Under min hermenutiska vandring i Neapel höll jag några i handen. Jag har redan nämnt Lao-tse. En annan läromästare som jag förstås inte heller når upp ens till fotknölen på är Hans-Georg Gadamer. Han blev hundra år. Bara det är underbart med Gadamer. Jag har bara läst en bok av honom, Sanning och metod. Den har jag å andra sidan läst flera gånger och återkommer ständigt till. Det kommer jag säkert att få tillfälle att göra även i den här bloggen. Men hur som helst så ville jag skriva en bok som höll på att skrivas medan den skrevs.
Och det blir så lustigt med en del invändningar. Till exempel det här med mina tolkningar. "Hon inbillar sig att hon ser camorra" har en del skrivit, helt tvärsäkert. Lite ödmjukare uttryckte sig kriminolog Jerzy Sarnecki när han sa: du kan inte veta att männen på bron var camorrister.
Men för det första är ju det där tvivlet inbegripet i själva situationen, och i min tolkning av den. För det andra var de helt säkert camorrister.
Jag tror det var Ulrika Knutsson som skrev att jag inte vet någonting om camorran, eller att boken inte bidrar till förståelsen av den. Jag tror att det beror på att hon inte tror att jag kan ha varit med om det jag har varit med om.
Jag höll på med att skriva min bok medan den skrevs. Kapitlet om spellokalen skrev jag i efterhand, i Stockholm, och det märkliga nu i efterhand är att jag minns att jag satt och skakade och grät och var totalt traumatiserad, men att det inte märks på själva texten. Den hade kunnat vara hackig, men det är den inte. Det är något jag inte riktigt kan begripa.
Jag ska inte påstå att jag begriper Gadamer till hundra procent heller, för den delen, men Sanning och metod är liksom kinesen en mig närstående person.
Osökt kommer jag in på när jag läste om Puh, Nasse och Taoismen eller då jag plöjde genom Alf Henrikssons böcker.
SvaraRaderaAllt handlar om balans och att välja en väg.
Ser en verklighet i det du skriver. Hoppas du får ihop till en ny bok eller publicering av något slag som kan ge dig ytterliggare möjlighet att resa o utforska nya världar.
Gärna Tibet.
Leroy
Du är pålitlig, Leroy! Jo, jag har nåt på g. Kan jag väl säga i största förtroende.
SvaraRaderaDet är mycket verklighet i det jag skriver - kan väl erkänna att jag har förvånansvärt få läsare av bloggen (förvånande för mig iallafall hahaha), med tanke på alla hälpnadsväckande saker som står här, runt 70 pers varje dag trots att camorra, dikt och verklighet med mera är störtpopulärt. Men å andra sidan är Bryssel och Luxemburg stamläsare, de som är här läser noga och länge, de flesta kommer utifrån landet eller utanför landet och bara ytterst få från Stockholm. Det står i samklang med min decentraliseringsiver (även om mitt storhetsvansinne hade förväntat sig fler läsare) sen märker jag att folk (utom Bryssel och Luxemburg) verkar bli skraja så fort jag nämner Immacolata Capone och Ikea.
Ja ursäkta Leroy men det är så kul att få kommentarer av dig att jag passar på att vara lite gnällig, haha! Glad vår!
"Utifrån landet" - ursäkta igen. Jag menar inte att allt utanför Stockholm är landsbygd. Jag menar att besökarna främst kommer från halvfjärran och fjärran.
SvaraRadera