Den tystnaden är inte bra. Men frågan är så känslig att den offentliga bilden får bli att Mijailovic var galen (trots att han blev friskförklarad), eller möjligen att han skulle ha hatat kvinnliga ledare. Att det har med svensk utrikespolitik att göra är helt enkelt för tungt att ta in. På liknande vis tror jag att ekonomisidornas tystnad om camorran och maffian har att göra med att det skulle krävas en stor förändring om man krävde att näringslivet fick "mani pulite", rena händer. Gomorra ska egentligen inte diskuteras på kultursidorna, åtminstone inte bara där.
Ja, så får det bli. Han var galen. Punkt och slut. Mihail - han som stack kniven i Anna - gjorde det för att han var förbannad på henne för att hon var med på attacken på Serbien. Inte ett ljud om det i media. Dessutom ska vi hata serber lägligt nog. Men vilka var det som ville åt fyndigheterna där nere. Jag törs knappt skriva det.
Hetsen mot serber gick mycket långt i svenska media under den perioden. Man måste vara uppmärksam på kampanjer av det slaget, fundera på vad de egentligen drivs av, och vilka konsekvenser de får när det gäller utrikespolitik och överhuvudtaget mentalitetsförändringar och inställningen till krig.
Och "parnassen" - jag funderade ett tag på att ta bort din kommentar, eftersom jag inte vet vad Anna Lindhs make anser själv. Ska försöka tänka ut en princip för kommentarerna, enligt min hulda mening uppstår det problem först när man åberopar sig på andra (däremot är jag ganska så luttrad idag så det går att skälla mig för skurk). Hur som helst: förr eller senare måste vi faktiskt tala om allt det här, hur konformistisk och skev den svenska pressen än är.
Att vi inte pratar om det kan ha att göra med att vi inte vill att det någonsin ska bli några negativa konsekvenser av vad vi i Sverige gör,det får bara inte ske. När det ändå sker är det tyst. Katarina
Katarina: ja, så är det. Men medborgarjournalistiken - och inte minst medborgarmediekritiken, långt och krångligt ord! - kommer säkert att växa sig starkare.
Journalistikens problem finns med i själva namnet: jour betyder dag på franska, "here today gone tomorrow": den är alldeles för fixerad vid nyheter och trender.
Inför bombningen av Kosovo som tydligen gjorde en hel del medietyper sprängkåta så kunde man läsa artiklar som liknade mobiliseringskampanjen före det första världkriget. Då ska man veta att sånt är förankrat och upplagt på stora redaktionsmöten. Media är ett gigantiskt hot mot demokratin.
Det tycker också Annas make. Men ingen säger något. Det blir så komplicerat. Man kommer in på vilka som styr världen.
SvaraRaderaDen tystnaden är inte bra. Men frågan är så känslig att den offentliga bilden får bli att Mijailovic var galen (trots att han blev friskförklarad), eller möjligen att han skulle ha hatat kvinnliga ledare. Att det har med svensk utrikespolitik att göra är helt enkelt för tungt att ta in.
SvaraRaderaPå liknande vis tror jag att ekonomisidornas tystnad om camorran och maffian har att göra med att det skulle krävas en stor förändring om man krävde att näringslivet fick "mani pulite", rena händer. Gomorra ska egentligen inte diskuteras på kultursidorna, åtminstone inte bara där.
Ja, så får det bli. Han var galen. Punkt och slut. Mihail - han som stack kniven i Anna - gjorde det för att han var förbannad på henne för att hon var med på attacken på Serbien. Inte ett ljud om det i media.
SvaraRaderaDessutom ska vi hata serber lägligt nog. Men vilka var det som ville åt fyndigheterna där nere. Jag törs knappt skriva det.
Hetsen mot serber gick mycket långt i svenska media under den perioden. Man måste vara uppmärksam på kampanjer av det slaget, fundera på vad de egentligen drivs av, och vilka konsekvenser de får när det gäller utrikespolitik och överhuvudtaget mentalitetsförändringar och inställningen till krig.
SvaraRaderaOch "parnassen" - jag funderade ett tag på att ta bort din kommentar, eftersom jag inte vet vad Anna Lindhs make anser själv.
SvaraRaderaSka försöka tänka ut en princip för kommentarerna, enligt min hulda mening uppstår det problem först när man åberopar sig på andra (däremot är jag ganska så luttrad idag så det går att skälla mig för skurk). Hur som helst: förr eller senare måste vi faktiskt tala om allt det här, hur konformistisk och skev den svenska pressen än är.
Annas make Bo Holmberg uttalade sig om detta i en stor artikel i Aftonbladet. Går säkert att rota fram om det behövs.
SvaraRaderaFörlåt, då var jag dum. Jag hade faktiskt missat den artikeln. Ska läsa den.
SvaraRaderaAtt vi inte pratar om det kan ha att göra med att vi inte vill att det någonsin ska bli några negativa konsekvenser av vad vi i Sverige gör,det får bara inte ske. När det ändå sker är det tyst.
SvaraRaderaKatarina
Katarina: ja, så är det.
SvaraRaderaMen medborgarjournalistiken - och inte minst medborgarmediekritiken, långt och krångligt ord! - kommer säkert att växa sig starkare.
Journalistikens problem finns med i själva namnet: jour betyder dag på franska, "here today gone tomorrow": den är alldeles för fixerad vid nyheter och trender.
Inför bombningen av Kosovo som tydligen gjorde en hel del medietyper sprängkåta så kunde man läsa artiklar som liknade mobiliseringskampanjen före det första världkriget. Då ska man veta att sånt är förankrat och upplagt på stora redaktionsmöten. Media är ett gigantiskt hot mot demokratin.
Ja, det är önskvärt att journalister rapporterar objektivt i stället för vinkla nyheterna så det passar in på den aproach man bestämmt på redaktionen.
SvaraRaderaAtt svensk utrikespolitik skulle kunna ha några negativa konsekvenser ses ju i princip som en omöjlighet och det finns alltså inget att rapportera.
Medborgarmediiekritiken behövs för att journalisterna skall skärpa sig.
Katarina