"I Neapel är allt en teater..."

Riktigt intressant diskussion igår kväll på ABF. Don Winslow om den mexikanska maffian, Lasse Wierup om den svenska och jag om camorran.
Publiken var engagerad och ställde många frågor.
Moderatorn Jerzy Sarnecki ville bland annat höra om vi har några tips om vad vi kan göra för att motverka maffian och annan kriminell gängbildning. Han sitter med i en kommission som ska ta fram förslag till åtgärder.
Något vi var överens om var att det är viktigt att erbjuda alternativ. Lasse Wierup talade om Exit, och önskade att något liknande kunde erbjudas även andra gängmedlemmar än nynazister. Han nämnde ett projekt i USA: killar som har tatuerat in sitt gängs emblem över hela kroppen kan få ekonomisk hjälp att ta bort tatueringarna. Det kostar ju en hel del, och så länge tatueringarna sitter kvar är det svårt att få jobb och att skapa sig ett annat socialt nätverk.
Don Winslow, som har skildrat det misslyckade kriget mot drogerna i Mexiko på ett ingående och skrämmande vis i romanen I hundarnas våld, menade att emedan ingenting vi gör nu fungerar utan bara förvärrar situationen, är det minst onda alternativet att legalisera droger, ta en skatt för dem och satsa pengarna på vård och avvänjning.
Hans råd var också: "don't feed them". Se till att aldrig handla av maffian, vad det än gäller, och stå emot försök till utpressning.

Att undvika samröre med maffian är förstås inte så lätt som man kanske kan tro. Jag påpekade att Italiens största Ikea ligger på camorraägd mark. Jag efterlyste också en speciell Fair Trade-märkning av italienska varor. "Garanterat maffiafritt". Annars återstår det bara att bojkotta italienska varor. Idag vet man inte om olivoljan och grönsakerna produceras av samma klaner som hotar politiker, mördar konkurrenter, och sysslar med droger och prostitution.

Vi kom också in på förhållandet verklighet och fiktion. Jag talade om hur temat till Gudfadern, Brucia la terra, hördes flera gånger om dagen i De spanska kvarteren. Att en boss utanför Neapel byggt en villa som är en exakt kopia av den i Scarface. Att fiktion och verklighet hela tiden blandas i Neapel.
Don Winslow berättade att han kände sonen till den man som stod förebild för Gudfadern. Han växte upp med de här människorna, och bekräftade att ingen använde uttrycket gudfader före Mario Puzos böcker.
Jag nämnde också ett kuriöst faktum: det är inte så få manliga camorrister som hoppar av och samarbetar med rättvisan, det förekommer ofta. Men det lär inte ha hänt en enda gång genom historien att en kvinna blivit tjallare.