onsdag 8 april 2009

D.O.N.M.C

Det går inte att trassla ut näringsliv från våld och tillgång från efterfrågan: våldet förflyttar sig och är en månghövdad hydra; för Neapels del innebär det en särskilt tydlig lose-lose-situation där den mest hänsynslösa vinner kortsiktigt... men kanske inte ens ur strikt egoistisk synvinkel vinner Lady Camorra (i vid bemärkelse) på längre sikt, eftersom konkurrensen leder till kyrkogården eller till fängelset.

Det finns ingen gräns mellan Napule och övriga Europa. Och ändå verkar det som om Nord inte riktigt vill inse det. Varför skulle annars norditalienska industrier fortfarande få dumpa giftigt avfall runt Neapel?

Jag skulle gärna vilja ha fel på den punkten, och uppmanar alla som i så fall kan upplysa mig om detta att lämna en kommentar.

Som det ser ut nu har Savianos avslöjanden inte lett till särskilt mycket åtgärder. Berlusconi har visserligen städat upp på gatorna i Neapel, efter omfattande skriverier om sopeländet. En sanitär olägenhet som säkert bidrog till nervositet, uppgivenhet och aggression.
Men näringsliv och camorra är fortfarande sammanvävda.

Min gissning är att Europas handfallenhet beror på att maffiahydran är så oöverskådlig. Det tog ett tag för mig när jag bodde i Neapel att inse att camorra inte bara var droger, utpressning och kanske lite investeringar i byggbranschen. Jag hade inte fattat att maten på borden togs fram av samma klaner som hotade politiker och mördade konkurrenter. Att blusen jag köpte av kineserna på Via Toledo kom från camorrans "hemliga" textilindustri. Eller att sopproblemet berodde på camorrans monopol på sophantering. Det går upp för mig successivt, och jag redovisar den undersökningen i Myggor och tigrar. När Savianos bok kom orkade jag först nästan inte läsa den. Den var så ohyggligt deprimerande.
Omfattningen nästan obegriplig.

Finns det någon möjlighet att få camorrister att bli entreprenörer som någorlunda anpassar sig till gängse spelregler (som att man inte mördar konkurrenter bokstavligen)? Eller krävs det ett militärt ingripande? Ett krig mot camorran - alltså att en armé gick in i Neapeltrakten och med hårda tag övertog infrastrukturen, konfiskerade egendomar och var ovarsam med rättssäkerheten, deporterade hela familjer och deras bekanta till avlägsna öar, ställde ut vakter i var och varannan gränd, och genomförde sociala reformer som gjorde att större delen av befolkningen gick med på de hårda tagen - svårt att föreställa sig att det är genomförbart.

Bojkott av italienska varor, eller Fair Trade - märkning.
D.O.N.M.C. "Derivazione di origine non mafiosa controllata". Av kontrollerat icke-mafiosiskt ursprung.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)