torsdag 2 april 2009

"I Neapel är allt en teater..."

Riktigt intressant diskussion igår kväll på ABF. Don Winslow om den mexikanska maffian, Lasse Wierup om den svenska och jag om camorran.
Publiken var engagerad och ställde många frågor.
Moderatorn Jerzy Sarnecki ville bland annat höra om vi har några tips om vad vi kan göra för att motverka maffian och annan kriminell gängbildning. Han sitter med i en kommission som ska ta fram förslag till åtgärder.
Något vi var överens om var att det är viktigt att erbjuda alternativ. Lasse Wierup talade om Exit, och önskade att något liknande kunde erbjudas även andra gängmedlemmar än nynazister. Han nämnde ett projekt i USA: killar som har tatuerat in sitt gängs emblem över hela kroppen kan få ekonomisk hjälp att ta bort tatueringarna. Det kostar ju en hel del, och så länge tatueringarna sitter kvar är det svårt att få jobb och att skapa sig ett annat socialt nätverk.
Don Winslow, som har skildrat det misslyckade kriget mot drogerna i Mexiko på ett ingående och skrämmande vis i romanen I hundarnas våld, menade att emedan ingenting vi gör nu fungerar utan bara förvärrar situationen, är det minst onda alternativet att legalisera droger, ta en skatt för dem och satsa pengarna på vård och avvänjning.
Hans råd var också: "don't feed them". Se till att aldrig handla av maffian, vad det än gäller, och stå emot försök till utpressning.

Att undvika samröre med maffian är förstås inte så lätt som man kanske kan tro. Jag påpekade att Italiens största Ikea ligger på camorraägd mark. Jag efterlyste också en speciell Fair Trade-märkning av italienska varor. "Garanterat maffiafritt". Annars återstår det bara att bojkotta italienska varor. Idag vet man inte om olivoljan och grönsakerna produceras av samma klaner som hotar politiker, mördar konkurrenter, och sysslar med droger och prostitution.

Vi kom också in på förhållandet verklighet och fiktion. Jag talade om hur temat till Gudfadern, Brucia la terra, hördes flera gånger om dagen i De spanska kvarteren. Att en boss utanför Neapel byggt en villa som är en exakt kopia av den i Scarface. Att fiktion och verklighet hela tiden blandas i Neapel.
Don Winslow berättade att han kände sonen till den man som stod förebild för Gudfadern. Han växte upp med de här människorna, och bekräftade att ingen använde uttrycket gudfader före Mario Puzos böcker.
Jag nämnde också ett kuriöst faktum: det är inte så få manliga camorrister som hoppar av och samarbetar med rättvisan, det förekommer ofta. Men det lär inte ha hänt en enda gång genom historien att en kvinna blivit tjallare.

7 kommentarer:

  1. "...det är inte så få manliga camorrister som hoppar av och samarbetar med rättvisan, det förekommer ofta. Men det lär inte ha hänt en enda gång genom historien att en kvinna blivit tjallare. "
    vilket osökt får mig att tänka på Karolina Ramqvist senaste roman "Flickvännen" som handlar om en medelklasskvinna som låter sig försörjas av sin pojkvän som är yrkeskriminell. Inte i någon recension lyfter kritikern fram den moraliska aspekten i boken; vilket ansvar en flickvän i det här fallet har för pojkvännens handlingar.
    Jag är ganska säker på att du Maja skulle kunna skriva intressant om just den boken.

    SvaraRadera
  2. Åh, mycket bättre att läsa nu, med vit bakgrund. Nu vill jag veta mer om Don W. Intressant vad man kan göra åt maffiakulturen. Pengar styr ju, som så mycket annat här i samhället.
    Läste du I hundarnas våld på svenska eller engelska?
    Hälsningar Glasöron

    SvaraRadera
  3. Magnus: jag har än så länge bara tittat i Ramqvists bok. Skulle jag skriva om den vore det första att ta reda på om den bygger på research eller inte. Spontant är mitt intryck att den typen av maffiafruar är ganska ovanliga i Sverige. Jag tror (men vet alltså inte säkert) att en fru till en bankrånare lever ett betydligt hårdare och ruffigare liv. Själv tycker jag inte att det är moraliskt betänkligt att låta sig försörjas av en man, så länge man är en flitig husmor. Den som blir försörjd av en bankrånare begår nog inget brott i lagens mening - ungefär som Ikea inte begår något brott när det har affärer ihop med camorran.

    SvaraRadera
  4. Vem skulle recensera "Flickvännen" bättre än Maja Lundgren, tänkte jag. Du förefaller vara väl bevandrad inom maffians värld, du äger förmåga att tänka på tvärs samt är skicklig på klassanalyser. Nu blev den konforma mediamaffian i stockholm som recenserade den istället.

    SvaraRadera
  5. Yvonne Glasöron: på svenska. Jättebra översättning av Ulf Gyllenhak.
    Det där med lö, förresten. Vet du vad det är?

    SvaraRadera
  6. Hej! Anna Carrino, Francesco Bidognettis före detta kvinna, började tjalla 2007.

    http://www.casertace.it/home.asp?ultime_news_id=6654

    SvaraRadera
  7. Hej Malena,
    Vad intressant. Hittills har jag inte hört talas om att camorrans kvinnor tjallar, oavsett om de är fruar eller andra släktingar eller själva verksamma i affärerna. Saviano skriver också att det aldrig förekommer. Kan Carrino vara först...?

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)