Jag nästan drar mig för att smyga in en av mina gurus här i detta stundom våldsamma sammanhang -
en av dem jag höll i handen under vandringen i Neapel (den som slutade med en dödsdans och där samma galenskap räddade mig och försatte mig i klistret: min dragning till det goda och till det onda, kunskaper om camorran, känslighet för signaler, mitt ursinne och min vekhet)
"Vad är skillnaden på ja och nej?
Vad är skillnaden på gott och ont?
Man måste bäva för vad andra bävar för
Ack, barbari! Ska det aldrig ta slut?"
Lao-tse, femhundratalet före Kristus, Vägen och dygden. Där kan man samla sig.
Det är helt all right att puckla på mig anonymt eller på annat sätt; det menar jag på allvar. Länge hade jag det här hurtiga mottot: "om jag klarade dem i Boscoreale så klarar jag väl det här"; sen tog soporna eld och i en spellokal inträffade ett mirakel. Så kalla mig vad som helst, egentligen är min person (hur narcissistisk jag än är) inte särskilt viktig i sammanhanget, för helheten är alltid större än alla delar. Jag känner gemenskap med camorrister, ja. Det kan verkligen ifrågasättas och är en av de saker som har oroat: hävdar jag fortfarande att myggor är värre än tigrar? Det är ju inte någon bok utan ett arbete, ett som fortfarande pågår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar